Den senast publicerade rapporten, TT:s sysselsättningsprogram, tyder dessvärre inte på att någon större insiktsfullhet ännu har nått näringslivets topp. Samma gamla skåpmat serveras som under förra årtusendet. Otrygghet och fattigdom är vad man önskar bjuda löntagarna på. Arbetslöshetsskyddet skall ner, löneklyftorna vidgas, avtalsskyddet krossas. Vi har hört det förut...

Är det med underbetald arbetskraft man höjer kompetensnivån och erövrar nya marknader? Underbetalt arbete är liktydigt med statssubventionerat arbete, eftersom staten ändå måste träda till och med skattemedel hålla liv i folk. Dolda subventioner är alltså vad arbetsgivarna fikar efter. Det om de marknadsekonomiska idealen.

Finlands har nått en topposition i konkurrenskraft tack vare ett välorganiserat samhälle med välutbildad, kunnig arbetskraft, ordnade sociala förhållanden och stabila, samarbetsinriktade relationer på arbetsmarknaden. Det är genom att gå vidare i den riktningen vi bäst slår vakt om vår position och ytterligare kan förkovra den. Överger vi framgångskonceptet sackar vi obönhörligen efter.

Ett civiliserat land strävar till att skydda sina medborgare mot oförutsedda motgångar. Det kommer alltid att finnas företag som misslyckas, marknader som sviktar, produktion som måste läggs ner i brist på avsättning. Det är en realitet facket erkänner. Men det behöver inte vara så att de anställda måste ta emot smällen oskyddade. Att skapa ett system — kalla det omställningsskydd eller något annat — som gör det lättare att hitta nytt jobb eller växla över till utbildning eller åtminstone ger en viss ekonomisk kompensation, kan inte vara svårare i Finland än det varit i andra länder.

Det handlar ju bara om att i den sunda konkurrensens namn jämställa villkoren.

HANS JERN