"Vattna
inte mig" står det skrivet med tusch på en uppochnervänd papperstallrik mitt bland
de prunkande dahliorna. Här döljer sig bladlusbanken, ett reservförråd för de inhyrda
bladlussteklarna. Äter de sig inte mätta under jakten på ohyra får de ta ut löss på
banken.
Biologiska bekämpningsmedel kommer allt mera men tyvärr är de inte alltid
lika effektiva som de kemiska, säger Marja Koski, Trä- och Specialbranschernas
förbunds huvudförtroendeman och vice arbetarskyddsfullmäktig på Ansari-Yhtymä i
Taavetti i Luumäki.
Med sina 60 till 110 anställda, beroende på säsong, är familjeföretaget
Ansari-Yhtymä som ingår av Schetelig-koncernen ett av de största företagen på orten.
Också till ytan, växthusen upptar 43 000 kvadratmeter och härifrån rullar i snitt 50
000 krukor i veckan på företagets bilar till partiaffärer runtom i Finland.
I året har Marja Koski och hennes kolleger hand om 8 1/2 miljon plantor och
krukväxter, i halvfabrikat eller färdigt drivna. Varje arbetsskede har sin tidsgräns. I
växhuset följer man säsongerna, eller ligger egentligen långt före. Julstjärnorna
kommer kring midsommar.
Kort eller lång med långa armar
Flitiga händer lyfter in nya krukor och lådor i de växthus där morsdagsblommorna
gett plats. Blomsterprakten är otrolig pelargoner i otaliga nyanser samsas på
golvlåga växtbord. Men blommor ska gallras. Arja Käärmemäki får stå nära
nog dubbelvikt på det golvbordet.
Man låser ute det här under jobbet men visst känns det i ryggen då
arbetsdagen är slut, konstaterar arbetarskyddsfullmäktig Lea Hämäläinen
De nyare växtborden är reglerbara och ryggvänligare. Men här krävs långa armar
för att nå fram till mittraden krukor vid gallring. Men ska man då vara lång eller
kort?
Är du kort behöver du inte ducka så ofta för amplarna på övre
nivån. Men då får du besvärligt att plocka ned dem då det är så dags, skrattar
Marja Koski.
Faror lurar också på golvet. Kvarglömda slangar fungerar som snaror. Inga snedsteg
tillåts varken från mittgångarna eller på de smala stigarna mellan växtborden.
Det här är ett ståjobb på hårda ytor med ständiga, ofta upprepade
armrörelser. Här tar nacke, skuldror men också knän stryk, konstaterar Marja och Lea
som fungerar som ciceroner.
Riskkartläggning har det talats om men den har inte kommit igång. Varje anställd har
sitt ansvarsområde, sin "tomt" och det kan vara en orsak till att olyckfallen
varit få här. Inte heller sjukfrånvarofrekvensen är hög. Ryggar och knän är oftast
orsak.
Skärsår var vanligare innan rosenodlingen upphörde i höstas. Då var tio
jobb i riskzonen men vi lyckades rädda dem genom att alla var permitterade i tre veckor.
Säsongtopparna kan vara stressiga men huvudförtroendemannen har sitt eget recept.
Livet har lärt mig att det inte lönar sig att vaka för att grubbla på sina
problem, säger Marja Koski, tidigare Hyvons och Textils huvudförtroendeman i Hangö.
Liksom Lea Hämäläinen trivs hon med sitt varierande jobb.
Fast lönen kunde vara bättre, kommer vi upp till sju euro i timmen är det
bra.
Sprutas kvällstid
Hos Ansaris är de sociala utrymmena skilda för män och kvinnor. I kvinnornas
lunchrum är mikrovågsugnen i flitig användning. För lunchen viks en halv timme.
Arbetstiden är från 7 till 15.30 med besprutningar medför sporadiska kvällsskift.
Marja Koski drar på sig halare, gummistövlar, handskar och ansiktsskydd med filter.
Informationsbladen om kemikaliernas säkerhet finns tillgängliga och växtskyddsexamen,
typ hygienpass, krävs för att få använda medel i klass 1.
Bekämpningsmedlen hälls in i en stor orange behållare på hjul.
Vi använder medel för att få bukt med ogräs, ohyra, mögel men också för
att reglera växten. Det är ett svettigt jobb, efter det sitter duschen fint, säger hon.
Bok förs över hur mycket var och en arbetare använder kemikalier. Hälsokontroller
görs med jämna mellanrum, av företagshälsovårdaren. Luumäki hör till de kommuner
som inte lyckats få någon företagshälsoläkare.
Mellan blommorna hänger vita lådor som mäter temperaturer, ljus och fuktighet.
Mörkläggningsgardiner dras automatiskt på plats och sparar energi i växthusen som
drivs med naturgas. Förbrukningen är ca 4 miljoner kilowatt i året, nog för att värma
upp 220 egnahemshus.
Olika växter kräver olika temperatur och det gäller att klä sig därefter.
Arbetskläder och -skor står arbetsgivaren för enligt ett speciellt poängsystem. Går
temperaturen upp över plus 30 grader är det tillåtet med en fem minuters paus i timmen.
INGEGERD EKSTRAND
Foto: PATRIK LINDSTRÖM
Risker lurar i
trädgårdsarbetarens fysiska arbetsmiljö men också ett stressigt säsongbetonat arbete
gör att orken tryter för allt fler.
Arbetsmiljön i trädgårdar och växthus har sina inbyggda risker. Olika
konstruktioner, hanteringen av växter och verktyg ger upphov till fysiska skador. Var
tredje arbetsolycka beror de facto på att trädgårdsarbetarna skadar sig på föremål.
Typiska är också olyckor där arbetarna faller, snubblar eller halkar.
Nästan hälften av de klassificerade yrkessjukdomarna inom trädgårds- och
växthussektorn år 2002 berodde på belastning, på nacke och skuldror, rygg och
rörelseorgan. Var femte belastningsskada resulterade i senskidinflammation.
Hudsjukdomarna kom som nummer två, och de stod för vart femte fall. Det visar
Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund (OFF) statistik.
Organiskt damm och kemikalier som använts för bekämpning är den främsta
boven då huden drabbas, konstaterar arbetarskyddssekretare Pirkko Heikura på
Trä- och Specialbranschernas förbund. Av förbundets 47400 medlemmar arbetar endast ca
1900, eller 4,5 procent, inom trädgårdsbranschen.
Toppar tär på orken
Julen, morsdagen och skolornas vårdimissioner är typiska toppar i de trädgårdar som
satsar på blommor. Den ökande stressen visar sig också i fall av utmattning bland
trädgårdsarbetarna.
Lägg här till mobbning från främst chefer och förmän så förstår man att jobbet
kan bli för tungt ibland. Problemen inom den psykiska arbetarskyddet blir allt fler,
säger Heikura som oftast blir kontaktad först då arbetstagarna sett sig tvungna att
lämna sin arbetsplats. Den som är kvar vågar inte berätta.
Mobbning arbetskamraterna emellan är dock lyckligtvis sällsynt i branschen.
I de större företagen är problemen överlag oftast mindre, eller åtgärdade. Där
är också de sociala utrymmena anpassade till personalen. Heikura har stött på
arbetsplatser där de anställda helt saknat sociala utrymmen och de där personalen
undrat om det går att yrka på skilda utrymmen för kvinnor och män.
Utse kontaktperson
På sina håll saknas arbetarskyddsfullmäktige och skyddsombud helt, även om
arbetstagarna är fler än tio. Heikura uppmanar trädgårdsarbetarna att åtminstone utse
kontaktpersoner för att få bukt med problemen visavi arbetarskyddet.
Det är tyvärr dåligt ställt med kunskaperna i arbetarskydd såväl på
arbetstagar- som arbetsgivarhåll. Alltför få arbetarskyddsfullmäktige deltar i våra
kurser i arbetarskydd, här är det trä och industri som dominerar, påpekar
arbetarskyddssekreteraren Pirkko Heikura.
Och tillägger att det finns rejält med utrymme för förbättringar vad
arbetarskyddet anbelangar.
INGEGERD EKSTRAND