Löntagarnas berättigade ståndpunkt är att de nu står i tur att få sin beskärda del av utdelningen. I avtalsrörelsen som kan väntas dra igång när sommaren svänger till höst kommer kampen därför att stå om lönerna — mer utpräglat än för två år sedan när ett inkomstavtal senast knåpades ihop.

Lönekamp brukar innebära förbundsavtal. Det behövs mer material att bygga en inkomstuppgörelse av än en ren löneuppgörelse ger. Lägger man till detta att det efter två centrala inkomstavtal i rad alltid finns branschvisa spänningar och förväntningar att lösa, ter sig ett inkomstavtal i höst inte särskilt sannolikt.

Ändå är det skäl att låta lägesbedömningen vila över sommaren.

Inkomstpolitiken under nittiotalets senare hälft och tjugohundratalets första år framstår i så hög grad som den framgångsrika samhällsekonomins och politikens stöttepelare att den inte lättvindigt kan överges. Löntagarnas köpkraft har stadigt ökat (senaste år med 3,5 i år med 2,5 procent) och arbetslivet har genomgått en återhållsam och behärskad förnyelse. Utan stora åthävor har så centrala lagar som arbetstidslagen, arbetsavtalslagen, arbetarskyddslagen och lagen om företagshälsovård uppdaterats. På väntelistan står ännu semesterlagen.

Det är alltså en rätt imponerande samling reformer som genomförts i den senaste inkomstpolitiska erans hägn. Så när det kommer till kritan blir det inte lätt att vika av från vägen. Till yttermera visso som erfarenheterna av parentesen med förbundsavtal år 2000 inte var särskilt uppmuntrande vad inkomstutvecklingen anbelangar.

Å andra sidan kan ett inkomstavtal inte vila på skördade lagrar. Varje avtal måste vila på sina egna förtjänster.

Hur det bruk skall blandas som håller ihop ett inkomstavtal efter januari 2003 vet väl ingen ännu. Skattelindringar kan inte ge mycket bindemedel så länge finansieringen av välfärden står och väger. Men den skattereform som hägrar efter valet vill parterna på arbetsmarknaden säkert ha ett ord med i laget om. FFC:s ordförande har lyft fram samordningen av arbete och familjeliv, regleringen av resultat- och vinstpremier, förtroendemännens ställning och prissättningen av uppsägningar som viktiga förhandlingsfrågor. Med sådant bruk i baljan muras nog en stadig grund. Men smeten är inte blandad ännu.

HANS JERN