Självsäkra trippar de sommartid på gatorna, och äter sig mätta i folks trädgårdstäppor. Förmodligen fanns renen i Hammerfest redan för 10 000 år sedan tillsammans med de första bosättarna, som arkeologerna har funnit spår av på ön Melköya. Idag är ön avskärmad från övriga Hammerfest fastän en dryg två kilometer lång tunnel förbinder den med fasta ön. Det ska tillstånd och passersedlar till för att få besöka Melköya.

Här växer världens nordligaste anläggning för flytande naturgas, LNG, sakteligen fram. När Snövit, som projektet heter, är klart år 2006 är anläggningen den enda i sitt slag i Europa. Då börjar arktisk gas från Norge värma amerikanernas hus.

Det handlar kort sagt om att leda in naturgas från tre fält i Barents hav till Melköya där den omvandlas till flytande form. Under normalt tryck kyls gasen ner till minus 163 grader, då volymen minskar hela 600 gånger. Det underlättar lagring och transport.

Norska Statoil har utvecklat en helt ny teknologi för det här. Det görs inga installationer ovan vatten.

– Vi slipper restriktioner och skyddszoner. Fiskarna kan fortsätta tråla som förr, säger informationssekreterare Elin Isaksen på Statoil.

Högt ställda säkerhetsmål

I början av projektet hade man tänkt bygga oljeplattformer som skulle ge massor av arbetsplatser. Men teknologin har ändrats sedan början av 90-talet. Snövit är det mest utredda industriprojektet i Norge med över 2 000 sidor expertrapporter.

Statoils ambitiösa mål är att projektet inte ska orsaka arbetsolyckor, inga sjukledigheter, inga yrkessjukdomar, inga materiella förluster och inga skador på miljön.

Utvinningen av naturgasen sker 140 kilometer från land. På 250–340 meters djup installeras tjugo produktionsbrunnar där gasen samlas. Brunnarna är inte fasta, utan år 2014 görs en ny installationsrunda.

Brunnarna knyts samman i en huvudledning som transporterar gasen till LNG-anläggningen på Melköya. Här utvinns olika beståndsdelar, exempelvis butan vid minus 40 grader.

Förutom de tjugo produktionsbrunnarna installeras en brunn för koldioxid. CO2 urskiljs nämligen ur gasen för att minska utsläppen, och sänds tillbaka till lagercisternen.

Den gas Statoil behöver för att driva produktionen tas givetvis tillvara.

Från Melköya fraktas i sinom tid gasen i fyra nybyggda fartyg främst till USA, men delvis också till Spanien. Varje fartyg rymmer gas som är tillräcklig för att värma 35000 bostäder under ett år.

Nya fyndigheter hägrar

Gasfynden Snövit bygger på gjordes redan på 1980-talet vid provborrningar i Barents hav. Först hittades stora mängder under Tromsösockeln, Askeladdfyndet. Följande år upptäcktes Albatrossfältet söder om Askeladd och 1984 blev det lottopott när man fann Snövitfältet.

Det handlar om sammanlagt 300 miljoner kubikmeter, och Statoil räknar med att utvinna 190.

Dessutom har man ögonen på andra fyndigheter.

I havsområdet mellan Norge och Ryssland ligger ett omstritt område på 15 500 kvadratkilometer som man gränsförhandlat om sedan 1974. Man räknar med att det döljer enorma gastillgångar.

Tillsammans med ryska Gazprom samarbetar norrmännen redan på ett annat stort fält, det s.k. Schtokmanfyndet.

– Anläggningen på Melköya planeras så att nya fyndigheter kan länkas till den, förklarar Elin Isaksen.

Jobbförväntningar kom på skam

Stortinget i Norge gav grönt ljus för Snövit år 2002, och förväntningarna på hela Nordkalotten skruvades upp.

– Det utlovades jobb åt 1 500–1 600 finländska metallarbetare, säger Metalls regionombud i Torneå, Ari Tiensuu.

Också byggnads regionombud i Kemi, Heimo Lahtela var med på mötena där rosiga sysselsättningsvyer målades upp.

Det talades om till och med 25 000–30 000 arbetsplatser under byggnadsskedet. Lapplands TE-central slog till och skräddarsydde tjänstestrukturer enkom för Snövit. Utrikeshandelsförbundet, numera Finpro, gick ut, spelande på pukor och trumpeter, och etablerade ett helt kontor i Hammerfest för att hjälpa finländska företag. Det skulle inrättas nya kollektivlinjer från Finland till Hammerfest. Utrikeshandelsminister Jari Vilen talade till och med om nya flygrutter.

De storvulna löftena krympte ihop till bara en bråkdel.

– Vi har kanske hundra metallare i Hammerfest för tillfället, suckar en besviken Ari Tiensuu.

Lahtela säger att de finländska byggnadsarbetare som fått jobb på Snövit kan räknas i tiotal.

Enligt Tiensuu och Lahtela är det bland annat finländska jobbarfirmor som förstört det för finländarna.

Vad den ändå förmodligen mest handlar om är att de finländska företagen saknat den teknologiska kunskap och de ekonomiska muskler som hade behövts för att delta i konkurrensen om underleveranserna. De stora finländska företagen har nämligen inte ens försökt få kontrakt på Snövit.

Störst hittills är Havator, som har specialiserat sig på stora kranar. Företaget sysselsätter just nu omkring tjugo personer på Melköya, mest norrmän.

Städjobb ger dubbelt upp

I våras hade alltsom allt bara 166 finländare jobbat på Snövit, och bara ett tiotal små finländska firmor. Av de 1 300 personer som just nu är sysselsatta på ön än omkring 140 finländare. De flesta är anställda inom städning och catering. Ett fyrtiotal är i jobb samtidigt, övriga är på olika former av ledigheter. Så chansen att stöta på en finländare på Melköya är mycket liten.

Löntagaren lyckas ändå hitta ett par. En av dem är Sari Hilliaho från Tammerfors. Hon kom till Hammerfest ifjol tillsammans med några kompisar för att leta efter jobb.

– Och det var inte svårt att hitta, säger hon. Sari städar kontor för ISS. Det är ett bekvämt 8 till16 jobb, fem dagar i veckan.

– Lönen är dubbelt så hög som en städares i Finland.

Fastän det är dyrt att leva i Norge och städarbetet inte särskilt välavlönat i norskt perspektiv, lyckas Sari lägga undan en och annan slant för sina medicinstudier som hon hoppas inleda i Finland inom kort.

Betydligt svårare än att hitta jobb, är det att hitta lägenhet i Hammerfest. Till att börja med bodde Sari och kompisarna i Kvalsund, 30 kilometer utanför Hammerfest. Utan bil hade det inte lyckats, säger hon. Nu bor hon i en liten lägenhet på själva huvudön.

Några större problem har Sari inte haft, men ändå beslöt hon för en tid sedan att gå med i facket. Norska LO har för övrigt en lokalkontor på Melköya och en heltidsanställd, Jan Egil Aune, som dock inte var på plats vid Löntagarens besök.

Facket lågprioriterat

Fackanslutningsgraden bland norrmännen är låg, berättar byggmästare Frey Berglund från Ekenäs. Han jobbar som mätningsman för NCC. Inte heller han är ansluten.

– Det går bra för norrmännen. De behöver inte facket. De lever väl, de köper vad de vill och de gör vad de vill.

– De där gubbarna där, säger han och pekar på en grupp norrmän, de tjänar 250 kronor i timmen.

Själv jobbar han två veckor i svit på ön, och har sedan en vecka ledigt. De tolv timmar långa arbetsdagarna bekommer inte honom.

– Mitt jobb är så lätt, skrattar han.

Berglund bor under arbetsveckorna på Melköya, i Norges "största hotell" som uppförts enkom för de anställda i LNG-anläggningen. På ledigheten åker han hem till Ekenäs.

Han har fria resor hem och gratis uppehälle. I plånboken blir det omkring en halv miljon kronor i året.

Livstid på 25–30 år

Svenska NCC, som Berglund jobbar för, är underleverantör åt belgiska Tractevel som bygger de fyra stora lagercisternerna på Melköya. I dem ska man förutom LNG lagra kondensat och flytande petroleum — "biprodukter" som tas tillvara.

Dansk–norska AF-Phil fick kontraktet på de enorma schaktningsjobben, tyska Linde har huvudkontraktet på LNG-anläggningarna, alltså det jättelika kylskåp som ska sänka temperaturen på gasen till –163 grader. Anläggningarna byggas av spanska Dragados och fraktas havsvägen till Hammerfest.

Entreprenörerna har sina egna underleverantörer och anställda. Det samma gäller de norska företagen. Därför har finländarna fått bara de små kontrakten.

Snövit är värd cirka 50 miljarder norska kronor, varav cirka hälften går till utländska entreprenörer och hälften stannar i Norge.

Tack vare Snövit går det bra för staden Hammerfest med uppland. Det byggs som aldrig förr i staden. Hela centrum förnyas, och för Statoils160–170 permanent anställda byggs hundratals nya bostäder. Också en hel del finländare har fått byggjobb i staden.

Snövit beräknas när det är klart sysselsätta direkt och indirekt sammanlagt upp till 500 personer.

Lokala leverantörer kan räkna med årliga leveranser till ett värde om 240 miljoner kronor.

Snövit beräknas vara i drift 25–30 år.

CAROLA ISAKSSON