Regeringen Jäätteenmäkis program har kritiserats för att vara mångordigt och vagt. Och visst möts man av många "befrämjar", "strävar efter" och målsättningar att uppnå, vid en genomläsning av de femtiotvå tättskrivna sidorna programtext. Det hade knappast varit vare sig klokt eller möjligt att i ett osäkert dagsläge binda sig vid helt konkreta åtgärder för fyra år framåt.

På några centrala punkter är regeringen dock mycket tydlig. Framförallt ställer den sig i arbetslivsfrågorna så tätt intill facket det bara är möjligt. Regeringen lovar entydigt respektera de grundläggande rättigheter som gäller i arbetslivet. Principen om trepartssamarbete skall gälla såväl på hemmaplan som i EU-sammanhang. Kollektivavtalens allmängiltighet och karaktär av minimiskydd lovar regeringen hålla sig till i alla väder. Fromt lovar den också i frågor som gäller socialförsäkring, inkomstrelaterat socialskydd och pensioner hålla sig till de avtal man gjort på arbetsmarknaden.

Rödklövern har mantalsskrivit sig så långt bort från centerns arbetsreform det går att komma. Kan då facket lägga sig till ro för fyra år framåt? Knappast det ändå.

Program är program och politik är politik. Programmet är skrivet i en situation då framtiden är höljd i ett tätare dunkel än vanligt. Uppgången i ekonomin har redan låtit vänta på sig längre än väntat. Antalet osäkerhetsfaktorer har bara ökat. Finlands ekonomi är visserligen väl rustad, men utan uppgång i den internationella ekonomin fortsätter vi trampa vatten. Regeringsprogrammet har därför av nödvändighet mer av viljeyttringar än konkreta åtaganden.

Politiken förs i den verklighet som gäller. Blir den hård prövas samarbetsförmågan hårdare. Rödklöverns hållfasthet är inte testad ännu. Centern är tillbaka vid makten efter åtta år i opposition. Oppositionsåren gav tillräckligt med motivation för att över en natt glömma alla fagra vallöften till förmån för den regeringskoalition man helst ville ha. Men de förväntningar man byggt upp finns kvar. Dem tvingas partiet möta flera gånger om ännu. Det är då hållfastheten prövas.

I en realistisk bedömning måste man räkna med att det blir konfrontationer; inom regeringen och på arbetsmarknaden med regeringen inblandad. Det är normalt. I de kärvaste situationerna testas personligheterna. Det avgörande testet för Anneli Jäätteenmäki är hur hon lyckas hålla sitt parti inom skaklarna när den första allvarliga krisen seglar upp. När vi sett resultatet av det vet vi något om regeringens förutsättningar.

HANS JERN