. vane.jpg (302 bytes)
tema.jpg (2440 bytes)

teema.gif (6517 bytes)Inget knot
över söndagsjobb

pune.gif (67 bytes)  – Tiderna har förändrats verkligt mycket, konstaterar Eija Grönlund som är huvudförtroendekvinna på Kaarina-Center.

En allt större del av arbetet görs på deltid. Ändå talar man sällan om sina egna arbetsvillkor.

– Inom handeln har det alltid varit på det sättet. Det är få som vågar stå på sig.

Problemen kanske når huvudförtroendemannens öron. Desto längre vill man sällan föra dem.

– Men får ens alltid jag kännedom om problemen, frågar sig Grönlund.

I praktiken löser man problemen ofta direkt med arbetsgivaren.

– Människor är rädda att förlora sitt jobb eller att få färre arbetstimmar.

Grönlund tror att de här problemen gäller också andra än dem som är organiserade inom Servicefacket.

– I dagens läge är det likadant överallt. Man får lov att göra de jobb man kan få.

Men arbetsgivaren borde nog bereda sig inför kommande år.

– Redan idag är det svårt att få tag på yrkeskunnigt folk.

Hon säger att handelsbranschen förr var motiverande och trevlig, arbetet var givande för en själv. Idag skruvas arbetstakten upp hela tiden. I försäljningsjobbet är kontakten mellan människor det viktiga. Det är det som är service men någon service har man just inte tid med idag.

Ett exempel på problemen är hur arbetsturerna planeras.

– Turlistorna har aldrig fungerat.

Man försökte i tiden få en förändring till stånd genom att be förbundet om hjälp. När förbundets representant slutligen kom till arbetsplatsen förnekades hela problemet i stil med "inte har jag så stor skillnad".

Arbetstagarna, som oftast är kvinnor, är också ansträngda av söndagsöppethållningen. Småbarnsmammor som kanske t.o.m. är ensamstående är nästan i panik:

– Vart i världen skall jag föra barnet till veckoslutet?

Ändå svarar ingen nej när det frågas om folk vill jobba på söndagen.

Grönlund uppmanar människor, allt ifrån sommarvikarierna till dem som är äldst i jobbet, att värna om sina rättigheter.

– Var och en borde värdesätta sig själv och sitt eget arbete så pass mycket att hon får det som tillhör henne. Hur tokigt det än låter så handlar det inte om att bråka utan om att bevaka sina egna rättigheter.

Om man är stolt över sitt arbete och sin arbetsplats är man också motiverad att arbeta.

– Den som inte bevakar sina egna intressen bryr sig knappast heller om arbetsgivarens intressen.

SINI SILVÁN

Löntagaren 29.4.2002 nr 4/02

hava500.jpg (350 bytes)

lt-back.jpg (825 bytes)lt-ylos.jpg (843 bytes)

marne.gif (45 bytes)