Dikten
När jag var ung hade jag ett alter ego
som hette herr Fellberg.
Min skugga och min mörka sida, en uppsluppen
clown i självmordstankar.
Han levde ensam i världens största öken.
Därifrån betraktade han dårhuset världen.
Han brottades med frågor om livets mening
och alltings meningslöshet.
Fanns det ett liv efter detta, eller före?
Varför hade nyckelpiga prickar och unga
kvinnor bröst?
För att ta reda på vem han var beslöt han
att äta upp sig själv.
Hur mycket av sig själv kunde man äta
och ändå förbli den man var?
Fötterna, benen, vänstra armen och skinkorna
gick bra.
Han var fortfarande den han varit.
Med ett visst besvär åt han den resterande
högra handen och armen.
Sedan blev det besvärligare.
Hur äter man upp sin egen magsäck?
Om man slukar sin egen mun och hela skallen
kan man ändå vara densamma?
Utmattad av blodförlusten och sin tappade
identitet somnade herr Felberg.
Vaknade upp först när han märkte att han ville
komma med i denna dikt.
CLAES ANDERSSON
Löntagaren
30.5.2003 nr 5/03
|
