Dikten
Vänd på den
största stenen och se: vilken mångfald
av liv på den underjordiska gågatan!
Gråsuggor, hallickar, langare, pissmyror, lönngångare…
Men under din blick töms gatan snabbt, allt det levande
flyr för sina liv.
Myror flyr till sina drottningar, släpande på sina
kors av barr.
Skalbaggar glömmer sig kvar under sina skal.
Ord flyr in i sina bisatser, skygga som autistiska
barn.
De ordlösa, de flyktiga ägnar jag min bergspredikan!
Jag besvärjer er av all min kraft, av all min
litenhet.
Tung vilar stenen över våra hemligheters liv, tung är
de gömda ordens andhämtning.
O att röra vid och beröras av det obetydligaste, i de
trånga rummen.
I vår underjordiska himmel där vi skall leva
resten av vår död.
CLAES
ANDERSSON
Löntagaren 27.6.2003 nr
6/03
|
