Statistikcentralens
folkräkning visar att knappt 60 000 människor förtjänar sin lön på städning.
Privata fastighetsservicebolag sysselsätter över hälften av dem, den offentliga sektorn
en tredjedel och industrin i huvudsak resten.
Trenden i städbranschen går mot den privata sidan. Staten har så gott som helt
avstått från att avlöna städpersonal, inom kommunerna har städarna minskat från 17
000 i slutet av 90-talet till 14 500.
Under samma tid har de som arbetar för privata städfirmor ökat med en femtedel.
Ett normalt liv och leverne förutsätter ett visst mått av snygghet och renhet, hemma
såväl som på olika arbetsplatser. Ändå värderas städarens yrke sedan urminnes tider
mycket lågt på skalan. I städarens lönekuvert har attityden alltid märkts. Under de
senaste åren har städaryrket svartmålats ännu mer av att städkvaliteten har minskat
på grund av städfirmornas hänsynslösa priskonkurrens och ökande utnyttjande av
korttidsanställda.
Enligt en undersökning som forskare Merja Kauhanen vid Löntagarnas
forskningsanstalt offentliggjorde i våras är varannan av städfirmornas arbetare
engagerad för bara korta snuttar i taget. Deltidsjobben drabbar främst kvinnor och unga.
Två av tre städare saknade utbildning för jobbet vilket är klart vanligare här än i
andra serviceyrken.

Magisterskurande
En arbetskraftsundersökning från Statistikcentralen som kan dateras ett par år
tillbaka visar att var tredje deltidsanställd gör halva dagar för att det inte finns
heltidsjobb. Inom städbranschen är detta orsaken ännu oftare. Samtida studier är den
allra vanligaste orsaken till att deltidsstädjobb. I en dell universitetsstäder brukar
man kalla sådana städare magisterstädare.
Nästan varannan deltidsarbetande städare arbetar mindre än tjugo timmar i veckan.
Inom handeln jobbar bara drygt var fjärde arbetstagare så lite och i restaurangbranschen
lite fler än var tredje.
De städare som gör sina arbetssnuttar i skift klagar inte. Nästan varannan får
utföra sitt jobb dagtid. För en tredjedel finns det bara kvällsjobb och en fjärdedel
utför sitt jobb ensam under veckosluten. Femdagarsvecka erbjuds knappt häften.
Inom servicebranschen är snuttstädarna de som är minst tillfreds med jobbet.
Varannan upplever jobbet som fysiskt tungt och stressande men menar ändå att de psykiskt
kommer rätt lätt undan. Snuttstädarens jobb är klart mer monotont och möjligheterna
att påverka arbetsuppgifterna eller utvecklas i jobbet är mindre än i andra
serviceyrken.
Månadslönen 600 euro
Snuttstädaren får i snitt 600 euro i månaden i lön. Bara fyra procent förtjänar
mer än tusen euro. Månadsinkomster på mindre än 500 euro är dubbelt vanligare i
städjobb än i butiksjobb.
Fastighetsservicebolagen betalar sina heltidsanställda månadslöner på cirka 1 300
euro. I kommunerna är lönen cirka hundra euro högre.
Var femte snuttstädare har två jobb. Två av tre är tvungna att söka andra
inkomstkällor, i allmänhet boende- och studiestöd, jämkad dagpenning och utkomststöd.
Städandet upplevs som ett första och ett genomgångsyrke. En deltidsstädare stannar
kvar i jobbet drygt tre år i snitt. Varannan deltidsstädare har inte arbetat ens ett
år.
I Merja Kauhanens utredning ville bara var femte snuttjobbare hellre jobba heltid.
Motsvarande tal för handel och restaurang var fler än hälften.
Buffert nödvändig
Kauhanen efterlyste orsaker till snuttjobben också av städfirmorna. Förfrågan
visade att de viktigaste orsakerna till att anställda folk på deltid var att
arbetskraftsbehovet varierar dagligen, varje vecka och per säsong och är anhängigt av
beställarnas behov. Var tredje snuttstädare hade själv valt att arbeta deltid, enligt
arbetsgivarna. I handeln och restaurangbranschen är det däremot bara 15 procent som har
valt deltiden frivilligt.
Orsaker som höga arbetskraftskostnader, bättre produktivitet och konkurrenskraft
driver städarbetsgivarna att anställa folk på deltid i mindre utsträckning än vad
handelsmän och krögare eller arbetsgivare överlag gör.
Inom städbolagen tror man däremot mer än i andra serviceyrken att deltidsanställda
arbetar effektivare än heltidsanställda. Men man klagar över att snuttengagemangen
ökar arbetskrafts- och administrationskostnaderna.
EERO KOSONEN
Översättning: ASTRID NIKULA