Med tanke på den
tevefixerade rundradiodebatten - typ usch och fy för licensförhöjningen,
digitaliseringen smakar mera dägä än digi - kunde man ju tro att det enda som vi får
för våra surt förvärvade stålar är det som kommer i dumburken.
Nåväl, på köpet får vi ju jaktiskt också den där mindre lådan. Radio, heter den
visst. Och av någon märklig anledning är det just radion som väcker de största
passionerna.
Jag syftar givetvis på den inflammerade musikdebatt - med Radio Vegas musikaliska
utbud på skottlinjen - som återigen blossat upp på Husis debattplank. En debatt som
inte sällan antagit tragikomiska proportioner.
Som när Jutta Zilliacus redogör för sina "horribla" upplevelser när hon
var sängliggande i en veckas tid och hade Radio Vega påkopplad från morgonen till sena
kvällen. "Det var ingen sinekur för huvudvärken" skriver Jutta och
forsätter: "Jag låg bokstavligen i ett diskoinferno som utan uppehåll dunkade sig
fram genom min hjärna".
Min "favorit" är ändå Christel Westerholm från Grankulla som går till
attack mot "elektronikvrålet" och undrar huruvida man överhuvudtaget kan kalla
utbudet i Radio Vega för musik: "Jag upplever den mera som taktdunk där man inte
kan urskilja vare sig ord eller melodi för taktoljudet."
Okej, jag kan väl förstå, även respektera, att smaken är som baken. Tudelad. Men
att gå ut med dylika huvudlösheter gagnar ingen.
Och så denna eviga "ursäkt": men den unga publiken har ju redan Radio
Extrem. Underförstått: är man under 35 skall man inte göra sig besvär (på Radio
Vegas frekvens) OCH råkar man över 35 bast bör man foga sig och lyssna på
"mogen" och "seriös" musik så öronen blöder.
Helst ska det vara klassiskt, givetvis, men Håkan Streng, Tommys, Susan Sonntags,
Jan-Erik Enestams och Country Express går också an. För de är ju trots allt
fi-fi-finlandssvenska.
Det finns cirkus två problem med den argumenteringen. För det första har Radio
Extrem en tendens att ibland göra det onödigt barnsligt för sig, varpå vi 14+are
känner oss lätt malplacerade.
För det andra är det nu bara så att alla som fyllt 35 eller 40 eller 50 eller 60
INTE nödvändigtvis är så "gåbbe" eller "gumma" att de är redo
att ge upp "skramlet och bräket" på Vega, tvärtom.
Många av oss överåriga småglin, som gett upp hoppet om att någonsin bli "som
folk", skulle gärna se mera av den varan - inte minst vad gäller innehållet.
Faktum är att jag - ifall jag satt på en chefspost på Vega - skulle bli skitskraj
över alla dessa självutnämnda smakbödlar som trots att de spyr galla över
musikutbudet tycker att programinnehållet på Radio Vega är tjosan hejsan.
Då har nånting gått åt pipan. Så det visslar om det.
Personligen ser jag fram emot den dag när Jag läste häromdan varvas med Jag såg
(på leffa) häromdan. När Fritt fram görs av Leif Salmén och Börje Mattson. När
Danscafét varvas med Ståuppkomiklafkan.
På tal om ståuppkomik: hörde ni att Tarja Halonen bevistade Humorlandskapen i
Helsingfors för några veckor sedan. Hon är min president. Inget snack om den saken.
TEVEHUMOR
"Heja Sverige!", norsk humor med svenska rötter, SVT Europa, fredagar
- Roligt och fyndigt "lillebrors"-koncept, om ett gäng norrmän som
ger sig på jakt efter sin ungdoms (svenska) idoler, från Jan Boklöv och Pernilla
Wahlgren till Thomas Wassberg.
TEVEMAGASIN
"HARDtalk", brittiskt intervjuprogram med Tim Sebastian, BBC
- Politisk journalistik som heter duga är en raritet i dessa dagar, men när
Sebastian tar nackgrepp på sina intervjuobjekt slår det gnistor. Välunderbyggt och
skarpt som bara den.
TEVEFILM
"Naken pistol", amerikansk komedi med Leslie Nielsen, Fyran 1/6
- Många har försökt, få har lyckats - att göra parodi på andra filmer. Herrarna
Zucker-Abraham-Zuckers snutparodi är hur som helst inspirerad galenskap, knasigt men
avgjort begåvat.
Krister Uggeldahl
