När man jämför
internationellt kan man fokusera på de nordiska länderna, säger KAT:s statistiker Jorma
Peussa. Den nordiska välfärdsmodellen bygger ju på de tjänster den offentliga
sektorn — kommunerna stödda av staten — erbjuder kommuninvånarna.
Den här modellen har traditionellt kunnat tillgodose allas behov från vaggan till
graven. Utanför de nordiska samhällena har offentliga tjänster mest inneburit
vägunderhåll och el- och vattenförsörjning.
– I sydeuropeiska länder är offentlig sektor just detta. Hälso- och
åldringsvård liksom annat arbete bland människor har ombesörjts av den katolska kyrkan
och olika organisationer, säger Peussa.
– De nordiska ländernas likhet när det gäller produktionen av kommunala
tjänster ger möjlighet att utbyta erfarenheter och ta lärdom av varandras misstag.
Privatiserings- och utlokaliseringsivern har också drabbat våra samhällen samtidigt.
Peussas utredning ger vid handen att det var 1990-talets stora ekonomiska tillbakagång
som ledde till privatiseringsvågen i vårt land. Då steg den offentliga sektorns andel
av BNP till omkring 60 procent. I den politiska debatten gjordes den offentliga sektorn
till syndabock för problemen i nationalekonomin. En annan orsak till privatiserings- och
utlokaliseringsivern var "tidens anda" som krävde en reform av den offentliga
sektorn. I bakgrunden fanns de nyliberalistiska tongångarna där man betonade
affärslivets roll som producent av tjänster.
Peussa menar att då nyliberalismen eller thatcherismen tog över ställdes
affärslivets intressen framom medborgarsamhällets behov.
Då Finland anslöt sig till EU kom också EU-direktivet som krävde
konkurrensutsättning av offentliga uppköp. Peussa påpekar att direktivet har
missuppfattats rejält.
– Konkurrensutsättning innebär att man söker någon som kan utföra ett arbete.
Det är bara en metod, men alltför ofta förstår man det som en lösning. Man
underlåter att beakta alla de faktorer som påverkar processen.
KAT-forskaren Suvi Savolainen utredde för en tid sedan privatiseringen av den
svenska social- och hälsovårdssektorns tjänster. Även om det finns skillnader mellan
våra länder är det enligt Peussa viktigt att vi drar nytta av grannlandets
erfarenheter.
Sverige har både goda och dåliga erfarenheter av privatisering och utlokalisering.
För arbetstagarna har det inneburit att personalen har minskat, vilket har lett till att
arbetstakten har hårdnat och arbetsmängden ökat. Arbetarna har ofta fråntagits sina
möjligheter att påverka sitt jobb när det har privatiserats. Avtalsläget är mera
splittrat och kollektivavtalen har försämrats i och med privatiseringen.
Men privatisering har i vissa fall ökat arbetstagarnas ansvar och
påverkningsmöjligheter.
I Sverige har man dessutom funnit att privatiseringen och utlokaliseringen av tjänster
inte har åstadkommit någon verklig konkurrens mellan olika tjänsteproducenter. Ofta har
utvecklingen istället lett till att några få storföretag, ofta multinationella bolag,
har tagit över marknaden.
Privatiseringen har väckt mycken och starkt känsloladdad debatt i Sverige.
Peussa menar att privatiseringen av i synnerhet vårdsektorns tjänster också hos oss
är en process, förbunden med stora passioner. Då t.ex. åldringsvården byggs upp av
olika tjänster där någon sköter städning och en annan kommer med mat och man inte
alls vet vem som egentligen ansvarar för det hela, ja, då har hela välfärdssamhällets
idé gått förlorad.
Det svenska fackförbundet Kommunal har ställt upp som mål att 80 procent av de
kommunala tjänsterna ska produceras offentligt medan tjugo procent kan
konkurrensutsättas. I annat fall blir det omöjligt för det politiska systemet att
övervaka tjänsternas kvalitet och att människors behov blir tillgodosedda.
HILKKA JUKARAINEN
Kuva: HELI SAARELA
