I Pedersöre hundra kilometer norrut syns ännu inga balar denna första vecka i juni. Däremot samsar en hel armé rundbalsinplastare med slåtterkrossar och strängvändare invid Europaväg åtta i Bennäs. Gröna, gula och röda bildar de en färggrann kontrast mot ELHO:s låga fabriksbyggnad i mera neutrala färger.

Armé, ja. En journalist är van vid det mesta men VD Carola Gustafssons arbetsrum får ögonbrynen att åka i höjden. En sjuttonhundratalskanon i halvformat, komplett med kulor i en ask invid, står strategiskt riktad mot besökaren.

– Handgjord i Danmark, säger VD:n lite roat och berättar att kanonen är en gåva från danska företaget Gyro till hennes far Arne Löfvik, en verklig "kanonförsäljare". Han grundade ELHO år 1968. De första tio åren monterades komponenter till jordbruksmaskiner importerade från Gyro på den löfvikska hemgården Björn i Lövö, några kilometer från ELHO:s nuvarande hall.

Arne Löfvik, jordbrukare till professionen och van att hantera både häst och traktorer, var intresserad av handel och teknik. De dåtida jordbruksredskapen tyckte han kunde förbättras. Efter fem år som maskinförsäljare för Kesko i Jakobstad grundade han som 40-åring ELHO. En klar nisch fanns för inhemsk produktion av jordbruksmaskiner, tyckte Löfvik — och blev sannspådd. I fjol hade Oy ELHO Ab en omsättning på ca 50 miljoner mark och personalen uppgår i dag till 80 personer.

För fyra år sedan tog dottern Carola Gustafsson, utbildad språkmagister, över som VD, efter att ha jobbat på kontoret i knappt 20 år. Hennes bror Dan-Johan Löfvik är produktionschef medan maken Ralf Gustafsson är ekonomiansvarig. Tredje generationen representeras av Carolas och Ralfs dotter Linda, 20, som sommarjobbar i företaget.

Höräfsan gav kicken

Arne Löfviks uppfinning höräfsan 1975 gav en spark uppåt åt hela företaget. Tolv år senare öppnade den dörren till den svenska marknaden och höräfsan, nu i version nummer två, är fortfarande en storsäljare. I dag går hälften av företagets produktion på export, främst till Västeuropa men ända borta på Nya Zeeland, i Sydafrika och Sydamerika rullar ELHO-maskiner på åkrar och ängar.

Karlebybon Karl-Erik Häggblom basar idag för ELHO:s tekniska avdelning och produktutveckling. Produkterna har följt slag i slag: säcklyftare, inplastare och slåtterkrossar och ett otal andra jordbruks- och påhängsmaskiner till traktorer. De minsta är tilläggsmaskiner typ syrapumpar och skummarkörer, de största inplastare och slåtterkrossar, vilka i dag står för omkring 70 procent av produktionen. De bästa åren såldes upp till tusen inplastare men nu börjar marknaden här vara mättad. Försäljningen i Finland sker via Kesko.

VD:n Carola Gustafsson betecknar jordbrukarna som en väldigt utsatt yrkesgrupp: stora investeringar — bara en inplastare går på drygt 50 000 mark — och små möjligheter att påverka sin verksamhet då jordbrukarna är till 50 procent beroende av bidrag.

– Vilken företagare eller löntagare är så styrd av bidrag? Jordbrukarna har det verkligt tufft, i kläm mellan EU och vädrets makter, understryker hon.

I Finland rasar antalet jordbruk raskt nedåt. Arealerna växer hos de som blir kvar, vilket gör att Carola Gustafsson ser med tillförsikt på framtiden.

– Jordbruksmaskiner behövs hela tiden men det gäller att satsa på utvecklingen, beakta miljöaspekter, att få i dag arbetar på varje jordbruk kräver effektiva maskiner. Vi på ELHO har beslutat oss för att vara med i framtiden, säger hon med eftertryck men medger att det alltid finns en smula oro med i bilden. Men det går inte att tänka negativt.

– Vi har duktiga pojkar och flickor i företaget. Och mat behövs alltid. Det jordbrukarna och också vi hoppas på är att konsumenterna verkligen insåg att det lönar sig att satsa på våra egna produkter som är av god kvalitet, odlade och producerade i Finland.

Roboten på Pekkas-dag

Med huvudförtroendeman Bjarne Gästgivars som ciceron gör vi en tur i den drygt 5 000 kvadratmeter stora hallen.

Råmaterialet här är i huvudsak järn, om även plasten börjar komma in i bilden.

Deltillverkaren Rainer Gustavsson slipar flitigt. Via en automatisk svarv når vi fram till Stefan Mickelson som bytt ut Vasa mot Jakobstad.

– En trevlig småstad, säger Stefan som tillverkar maskindelar. Han avslöjar glatt att det var kärleken som fick honom att byta hemort.

Laserskäraren ett stycke ifrån Stefan manövreras med dator. En halv meter hög med plattor, schabloner med utsågade delar, visar effektiviteten.

– Det är spill, kunde göra sig som konstverk, skämtar Bjarne Gästgivars men skyndar sig att upplysa om att spillet de facto går till återanvändning.

Mera konst verkar Tommy From syssla med. Runda metallplattor, typ spisplattskydd, hängs upp för målning.

– Bromstrummor, fast de går mest under namnet lindningsskydd, informerar han.

I hallen arbetar ett 60-tal personer plus någon robot. I dag har den tydligen "Pekkas-dag".

Svetsaren Hans Södö, Esse, skjuter upp svetsskyddet upp i pannan. I tjugo år jobbade han på Bärklars såg, då den gick i konkurs för tolv år sedan fick han jobb på ELHO och trivs.

– Gubben kan int' mojt, säger munvige Hans.

Fläkten och utsugen har gjort arbetsmiljön bättre, svetsaggregatens rök tonar sakta bort, berättar han förnöjt.

Förtroendeman Bjarne är lite bekymrad över att hallen fylls allt mer, en ny maskin för tunnplåtsblästring kommer i höst.

Arbetarskyddstakterna sitter i hos Gästgivars. Han varnar för de små, små metallkulor som finns runt blästringsapparaten och gör cementgolvet i hallen lite förrädiskt.

– Grovstädningen kring maskiner gör vi själva men finputsningen sköts av städare.

Stödfötter till inplastare hänger i rader, de tvättas automatiskt av före målning. "Silmäsuihku", ögondusch, står det på skylten invid en kran.

En storvuxen karl, med heltäckande ansiktsskydd och friskluftsintag i en knepigt utformad andningsmaskin på ryggen, riktar målarsprutan mot stödfötterna. Den gula grundfärgen flyger genom luften.

– Grundfärgen är numera vattenbaserad, påpekar arbetarskyddsfullmäktig Kim Virkama, som själv jobbar i andra ändan av måleriet.

Virkama pekar på den vattenridå som täcker väggen bakom sprutmålaren. Statisk elektricitet får överskottsfärgen att rinna ned i vattnet och vidare bort i en bassäng under golvet.

Målaren Kenneth Nynäs skalar av sig ansiktsskyddet, drar ned huvan som täckt håret, tar av sig handskarna. Ansiktet är lite rödtonat och Kenneth medger pustande att det nog blir lite varmt där under alla skydd.

– Men jag målar högst en timme i taget, sedan håller jag fem minuters paus, berättar han och demonstrerar filtret i andningsskyddet. Det byts flera gånger i veckan medan batterierna ska laddas varje morgon.

Familjeföretag på flera vis

Familjeföretag var det ja. Och i flera betydelser. Mona Bodbacka, Kållby, monterar snabbt ihop en filmsträckare. Skruvar i olika boxar hittar sin plats i ett nafs.

– Det känns bra att få montera hela delen, att se resultat av sitt jobb, säger hon och plockar in en skruv i den 75 cm breda biten. Totalt är det tiotusentals komponenter som hittar sin rätta plats i de många jordbruksmaskinerna som produceras på ELHO:

Fjorton år har Mona jobbat här som montör. Så står det i skatteboken, säger hon och plirar med ögonen.

Både Monas man och son är också metallare — och jobbar på ELHO. Sonen Benny Bodbacka hittar vi ett stycke längre bort, i full färd med att studera ritningar.

Något nytt på gång? Säkert. ELHO är ett företag i tiden.

Med österbottnisk envishet och företagsamhet når man långt.

INGEGERD EKSTRAND

  Också ELHO är känsligt för konjunkturerna. I höstas fylldes lagren och företaget fick ta till permitteringar. Ingen sades upp men tio personer valde att gå i deltidspension.

– En del har kommit tillbaka, en del kommer den sista juni men vi har också några ovissa fall. Jag är rädd att permitteringen förlängs och vi fortsätter jobba i ett skift, säger huvudförtroendeman Bjarne Gästgivars.

Nyckelpersoner i produktionen har prioriterats och de gör övertid, om än under en begränsad tid.

De som valt deltidspension med olika procenttal har varit nöjda och arbetarskyddsfullmäktig Kim Virkama tycker systemet fungerat bra överlag.

Bjarne, tidigare pälsfarmare och byggnadsarbetare, fraktar komponenter "från Seinäjoki till Terjärv". Förtroendeman har han varit i snart åtta år. Måleriarbetaren Kim, utbildad artesan/snickare, hus- och båtbyggare, är färsk som skyddsombud, han tog över vid årsskiftet.

– Vi samarbetar fint, betygar de med en mun. Att de hör till olika generationer med sina 63 respektive 31 år har ingen betydelse.

Gott klimat ger resultat

Duon betecknar klimatet på ELHO som positivt. En klar förbättring har skett på sistone. Kim pekar på den tjugopunktslista över arbetarskyddsåtgärder han gjort upp, över hälften har redan strukits. Utsugningen på svetssidan förbättrats, i sommar ses sugen på protoavdelningen över.

– Mellandörrar och bättre belysning finns ännu på önskelistan. Visst tar det en viss tid men är argumenten sakliga går förbättringarna igenom, säger Kim som har god hjälp av kontaktpersonerna på de olika avdelningarna.

Inga allvarliga arbetsolyckor och också en nedgång i de små ifjol gör att ELHO nu ligger under genomsnittet.

– Det rör sig mest om kläm, slag och skärsår. Företagshälsovården fungerar också väl och kontakten med hälsovårdaren Gudrun Eklöv är bra, framhåller Bjarne.

Få har valt att gå i pension i förtid, även om deltidspensionerna lite ruckat på det hela.

Lönerna då? Inga topplöner men inte heller på botten, svarar huvudförtroendemannen som tycker arbetsministeriets önskan om att pressa ned till fem procent varslar om blygsamma lönelyft framöver.

– Det bästa är ett inkomstpolitiskt helhetsavtal. Vi har chans till det bara tillräckligt många tror på det.

Här i svenska Österbotten kommer den svenska informationen upp som på beställning. Bjarne Gästgivars, som utnyttjade postlådan i FFC-nytt flitigt, hade gärna sett att infobladet fått fortsätta. I dag är det inbakat i Löntagaren.

– Men fint är det att Ihalainen nu tagit upp ersättningarna för arbetsresor, dem som jag efterlyste i FFC-nytt, säger han lite illmarigt. Arbetsresorna känns i börsen då Bjarne dagligen pendlar mellan Munsala och Pedersöre.

Den svenska tvärfackliga kursen i Vasa är de två däremot helnöjda med. Mera sådant och flera förbund med.

Förtroendeman Bjarne Gästgivars fruktar fortsatta permitteringar.

IE