Utlokalisering och
privatisering av offentliga tjänster leder till att en del av skattepengarna går
förlorade i fickorna på utländska aktieägare. Samtidigt försvinner beslutanderätten
utom räckhåll för ägarkunden, dvs. skattebetalaren.
Överföringen av HST:s busstrafik till ett aktiebolag ägt av Helsingfors stad
kan i framtiden innebära att bolaget säljs till ett multinationellt 
bolag. Trots att beslutsfattarna intygar idag att detta
inte är avsikten är ändå allt till salu i detta hyperkonkurrensens tidevarv. Knappast
trodde heller byggnadsstyrelsens bolagiserare att Engel en dag skulle glida in i famnen
på danska ISS.
När en kommunal tjänst köps av ett privat företag eller t.o.m. ett multinationellt
bolag delas en del av skattemedlen ut som dividender till ägarna. Ägaren vill ha vinst
på investerat kapital oavsett om företaget producerar vårdtjänster eller
mobiltelefoner.
– Varför vore vi beredda att med skattemedel bekosta inte bara själva tjänsten
utan också ägarens kapitalavkastning då alternativet är att skattepengarna används
för att producera och utveckla själva tjänsten, frågar Kommunsektorns fackförbunds,
KAT:s ordförande, nationalekonomen Tuire Santamäki-Vuori.
Hon förstår visst att det är i användarens och finansiärens intresse att betala
inte bara för tjänsten utan också till aktieägaren, om den privata ägaren, också
efter dividenderna lyckas producera en mer kvalitativ tjänst till ett fördelaktigare
pris än vad kommunen gör. Att så vore fallet finns det dock inga vetenskapliga belägg
för.
Som skattebetalare är kommuninvånaren något av en ägarkund. Hon finansierar och
använder välfärdstjänster. När tjänsten köps av ett utomstående företag eller av
ett kommunalt aktiebolag har ägarkunden ingenting att säga till om.
– Aktiebolagslagen begränsar informationsrätten till ägaren. Som medborgare
bekymrar det mig mycket om man allt oftare organiserar verksamheterna så att medborgarnas
inflytande går förlorat, säger Santamäki-Vuori.
Kvalitet kostar alltid
En stor stad i södra Finland utlokaliserade daghemsmaten till ett utlandsägt
företag. Inom kort började barnen, deras föräldrar och personalen klaga över att
barnen inte blev mätta, för portionerna var alltför små. Det kom fram att ansvariga
husmodern fick mer bonus ju mindre råvara hon lät gå åt.
Kommunen tog tillbaka kosthållet i egen regi. Det är många kommuner som har tvingats
ångra sina utlokaliseringsbeslut eftersom kvaliteten försämrades då tjänsterna
producerades privat.
Tuire Santamäki-Vuori påminner om att kvalitet alltid kostar, oavsett vem som
producerar.
Ta grepp om marknaden
Varför förlorar då kommunerna i offerttävlingarna? Förmår de inte räkna pris och
kvalitet på sin egen produktion eller finns det så mycket luft i de kommunala arbetena
att de privata vinner på sin effektivitet?
– Multinationella aktörer har en klar strategi: de har råd att underprissätta
produkten i början. När marknaden är deras, konkurrenterna utagerade och kommunens
serviceproduktion förlamad börjar priserna stiga.
Argumentet att man ger kvinnliga företagare en chans är ihåligt, för de stora tar
över också vårdmarknaden. Av 140 privata företag i den svenska vårdbranschen svarar
sju för över hälften av omsättningen.
Dyr efterräkning
Enligt Santamäki-Vuori har ännu många kommuner svårt att klara av
kostnadsberäkningen på de egna tjänsterna men det finns också bevis för att de
privata firmornas vinstmarginal tas av priset på arbetskraft. Det är redan stor skillnad
i arbetsvillkor och löner mellan privata och kommunala rengörings- och
kosthållstjänster.
– Kommunerna bör utveckla sin kompetens att beräkna kostnader. Det är enda
möjligheten om beslutsfattare och skattebetalare ska kunna jämföra det faktiska priset
på kommunala respektive privata tjänsterna.
På senare tid har man också börjat förstå vad det kommunala pensionssystemet
kostar. De kommunala pensionerna finansieras av kommande generationer kommunanställda.
För att det hela ska gå ihop måste den reella lönesumman i kommunerna öka med 1,5
procent per år under de kommande 30 åren. Här finns inte rum för radikala minskningar
av personalen i kommunerna, påpekar KAT-ordföranden.
– Om så ändå sker måste man höja pensionsavgifterna, vilket gör de kommunala
tjänsterna ännu mindre konkurrenskraftiga, eftersom arbetsgivaravgifterna här är
större än på den privata servicemarknaden, säger hon.
LEENA SERETIN
Översättning: ASTRID NIKULA
Foto: PATRIK LINDSTRÖM
