Förtroendemannens viktigaste egenskap är nog pålitlighet. Om man inte
är pålitlig kan man inte sköta andra människors ärenden, säger Ismo Peltola,
32 och Rauno Lehtinen, 44. De är huvudförtroendemän vardera; Peltola som kommer
från Alajärvi för 150 man på Mäkelä Alu Oy och Lehtinen från Birkala för 100
arbetare på Calvanoimis Oy.
Förtroendet ska finnas hos både arbetarna och arbetsgivaren. Man
måste dessutom vara rättvis och kunna sköta allas angelägenheter, fortsätter Peltola.
Vardera intygar att jämlikheten är en mer eller mindre självklar sak, bl.a.
lönesystemet är jämlikt.
Jämlikhet och rättvisa innebär att man också beaktar dem som sitter tyst allra
längst bak, säger Lehtinen. Det här finns inskrivet som en av de första punkterna i
förtroendemannens etiska principer.
Du måste kunna vara sådan till din läggning att människor som inte för
något väsen av sig kan komma fram till dig och tala, konkretiserar Lehtinen som också
har tio år bakom sig som arbetarskyddsfullmäktig.
Också om förtroendemannen ska kunna sin sak och behärska sina paragrafer får
han inte mästra över människor. Det ska vara lätt att komma till honom, så att också
de mest tillbakadragna kan ta kontakt.
Från arbetarskyddsuppdraget vet Peltola berätta att de allra värsta utbrändhets-
och t.ex. alkoholproblemen kan drabba just sådana arbetskamrater som man inte lägger
märke till.
Svetsresultatet skvallrar
Lehtinen och Peltola rör sig dagligen på arbetsplatsen för de har mycket att tala om
med arbetskamraterna. Man kan tala om vad som helst för att komma dem närmare. Då får
man också höra om deras problem och andra saker som kan vara nödvändiga att känna
till.
Det är mycket viktigt att förtroendemannen är synlig på arbetsplatsen, säger de
bägge.
Problem kommer fram också via arbetsledningen. Lehtinen menar att t.o.m. en dålig
svetsfog kan skvallra om att allt inte står rätt till.
Det finns arbetskamrater som man inte kan närma sig överhuvudtaget. Om du
t.ex. vill ta upp problem med alkohol gör du det tillsammans med arbetsgivaren.
En förtroendeman är enligt Lehtinen inte rätt person att ge råd när det gäller
någons privatliv, t.ex. vid skilsmässa. Förtroendemannen är ingen auktoritet, han kan
inte blanda sig i arbetarnas privatliv, men lyssna kan han.
När fjäder blir höna
Man måste kunna tala också med arbetskamrater som tänker annorlunda. Lehtinen menar
att det alltid finns en opposition, det är bara att finna sig i det, för det är
samtidigt ett sätt att få till stånd diskussion.
Problematiskt blir det om rykten kommer i svang. Det är lätt hänt när det finns
många människor på jobb och man vistas där så många timmar. Ett oskyldigt
missförstånd kan lätt växa till en ofantlig grej som börjar leva sitt eget liv.
Mäkelä menar att det uppstår små brandungar av konflikter varenda dag och ju fler
de är desto viktigare att släcka snabbt. Men för att lyckas med det måste
förtroendemännen ha sin yrkeskunskap i behåll.
I förtroendemannaetiken talas det också om att förtroendemannen måste ha en axel
att luta sig mot. Liksom ett eget nätverk på arbetsplatsen, kunniga vänner. De kan
hjälpa att släcka småbränderna som ligger och pyr.
Förtroendemannaras
Ismo Peltola menar att man inte ska vara förtroendeman om man har familj och har
benägenheten att ta arbetet med sig hem. Också Rauno Lehtinen har familj och han jobbar
hemifrån ibland.
Jag upplever det inte som någon börda.
Lehtinen slänger fram att förtroendemannen säkert är en alldeles egen ras, som helt
enkelt inte kan sitta stilla i vrån och rulla tummarna. Om man en gång har valts så
tvingar rena pliktkänslan en att handla.
Också Peltola känner i skinnet om någon har blivit orättvist behandlad.
Lehtinens första period som avtalsansvarig gick åt till att försöka vara alla till
lags. Numera har han bättre känsla för proportioner. Man bara inte kan sköta precis
alla ärenden och man kan heller inte vara alla till lags.
När han kom underfund med det blev det lättare för honom att verka som
förtroendeman.
HILKKA JUKARAINEN
Översättning: ASTRID NIKULA