Fortfarande förmår kvinnor på högre poster väcka tvivel hos det manliga könet. Ska de stackars kvinnsen verkligen klara av det krävande arbete som i decennier förbehållits männen. Så funderar gubbarna i Lappo år 2003 bekymrat över om ortsbon Anneli Jäätteenmäki verkligen kan bestrida posten som statsminister. Ändå har rodret på skeppet Finland redan i tre år förts erkänt skickligt av en kvinna, president Tarja Halonen.

Tongångarna känns igen också från andra branscher. I nådens år 1973 uppmanade personalchefen omtänksamt den blivande pursern — den första i rederiets historia — att omedelbart säga ifrån om jobbet blev för tungt, fysiskt eller psykiskt. De manliga kollegerna oroade sig för sin del över om lönen skulle sjunka då en kvinna kom in i branschen. Lika lön för lika arbete var en utopi, då som nu.

Samtliga män ombord, från mässkalle till befälhavare, antogs däremot inte kunna klara av ett enklare uppdrag, att städa sin hytt. Ingen städade de kvinnliga anställdas hytter —där ansågs kvinnorna ha kompetens nog.

Också i facket är kvinnorna få på toppen. I styrelserna i FFC-förbunden sitter knappt 22 procent kvinnor, 1,5 procentenheter mindre än i slutet av 1990-talet. Dock är 46 procent av medlemmarna kvinnor. En handfull kvinnor har valts till ordförande för sina fackförbund. Den enda kvinna som i Finland nått posten som ordförande för en centralorganisation är tillsvidare Riitta Prusti, som ledde tjänstemannacentralen TOC i början av 90-talet.

Jämställdhet skapas dock inte av att räkna mäns och kvinnors huvud, har Sveriges jämställdhetsminister Margareta Winberg sagt. Hon ser feminismen som ett redskap med vilket jämställdhet kan byggas. Winbergs högra hand, finländskan Marianne Laxén som är chef för svenska regeringens jämställdhetsavdelning, påpekar för sin del att feminismen ifrågasätter axiomet att mannen är norm, kvinnan undantaget.

I Sverige har manliga ministrar med statsminister Göran Persson i spetsen deklarerat sig vara feminister, de vill rasera de könsbundna maktstrukturerna.

Finlands nya regering har lovat satsa mera på jämställdhet. Formuleringarna är så luddiga att de lämnar alla dörrar öppna. Det är bara att börja den långa vandringen mot jämställdhetens port.

Att låta jämställdhetsaspekten genomsyra hela beslutsprocessen, som FFC:s svenska systerorganisation LO gör, är inte alls en dum idé. LO leds av en kvinna.

INGEGERD EKSTRAND