Konkurrensen om medlemmar har fått flera förbund i luven på varandra. Bakom ligger medlemsflykten: på tio år har LO mist 100 000 medlemmar och takten bara accelererar. Antalet medlemmarna minskar nu med 20 000 i året. Dock är LO fortfarande hemvist för 1 240 000 betalande medlemmar, totalt är medlemmarna 1 400 000.

– Nya medlemmar strömmar inte längre till i samma utsträckning som förut. De unga har svårt att förstå vad de behöver facket till. Facket har drivit igenom många förbättringar, frågan är om facket gjort allt för mycket, säger LO:s utvecklingschef Erik Kristiansen.

Solidaritet eller professionalism

Den nya situationen kräver att LO öppet diskuterar framtiden. Två scenarier plus en kombiform har skissats upp. Valet står mellan den sociala fackföreningsrörelsen, som t.ex. LO-ordföranden Hans Jensen förespråkar, och den professionella, där yrkesutbildningen är avgörande faktor vid organiseringen.

– Det Jensen talar för är att hjälpa dem som är svagast i samhället, en princip som LO omhuldat i drygt 100 år. Problemet är att de svaga idag är de som inte är med i facket, socialt eller fysiskt handikappade, sjuka m.fl. Visst ska vi visa solidaritet med dem men de som behöver hjälp ska också själva bidra, säger han.

Kristiansen är övertygad om att solidariteten fortfarande har stöd bland LO-medlemmarna. Dock mest bland de äldre, vill man ha de unga med är det ett säkrare kort att satsa på professionella förbund. En möjlighet är att söka individuella lösningar, att gå in för en mittemellanpolitik.

Också bland de 20 förbunden finns divergerade åsikter. Vissa håller på det sociala, andra lika envetet på det professionella.

– Alla vill ha gemenskap. Frågan är vad de är villiga att förbinda sig till. Och ska frågan lösas för hela facket eller för enskilda förbund? LO-förbunden kan gott organisera både socialt och professionellt samtidigt. Vi bör kämpa för en solidarisk gemenskap med plats för individer, konkluderar han.

Samprojekt en möjlighet

LO:s roll kontra förbunden upplevs som oklar. Kristiansen säger öppet att ett visst misstroende finns, en del förbund gör mycket överlappande arbete då de minutiöst granskar varje dokument som LO producerar.

Dokumentet om en fackföreningspolitisk grundlag tar upp fyra huvudfrågor: LO:s roll, fyrklövern sysselsättning, välfärd, arbetsmarknad och utbildning, det internationella samarbetet och hur facket ska utvecklas.

– Vi måste ta fram principer för förbundens förpliktelser gentemot LO och försöka skapa ett LO i tiden. Samprojekt med förbunden i fråga om t.ex. utbildning, är en möjlighet bara förbunden kan bli eniga sinsemellan.

En klarläggning av arbetsfördelningen är inte minst viktig då storförbundet mellan SID, KAD och TIB, d.v.s. specialindustriarbetare, kvinnliga arbetare och trä och byggnads, inom kort ser dagens ljus. Kristiansen är realist, han utesluter inte att storförbundet en dag ställer sig frågan till vad det behöver LO:

Motsättningarna mellan den privata och den offentliga sektorn bör tas på allvar. Risken finns att kartellerna annars en dag utvecklas sig till huvudorganisationer, säger Kristiansen.

En ny beslutsprocess vill LO också introducera. Arbetsutskottet ersätts av en s.k. daglig ledning som utses på LO:s kongress. I den sitter ordförande och vice ordförande, två LO-sekreterare plus åtta förbundsordförande eller -ledare. Huvudstyrelsen med samtliga förbund representerade sammanträder en gång i månaden, kongressen vart fjärde år och representantskapet åren däremellan.

Gränsstrider och politisk bandlossning

Mest akut är dock gränsstriden. LO har försökt lägga sig emellan. Kongressdokumentet föreslår en modell där förbunden själv försöker lösa sina problem, går detta inte kan LO försöka medla.

– Förbunden kämpar i dag om samma medlemmar i stället för att få fatt i dem som inte är organiserade. Utifrån ter sig LO som en konstig fackföreningsrörelse, säger Kristiansen som tycker att förbunden i stället för att slåss bör satsa mera på t.ex. arbetsmiljö och utbildning.

LO bröt formellt sina band till det socialdemokratiska partiet redan 1995. Det innebar bl.a. att LO och partiet inte längre satt i varandras styrelser. En del förbund hade länge önskat bryta med partiet och socialdemokraterna har i dag inte majoritet bland medlemmarna i något förbund. Fram till nu har LO dock gett socialdemokraterna ett årligt bidrag på 10 miljoner danska kronor. Efter en sista pott på 20 miljoner i år bryts också det ekonomiska bandet.

– Vi bör också inse att ungdomen i dag föredrar ett fack utan politisk stämpel. Och om vi vill satsa på ett nära samarbete med tjänstemannacentralen FTF med dess 350 000 medlemmar är en brytning med det socialdemokratiska partiet ett måste, säger utvecklingschefen krasst.

Danmark har nu en borgerlig regering. Kristiansen konstaterar att mången gång talar regeringen och LO förbi varandra.

– De enskilda förbunden ger regeringen motstridiga signaler om t.ex. utbildningspolitiken. Vilken regering skulle då inte välja det alternativ som passar den bäst?

Invandrarna en resurs

Kongressdokumentet definierar fackföreningsrörelsen som en rymlig gemenskap med plats för olikheter och mångfald, något som också skall avspegla sig i de demokratiska organen.

Också invandrarna ska inlemmas i gemenskapen. I dag räknar LO med ca 70 000 medlemmar med annan etnisk bakgrund. Invandrarna är viktiga också för det danska välfärdssamhället som inom kort behöver 110 000 personer till i arbetsstyrkan.

– Vi kan pröva på att skaffa flera barn, men det tar tid. Vi kan försöka få ned sjukdagarna, vi kan gå för högre efterlönsålder (i Danmark ger efterlönen möjlighet till tidig pensionering vid t.ex. 60 eller 62 år i stället för vid ordinarie 65). Det enda realistiska är att satsa på att integrera flyktingar och invandrare, säger Kristiansen.

Integrationen ska dock inte bara ske uppifrån och invandrarna måste få bättre jobb. De fackliga centralorganisationerna LO, FTF och akademikercentralen AC ingick ett integrationsavtal med regeringen förra våren: Lagstiftningen ska ge instrumentet för hur integrationen ska gå till.

Utöver det ska alla som vill få en chans att jobba även om de inte kan prestera lika mycket som alla andra. Deras villkor ska ses över, kanske behövs här kortare arbetstider, mera semester och i gengäld lite mindre pengar för att få i gång den här gruppen på arbetsmarknaden.

Vilka värderingar som det nya LO ska omfatta och hur det ska se ut avgörs av 800 ombud vid en extra kongress i Köpenhamn den 8 februari.

Kongressdokumenten finns på LO:s hemsida www.lo.dk

INGEGERD EKSTRAND
Köpenhamn

Och det naturnära följer besökaren ända in i byggnaden: matsalen på bottenplanet har ett golv av kullersten vilket gör att gränsen mellan ute och inne nära nog suddas ut. Svårskött, ja visst, men onekligen en spännande lösning.

Glashuset ger en nära nog total insyn i LO. Så här i H.C. Andersens hemland kunde LO-huset väl vara en parallell till kejsarens nya — och obefintliga — kläder.

Öppenhet är honnörsordet

Symboliken är väl övervägd, bekräftar utvecklingschef Erik Kristiansen.

– Önskan är att skapa en mera modern organisation, en organisation som är mera genomskinlig och ljus. Ordföranden Hans Jensens stora dröm är att LO blir mera flexibelt. Mera projektering är något han vill se, säger Kristiansen.

Det gamla LO-huset hade levt ut sin tid. Mycken historia satt i väggarna, både facket och socialdemokratiska partiet hade huserat i byggnaden som dess värre blivit opraktisk för en modern organisation.

Det nya femvåningshuset ligger vid hamnbassängen på före detta Sojakagegrundet. Fraktfartyg smyger tätt förbi, låter visslorna ljuda.

Överst tronar konferenslokalerna med väggar helt i glas. I våningarna nedanom arbetar ca 160 LO-anställda sida vid sida i öppna landskapskontor, eller storkontor som danskarna säger. För 5 000 kvadratmeter inklusive inredning har LO fått punga ut med 160 miljoner danska kronor, drygt 21 miljoner euro.