Näktergal och koltrast sjunger som vettvillingar nätterna igenom i på blommande slånbärskvistar, man kan inte sova med öppna fönster för allt ljud. Grönskan är så onaturligt grön så man tror att en riktigt dålig konstnär duttat hela oblandade gröna färgtuben över träd och berg. Det är så vackert att det gör ont. Jag kan inte låta bli att citera Lars Huldens sommarpsalm ur musikteatern Katrina som för mig fångar allt det vemodsvackra, hela den existentiella spänningen i försommaren:

"Vi har offrat otaliga björkar till en sommarens hedersvakt.
I ett ljus som intet förmörkar har vi våra förhoppningar lagt.
Att få uppleva midsommartiden, vilken lycka för nordens folk!
Ur vår trasa fruktan är vriden när som Ljuset har ljuset till tolk.
Låt oss uppresa midsommarstången till ett tecken att vi förstår:
När vår tid en gång är förgången väntar sommarns om aldrig förgår."

Det finns dock människor som inte tycker det är fullt så underbart den här årstiden. Mormor till exempel älskar att ströva över våra gemensamma tassemarker och plocka famnen full av lund- och ängsblommor men varje gång blir hon lika hemskt "förkyld" natten efter. Hon vägrar erkänna det sorgliga faktum att hon inte borde — att man kan bli sjuk av sådan skönhet.

Maken har också problem i synnerhet om han vistas hos svärföräldrarna.

– Våran pappa är så himla energisk, har mellansyster berättat vitt och brett åt alla som velat lyssna, han är så himla energisk så han nästan bara är ute när han är hos mormor och morfar

Man kan ju riktigt se framför sig hur karln hugger ved, skrapar båtar, vänder potatisland och målar uthus med en fantastisk schvung och energi för att imponera på svärföräldrarna.

Den tragiska sanningen är att han sitter på trappan och flåsar och gråter. Det är inte som man kunde tro svärföräldrarna som framkallar dessa besvärliga symptom utan ulliga, sjövilda kattungar som tumlar runt i huset med glada barn.

Det är inte lätt att ha en energisk far när små luddiga djur är det ljuvligaste och roligaste som finns. Därför har barnen fått varsin kattunge inhyst hos mormor och morfar, men det är ju inte samma sak som att få sova med dem i sängen varje natt eller leka med dem från morgon till kväll varje dag.

En dag i bilen på väg hem från dagis förkunnade därför lillasyster åt sin mormor:

– Jag hoppas att pappa hittar en ny, vacker ung fru åt sig!

Den frågande mormodern behövde en förklaring.

– Jo för då kan han flytta hem till henne i stället utan att det blir synd om honom och så kan vi ta kattungarna med hem till oss!!!

Ja, vad svarar man på sånt?! Ibland kan man lätt byta ut en pappa, fast han är så hemskt "energisk" mot en söt, liten kattunge. I långa loppet får man anta att fadern vinner i alla fall…