Arbetshandledning förekommer vanligtvis inom den offentliga sektorn men börjar småningom finnas också inom den privata sektorn och industrin. Oksa står ingalunda och kräver att alla arbetsplatser ska ordna arbetshandledning men hon efterlyser nätverk som kan stöda förtroendemännen.

På arbetsplatserna har arbetsgivaren tillgång till experter av alla de slag men den som förhandlar för arbetarna och leder deras utveckling är en vanlig förtroendeman.

– Det är många arbetsplatser idag som går från den ena krisen till den andra. Det är inte helt lätt att vara förtroendeman, i synnerhet om arbetsgivarn går hårt ut i samarbetsförhandlingarna och arbetarna är rädda att förlora sina jobb.

– Också i vår bransch har förtroendemännen konstaterat att många av utvecklingsprojekten åtföljs av skifte på förtroendemannaposten. Förtroendemannen görs lätt till syndabock även om förändringarna på arbetsplatserna genomförs helt oberoende av vem som är förtroendeman.

Referensgrupp som stöd

Förtroendemannen blir lätt ganska ensam i sitt jobb. På stora företag finns det ändå stödtjänster såsom företagshälsovården, men det är inte alltid givet att förtroendemannen drar nytta av den. Det viktigaste stödet i förtroendeuppdraget kunde vara en referensgrupp.

– Gruppen skulle vara på samma nivå, den förstår vad det handlar om, känner problemen och är bekant med arbetsplatsens eventuella särdrag. På stora företag är det naturligt att få samman en referensgrupp av de övriga förtroendevalda på arbetsplatsen. En sådan grupp kunde få en stor betydelse för förtroendemannens ork och arbetsmotivation, tror Anja Oksa.

– Egentligen skulle referensgruppen betyda ännu mer för dem som är förtroendemän på små arbetsplatser. De står ofta helt allena inför svåra problem. Då kunde den egna fackavdelningen eller lokalorganisationen verka som referensgrupp. Men deras verksamhet har tyvärr varit på avtagande de senaste åren.

– Det är kanske också svårt för förtroendemannen att söka stöd utanför sin egen arbetsplats. Ändå skulle säkert många bitar falla lättare på plats om man fick diskutera med förtroendemännen på andra arbetsplatser. Det handlar inte om svaghet utan är ett sätt att lära sig greppa svårigheterna.

Också inom Metall har man allt mer börjat fråga sig hur förtroendemännen ska orka. Bl.a. inom förtroendemannautbildningen på Murikkainstitutet söker man metoder för att stöda orken. Det här är nödvändigt bl.a. därför att förtroendemannakåren byts ut inom de närmaste åren, och de unga förtroendemännen kommer inte att ha tillgång till seniorer som länge har skött detta värv. Nya krav ställer också den amerikanska företagskulturens snabba intrång i arbetslivet där alla order kommer från andra sidan Atlanten och vi förväntas följa samma handlingsmodeller. Ofta saknar den lokala chefen allt inflytande över arbetsplatsens verksamhetskultur. Det här försvårar avsevärt skötseln av ett normalt förtroendemannauppdrag medan arbetarna anpassas till en given form.

Ge utveckling tid

Under de senaste åren har företagens olika utvecklingsprojekt krävt en allt större medverkan från de förtroendevaldas sida.

– Åtminstone i vår bransch känner sig förtroendemännen lätt trängda. Utvecklingsprojekten kräver en omedelbar klar vision av vart man är på väg. Därefter ska man strax dra olika alternativa strategier ur fickan, åtminstone sådana som kan dämpa utlokalisering och personalminskning. Förtroendemannen ska vara bättre än den bästa konsult. Och dessutom helt på egen hand, vid sidan om alla andra uppdrag och ofta med bara folkskola som grund, påminner Anja Oksa.

– Ytterligare tillkommer att förhandlingssituationerna ofta förutsätter tystnadsplikt av förtroendemännen, vilket omöjliggör diskussioner med arbetskamraterna. I sådana fall vore det bra med någon annan förtroendevald eller t.ex. en arbetshandledare som med välriktade frågor kunde få bitarna att falla på plats eller ställas i sin rätta dager.

– Å andra sidan har jag känslan av att arbetsgivarna inte alltid inser vilken resurs de har i sina förtroendemän. En stor del av personalens trivsel beror på förtroendemännen. De svarar på frågor, dryftar arbetarnas problem och hjälper t.o.m. i känsliga frågor. De är närvarande och pålitliga, säger Anja Oksa.

AINO PIETARINEN
Översättning: ASTRID NIKULA