Företagaren driver frisörsalonger. Personalomsättningen är stor. Unga lockas på jobb med personalbostad och fagra löften. När verkligheten går upp för dem sitter de fast.

Mia (fingerat namn) jobbade tre år i företaget. Sedan gav hon upp — på arbetsläkarens inrådan. Arbetsförhållandena var odrägliga. Av rädsla för repressalier uppträder hon anonymt. Hon jobbar fortfarande i branschen där alla känner alla. – Blir man utpekad som bråkstake kan man få problem.

– Att vara sjukskriven var en pers, berättar hon. Arbetsgivaren krävde att man själv skulle skaffa fram en inhoppare. De fanns en lista på namn att ringa upp — på egen bekostnad. Han krävde också att man varje dag ringde upp honom och redogjorde för sitt tillstånd. Om han tyckte att man blivit bättre krävde han att man kom på jobb mitt i sjukledigheten.

Arbetstiderna var mycket varierande. Många anställda har ett arbetsavtal där veckoarbetstiden anges till 0 — 37,5 timmar. Själv hade Mia ett kontrakt där arbetstiden nog var fastställd till 37,5 veckotimmar, men var kundtillströmningen dålig fick hon jobba mycket mindre och fick mindre lön. Fanns det igen gott om kunder förutsattes hon jobba långa dagar.

Försäljning av hårvårdsprodukter och dylikt ingick i Mias jobb. Vissa leverantörer gav bonus på försäljningen. Mia lyckades sälja så mycket av en produkt att hon kom upp i högsta bonusklass och borde ha fått en resa till Thailand. Men den vek företagaren för sig själv och gav en mycket anspråkslösare resa åt Mia i stället. När hon skulle åka iväg på den fick hon ett papper under näsan där hon förband sig att betala tillbaka resans pris om hon slutade i företaget under det närmaste året. När hon sa upp sig återstod två dagar av den tiden och företagaren innehöll resans pris från slutlönen.

Med personalbostaden blev Mia också bunden till företaget. Enligt hyreskontraktet måste man lämna bostaden två veckor efter att anställningen upphört. I hyresgaranti krävdes 1500 euro.

– För att våga byta arbetsplats måste man ha en ny bostad ordnad, konstaterar Mia.

När Mia kom till arbetsplatsen uppmanades hon av några arbetskamrater att ansluta sig till den privata arbetslöshetskassan YTK. Ingen pratade om facket. Sen när hon märkte att hon behövde hjälp med att bevaka sina rättigheter gick hon med i Servicefacket, för YTK har ingen intressebevakning. Hon anser sig ha en hel del pengar att få ut av sin tidigare arbetsgivare, bl a sådant han orättmätigt innehållit av hennes slutlön, och har vänt sig till förbundet för att få hjälp.

På Servicefacket känner man till företagaren från flera tidigare fall där man tvingats ingripa. Han följer vanligen samma modell för att binda upp personalen. Arbetsavtalet han använder är av speciell art. Det är ett dokument på tre sidor. På den första sidan finns de bestämmelser som normalt skall finnas i ett arbetsavtal. På de två följande sidorna upphävs det mesta.