Hösten 2002 utnämndes Palle till årets förtroendeman av LO i Storköpenhamn. Hans arbetsplats, brukarstyrda renhållningssällskapet R98, utsågs av LO-förbundet SID till årets arbetsplats.

Vad har Palle då gjort? Jo, han tog initiativ till att integrera nydanskarna i arbetslivet. I dag jobbar elva nyutbildade renhållningsarbetare med annan etnisk bakgrund på R98 ute på vindpinade Amager några kilometer öster om Köpenhamns centrum. Fem andra har fått jobb på annat håll.

– För första gången i Danmark lyckades ett integreringsförsök. Att börja i transportsektorn var det absolut rätta, säger Palle Nissen, samförtroendeman för omkring 450 LO:are i Specialarbetarförbundet SID, Metall och HK som organiserar kontors- och handelsanställda.

Hans kollega Geir Rasmussen, förtroendeman för de timavlönade, instämmer.

De två har pondus. På R98 hör alla till facket.

– Ingen jobbar här som inte är organiserad, säger Palle bestämt och blickar ut över parkeringsplatsen där en vitblå sopbil just backar in och sällar sig till tiotals andra. R98 är ett storföretag som sköter sophanteringen för 600 000 hushåll i Köpenhamn och Frederiksberg.

Parjobb integrerar

Palle Nissen fick renhållningsarbetarnas fackförbund med sig, facket gjorde gemensam sak med ledningen för R 98. Kontakt togs till arbetsförmedlingen och genom personintervjuer sållades 20 nydanskar fram. Villkoren var tre: de skulle kunna tala danska då kommunikationen till stor del går via mobiltelefon, ha körkort och vara arbetslösa.

Slutligen deltog 16 personer, i snitt 35 år gamla, i den sex månader långa kursen där de byggde på sin danska, lärde sig adb, konfliktlösning, samarbete, kommunikation och fackföreningskunskap plus skaffade sig lastbilskörkort och yrkesutbildning.

Teorin varvades med tre veckolånga praktikperioder. R 98 tog 11 praktikanter, 20 äldre skraldemaend anmälde sig direkt som personlig mentor, kontaktperson.

Den första praktikdagen inföll den 11 september 2001, dagen då världen höll andan. Många praktikanter var muslimer från Algeriet, Marocko, Turkiet. Facket höll krismöte. Beslut togs att tala klarspråk: hade någon sympatier för terroristerna skulle de klämma fram med det nu.

– Sådant kunde vi inte tolerera men lyckligtvis fanns ingen sympatisör. Våra praktikanter var lförundrade över varför vi i Danmark agerade så. Men det visade sig bra att tala öppet och på den linjen har vi fortsatt, säger Palle.

Kursen tog slut i mars ifjol, därefter följde en tre månaders praktik plus en utlovad prövotid på ytterligare tre månader. Men redan den första maj hade alla fått ordinarie jobb. Efter ett år får de sina egna distrikt.

– Vi jobbar i par och det är ypperligt för integrationen. Vi äldre kan hjälpa nydanskarna att förstå arbetskulturen. Men det är viktigt att integrationen fungerar bägge vägarna, säger Palle och berättar att de nya arbetskamraterna fick en "order": ingen går direkt hem då arbetsdagen är slut. Kom först på kaffe och umgås.

Hög status i Danmark

Sophämtaryrket väckte skepsis hos många kursdeltagare. I deras hemländer var det ett typiskt lågstatusjobb.

– I Danmark är det ett attraktivt jobb, vänner och bekanta hör sig hela tiden för om möjligheter att komma med, berättar Palle stolt.

Han och hans kolleger har arbetat hårt i femton år för att skapa respekt för skraldemannayrket — och de har lyckats. Lönen är också skaplig, 23 000 danska kronor eller ca 3 000 euro i månaden, samma som en yrkesskollärare får. Ovanpå kommer tillägg för sådant som obekväm arbetstid.

Skraldemand blir man efter tio år i jobbet. Titeln härrör sig från den skramla som forna tiders sophämtare använde för att berätta om att de anlänt.

Projektet har omnämnts i positiva ordalag i dagstidningen Politiken. Också andra massmedier har uppmärksammat det.

– Totalt sett har det varit en god process med fokus på det positiva. Det har varit en h…. massa arbete men det var det värt, utbrister Palle Nissen.

Nästa projekt? Kanske ungdomarna som driver omkring på Nörrebro och lätt hamnar in på kriminella aktiviteter. Varför inte försöka få dem i jobb?

INGEGERD EKSTRAND

– Redan namnet får arbetsgivaren att reagera negativt, säger M'Barek El Harrab, 37

Satan Turgut, 39 har samma erfarenhet. Satan motsvarar för övrigt köpman på turkiska . Inte ens svetsaren Kristinn Pålsson, 49, från grannlandet Island, hade lyckats få in foten ordentligt på den danska arbetsmarknaden. Han fick sitt levebröd bl.a. genom att transportera tidningar på flygfältet Kastrup.

– Många nydanskar ser mig som dansk och förstår inte vad jag är för en invandrare. Men jag behandlas som invandrare.

Trion är därför förståeligt nog överlycklig över chansen att bli "skraldemaend", d.v.s. renhållningsarbetare.

Arbetskamraterna positiva

Kristinn Pålsson tycker att anpassningen såväl till jobbet som arbetskamraterna lyckats fint. Att arbetet var fysiskt så tungt — en sophämtare går i snitt 15 km med avfallskärlen dagligen — kom som en överraskning men också det har han vant sig vid.

Också M'Barek El Harrab är positivt överraskad över hur väl arbetskamraterna på R 98 tagit emot sina nydanska arbetskamrater. För många var det här ändå den första kontakten med utlänningar.

– I början var kanske någon lite rädd för att ta kontakt. Därför är det viktigt att vi nydanskar kan språket. För att komma vidare i livet måste man kunna kommunicera, säger M'Barek som gick en intensiv kurs i danska då han kom till Danmark från Marocko för 20 år sedan. Därefter har han läst mycket och talar danska flytande.

Ändå har han inte lyckats få jobb som maskinarbetare, som han är utbildad till. I stället har han bl.a. haft ströjobb som busschaufför.

På R 98 kör M'Barek kört olika typer av sopbilar, transporterar bl.a. tidningar, grovsopor och glas. Jobbet görs på ackord, från ca 10 till 16, vilket ger honom tid över för de tre barnen och hustrun.

– Ett bra jobb och bra betalt, och ett jobb som ger motion, säger han och ler gott.

Ömsesidig nytta

Satan Turgut, 39, kom från Turkiet till Danmark redan som fjortonåring. Inte ens en dansk yrkesexamen som maskinarbetare gav honom jobb i branschen. Satan försörjde sig som grönsakshandlare, blev bekant med renhållningsarbetarna och försökte på 1990-talet komma in i den branschen.

– Jag är nöjd med kursen och med arbetet. Min belöning är att jag är till nytta för samhället. Kollegerna här är som min familj, säger fembarnsfadern Satan och ser nöjd ut hela han.

Palle Nissen inskjuter att han blivit god kompis med Satans minste gosse.

– Och min fru blev bekant med Satans hustru på vår familjedag som vi ordnar vartannat år. Också det är viktigt, att nydanskarnas familjemedlemmar får kontakt med oss andra danskar.

R98 har också haft nytta av nydanskarnas kulturella bakgrund och språkkunskaper. Nydanska småföretagare, som inte riktigt förstått den danska sopstrategin, har kunnat talas till rätta.

Några problem med nydanskarna på jobbet har varken arbetsgivaren eller förtroendemannen haft. Strategin är klar för framtiden.

– Uppstår problem så tar vi i dem här och nu. Kulturskillnader finns men kan överbryggas men en del fördomar har vi lyckats ta kål på. Nydanskarna är varken värre eller sämre än vi andra, säger Palle Nissen bestämt.