Det här slaget av begäran möts också fackets journalister av allt oftare. I sig är det ingenting konstigt med en sådan begäran för den intervjuade har rätt att granska det han har sagt innan det publiceras. Det som väcker förundran är att det allt oftare är arbetstagare och förtroendemän som kommer med den här begäran till sina egna förbundstidningar, de vars vardag i arbetslivet man har kommit för att beskriva. Inte ens företagens chefer vill särskilt ofta kontrollera sina utsagor ens till fackets tidningar.

I samband med förhandsgranskningen av artikeln vill den intervjuade i allmänhet mildra sina uttalanden och t.o.m. stryka de svåraste problemen. Slutresultatet blir tunt när själva kärnan saknas.

Oro för jobbet

Försiktigheten när det gäller att offentligt tala om problemen på arbetsplatsen är förståelig mot bakgrunden av att människor helt enkelt är rädda att mista sitt jobb. En orsak kan också vara att ett flertal företag noterades på börsen i slutet av 1990-talet, vilket ändrade deras offentlighetsprinciper: man är mera mån om sitt renommé i offentligheten vilket betyder att förutom ledningen inte bara förtroendemännen utan också de anställda väger sina ord på guldvåg.

Kännetecknande för nittiotalet var också att människors personliga trygghet rubbades. Arbetslöshet och snuttifiering av anställningsförhållandena har skapat försiktighet: man talar om problemen och t.o.m. om känslan av otrygghet först när man redan har förlorat sitt arbete. Otryggheten kommer också till synes i tidningarnas prenumerationsregister. Enligt upplageexperterna är det allt svårare att saluföra fortlöpande prenumerationer medan tidsbundna prenumerationer ännu säljer.

I yttrandefrihetens salong

Forskare Erkki Hujanen vid Jyväskylä universitet har intervjuat tidningarnas ickeprenumeranter, alltså finländare som har sagt upp sin tidningsprenumeration. Orsakerna till att prenumerationen sägs uppär i första hand ekonomiska men samtidigt har också förtroendet för tidningarna minskat. Också andra utredningar visar att förtroendet för massmedia har fått sig en törn.

Hujanens undersökning visar att de som har slutat prenumerera anser att landskapets huvudorgan behandlar arbete och arbetsliv i ytterst liten utsträckning. I de få fall ämnet berörs är det ur företagsledningens, ett ekonomiskt eller arbetsmarknadspolitiskt, makroperspektiv.

Då det här uppenbarligen stämmer överens med sanningen får fackets tidningar en allt större betydelse som de som lyfter fram arbetslivets vardag. Det är dock inte möjligt att belysa vardagsproblemen om inte löntagarens röst bär från fabriksgolvet eller landskapskontoret ända fram till förbundstidningens sidor.

Löntagarnas misstro mot att tala öppet om arbetslivets problem kan leda till att de s.k. vanliga människorna blir sittande i yttrandefrihetens salong medan scenen befolkas av utlåtandeautomater, företagsledning och ekonomiska experter.

Forskare Hujanen påpekar att rädslan för att stå för sina åsikter i offentligheten kanske bara gäller "allvarliga saker", eftersom finländarna å andra sidan älskar att delta i frågesporter, underhållningsprogram och massmedias olika kontaktfora. Den underhållningsbetonade journalistiken är ofarlig och man är trygg i dess salong.

Man kan finna orsaker till att människor aktar på sina ord också i själva journalistiken. Människor torde ha en ganska allmänt utbredd uppfattning om att journalisterna förvränger saker och att själva journalistiken driver med människor. I tidningsskriverier och radio- och teveprogram talar man ofta om politiker med ett illa dolt förakt, vilket inte politikerna är helt oskyldiga till själva men fenomenet som sådant kan skapa misstro mot massmedia.

Offentligheten har betydelse

Journalister vill gärna ge resultaten av utredningar, undersökningar och barometrar på makronivån vad de kallar ett mänskligt ansikte. En undersökning som påvisar ökad utbrändhet vill man illustrera med en utbränd arbetstagare även om man inte får någon egentlig ny information om själva problemet. Exempelfallet liksom bekräftar att undersökningen är sann och beskriver verkligheten.

Undersökningar av medborgarjournalistik antyder att människor har vilja, behov och förmåga att få offentlighet för vardagens bekymmer. Heikki Heikkilä, som har doktorerat på medborgarjournalistik vid Tammerfors universitet, säger att problemet snarast är att de små nära tingen i människors vardag beskrivs med experters röst på experters språk.

Heikkilä har gjort undersökningar där en grupp människor gavs möjlighet och tid att dryfta också svåra saker som sedan skulle komprimeras och skrivas ut i formen av en tidningsartikel. Människor upplever att vardagens problem kräver offentlighet för att de skall få den tyngd de förtjänar. Det kan vara lättare att spegla och formulera sina tankar i grupp, det kan verka skumt att ge de svåra frågorna en individs ansikte.

LEENA SERETIN