Det säger Bjarne Gästgivars, Metalls huvudförtroendeman på jordbruksmaskinstillverkaren Elho i Bennäs i Pedersöre.

En huvudförtroendeman är förbundets förlängda arm och ser till att kollektivavtalet efterlevs på arbetsplatsen. Men han sitter också lite som mellan barken och trädet. Det gäller att också se till företagets bästa, annars försvinner jobben för alla, menar Gästgivars.

– Den tiden är förbi då huvudförtroendemannen skulle vare en tagg i köttet på arbetsgivaren. Ska jag få något utöver kollektivavtalet, som mera pengar för arbetskamraterna, så är det ett måste att kunna diskutera med arbetsgivaren, uppträda ordentligt och idka diplomati. A och O är att ha en bra förhandlingskontakt med arbetsgivaren för att få det hela att fungera.

Jobb och övertid, är något som förtroendemannen ofta diskuterar med arbetsgivaren. Gästgivars understryker att diskussioner alltid är bra.

"Maos lilla gröna", Metall kollektivavtal, är Gästgivars ryggrad och stötta, något att luta sig mot.

– Kontakten med arbetskamraterna har varit både bättre och sämre genom åren. Det finns de som hyser övertro på huvudförtroendemannens kapacitet, vad han kan uträtta. Ibland blir resultatet bättre, ibland sämre, konstaterar han eftertänksamt.

Jobbet ska ge resultat

Bjarne Gästgivars har själv varit företagare. Pälsfarmare var han i femton år, men har också arbetat som jordbrukare och lastbilschaufför innan han kom till Elho 1990. Pälskrisen och ett nybyggt hus gjorde att han måste få ett jobb. I dag kör han i huvudsak material till och från Elhos underleverantörer i närområdet.

Efter ett år som arbetarskyddsfullmäktig valdes Gästgivars till huvudförtroendeman 1994, den tredje på Elho.

En viss övertalning krävdes men Gästgivars har aldrig ångrat sitt beslut, trots att han egentligen inte är någon föreningsmänniska, undantaget ungdomsföreningsrörelsen och jaktföreningen på hemorten Munsala i Nykarleby.

– Riktigt lätt är det inte att vara huvudförtroendeman om man ska uträtta något. Men åtar man sig något ska man försöka åstadkomma resultat, säger Gästgivars som flitigt bygger på sina kunskaper med att delta i kurser och odla kontakter med svenskspråkiga fackligt aktiva.

Arbetarskyddet blandar Gästgivars sig fortfarande gärna i och stöttar arbetarskyddsfullmäktigen Kim Wirkama. Samarbete ska det vara, det är Gästgivars refräng. Ledningen betecknar han som lyhörd och samarbetsvillig då det gäller arbetarskyddet. Ifråga om mindre olyckor ligger Elho betryggande under medeltalet.

Rakryggad, lugn och insatt

Vilka egenskaper bör en förtroendeman ha? Gästgivars menar att alldeles lugn får man inte vara.

– Själv har jag ett ganska hetsigt humor men jag är nog eftertänksam, funderar ut vilken väg jag ska gå innan jag för fram mina åsikter. Jag försöker vara rakryggad och vågar stå för mina åsikter, säger han med eftertryck.

Att sätta upp strikta staket, säga att hit blir det men inte längre, tror han inte på. Också kompromisser måste vara möjliga. Gästgivars är i första hand en förhandlare. Strejk är inte hans sätt att lösa konflikter. Men går Metall ut i strejk så gör han det också. Självklart.

– Men en mager kompromiss är bättre än ett stort nederlag, det måste vi hålla i minnet.

Bjarne Gästgivars har skapat en god kontakt till Metalls svenska sekretariat. Det är han nödd och tvungen till.

– För mig som ju inte kan finska är de min enda kanal! Emellanåt har jag krävt mycket av dem, men det har jag fått. Kontakten är bra. Har det kärvat till sig har de ställt upp, som då vi lyckades nästan helt komma ifrån korttidsjobben här, folk som var anställda från hösten till sista maj.

Ett strängt omställningsskydd kan dock medföra korttidsjobbens återtåg, varnar han.

Rekrytering och samarbetsförhandlingar

En huvudförtroendeman ska också rekrytera nya medlemmar. Gästgivars avslöjar sin taktik: han låter några dagar gå, tar så kontakt med den nyanställde och hör sig för hur långt arbetsförhållande det gäller och om han är intresserad av att vara med i facket. Merparten, 95—97 procent, är med i facket.

Inklusive kontoret är de anställda 85, som mest var de över 100, men en svacka för några år sedan ledde till permitteringar och uppsägningar.

– Det var tungt, det tyngsta jag varit med om, då varslen om uppsägningar kom. Som huvudförtroendeman var det tyvärr inte mycket jag kunde göra, men ett par jobb räddades under samarbetsförhandlingarna.

Ömmar för de små

Bjarne Gästgivars är ordförande för Metalls fackavdelning 228, som i huvudsak rekryterar medlemmar i Pedersöre. Han har ägnat sig åt uppsökande verksamhet, diskuterat fackliga frågor på mindre metallföretag som det finns gott om i trakten. Under hans nio år som klubbsvingare har medlemsantalet vuxit från 165 till cirka 300. I Jakobstad finns Metall 10:an med ca 1000 medlemmar, av dem 400 svenska, men någon gränsstrid förekommer inte — det står var och en fritt att välja vilken avdelning han vill.

Gärna skulle Gästgivars se att han som avdelningsordförande skulle få utökad förhandlingsrätt på arbetsplatser som saknar huvudförtroendemän.

–Tag till exempel verkligt små företag, där man inte får ut Pekkasdagar, kanske inte övertid. Med helgdagsersättningen är det si och så. Mopsar en anställd upp sig har han inget skydd, det är bara att hålla käften. Här kunde jag hjälpa med första biten men det tycks vara juridiskt svårt i dag.

Upp från sofflocket

Bjarne Gästgivars är 60+ och har beslutat sluta som huvudförtroendeman i höst. Han har lite smått börjat lära upp en efterträdare för jobbet som huvudförtroendeman är tufft — och kräver sin man.

Men dessförinnan kommer Metalls kongress och Bjarne gör vad han kan för att få metallarna upp från sofflocket.

– Rösta så vi får in svenskspråkiga ombud till kongressen, säger han, inte så lite stolt över att ordföranden Erkki Vuorenmaa bokstavligen sköt startskottet inför kongressen på Elho, precis som P-E Lundh för åtta år sedan.

Tillsammans med Metall 10:an har Gästgivars avd. 228 i flera motioner bl.a. krävt att arbetsgivaren står för hälften av kostnaderna för fysioterapi och nya glasögon. Ett rekreationsställe vid den österbottniska kusten skulle också sitta fint, mitt emellan Metalls oaser i Lovisa och på Pyhätunturi.

INGEGERD EKSTRAND