Effektivitet och konkurrenskraft står i dag högst på dagordningen i våra kommuner. Eftersom någon ännu oupptäckt naturlag tycks säga att en verksamhet organiserad i kommunal regi inte kan fungera effektivt och konkurrenskraftigt går kommunerna i rasande tempo in för att ge ut kommunala åtaganden på entreprenad. Låt privata intressen ta hand om ruljansen och vips öppnar sig det bolagiserade himmelriket för kommunens söner och döttrar — tror man.

Vissa aber tycks finnas. Kunderna tenderar hamna i kläm. Skandalen med handikappades färdtjänster i Helsingfors är ett i raden med talande exempel på entreprenörskapets saliggörande effekt. Den lilla detaljen att en beställd transport borde komma på utsatt tid har offrats på effektivitetens altare. Bokstavligen utsatta i regn och rusk blir de mest försvarslösa medborgarna offer för entreprenörens profithunger och kommunpolitikernas aningslöshet.

Personalen brukar det heller inte gå så bra för när det privata näringslivet tar över. De som inte får sparken direkt får finna sig i sämre anställningsvillkor. Mindre lön och mer jobb är en vinstgivande melodi.

I Sibbo avslöjades för något år sedan att den entreprenör som skötte matservicen till åldringar i hemvård blev effektiv och konkurrenskraftig genom att dela ut kall och undermålig mat. Kunder som klagade tillrättavisades av nitiska tjänstemän som såg sig föranlåtna att träda upp till entreprenörens försvar. Så skall en slipsten dras!

Hur lokaltrafiken kan skötas konkurrenskraftigt och kaotiskt — ursäkta effektivt — kan studeras i London och Stockholm. En infrastruktur som ser till att folk kan ta sig till jobb alla dagar tåg och bussar råkar gå är väl något företagen i Helsingforsregionen också skulle vara betjänta av. Huvudstadens kommunpolitiker tycks vara på god väg att förverkliga önskedrömmen.

Sitsen är inte avundsvärd för de förtroendevalda som i valet 24 oktober utses att ta hand om kommunernas fögderi. Riksdagen bestämmer vilka uppgifter som skall skötas, pengarna den anvisar räcker vanligen inte till. Om serviceproduktionen ännu ges åt entreprenörer decimeras kommunpolitikerns uppdrag till upphandlarens. Kanske det inte är så förvånande om allmänhetens intresse för valet också decimeras.

HANS JERN

Det är på darriga ben arbetsgivarnas stororganisation Finlands näringsliv, EK, tar sina första stapplande steg. Det tyder inte på någon större tilltro till den egna förmågan när man efter veckor av utredningar plötsligt ställer sig tveksamt till hela förhandlingsprocessen. Oberoende av vad slutresultatet blir har inkomstpolitiken fått sig en törn. Och näringslivet är inte den part som haft minst nytta av den framgångsrika inkomstpolitik som bedrivits i Finland under de senaste decennierna. Men ingenting ont som inte har något gott med sig. Det finns gott om förbundsrelaterade frågor att lyfta upp på agendan. Inte minst vad löneutvecklingen anbelangar. HJ