Det finns ett hemligt gömställe i språket.
Så länge det är hemligt finns det.
Någon påstod sig ha hittat det, men tappade bort
   sig själv och förstummades.
Filologerna och analfabeterna vet inte vad de ska
   tro.
Barn kan rulla det mellan nästipp och tungspets
   tills någon snyter dem.
Utan sitt hemliga ställe förlorar språket sin nerv, sin
   lust och sin nyfikenhet.
Ordträdet tappar sina blad, det blir ruggigt
   och börjar huttra.
Kalla höstliga vindar drar iväg med det och
   rötterna fryser fast i tjälen.
Var rädd och det hemliga gömstället i språket, där bor
   drömmarna, poesin och kärleken.
Livet kan blomma något litet.
Har du tur bär det frukt till hösten.