Förra läsåret när
husmor Gunvor Lemström bekantade sig med renoveringsplanerna för trångbodda
Degerby lågstadieskola i Ingå började hon ana ugglor i mossen. Det lilla skolköket
skulle inte byggas ut och denna höst förhandlar Ingå kommun om privatisering av de
kommunala köken som ännu finns kvar.
Riitta Vehovaara, disktriktombudsman för KAT:arna
i Nyland, kan rapportera om utbredd osäkerhet bland den kommunalt anställda köks- och
städpersonalen samt taxi och post som haft hand om mattransporten till skolor och äldre
vård i Ingå med undantag av Barösund.
– I detta skede vet man inte om den egna arbetsplatsen är i Ingå efter nyår.
Viktigt är att se till att omstruktureringen sker lagenligt.
Huvudförtroendeman Tuula Österholm är ledsen över att arbetsgivaren
diskuterar privatiseringen med arbetstagarna först nu när det är för sent.
–Vi borde ha blivit hörda i planeringsskedet. Billigt och bra går inte hand i
hand. Vi vet att Ingahemmet och Knattebo inte varit nöjda med Amicas mat.
Slutar hellre
Åtta till nio kommunalt anställda berörs av privatiseringsplanerna i Ingå som skall
träda i kraft efter nyår. Gunvor Lemström är en av dem. Hon kom till skolköket i
medlet av 90-talet — först som vikarie och efter ett år var hon fast anställd.
Denna höst har hon deltagit i en lång rad möten med ekonomichefen och
kommundirektören. Hon vill inte fortsätta under nya arbetsvillkor med fyra timmars
arbetsdag.
– Jag går inte med på att servera mat som någon annan tillrett, säger Gunvor
bestämt. I Gunvors framtidsplaner ingår att på heltid jobba hemma på jordbruket som
sonen övertaget. Helst skulle hon fortsätta under samma arbetsvillkor i skolköket sina
sista åtta till nio år före pensioneringen.
– Visst känns det vemodigt att sluta, men jag vill inte bli anställd av någon
firma som kanske inte ger mig samma förmåner som kommunen.
Gunvor Lemström är kommunalpolitiskt aktiv i Ingå och insatt i beslutsprocessen.
– Jag sade åt kommundirektören att beslutsfattarna borde följa med i praktiken
hur skolköket fungerar innan de fattar beslut. De skulle se hur mångsidigt arbetet är
och hur mycket arbete som ligger bakom skolmaten som barnen faktiskt tycker om.
Finns till hands – men hur länge till?
Varje vardag tillreder Gunvor Lemström 148 matportioner för lågstadiet och
intilliggande daghem. Några timmar per dag har hon hjälp från dagiset om det kan
undvara personal vilket inte alltid är självklart.
Gunvor uppskattar sitt självständiga arbete. Hennes ansträngningar tas väl emot
— barnen och personalen brukar berömma hennes mat. Om det är möjligt köper Gunvor
in lokalt odlade rotfrukter och grönsaker.
– Barnen märker nog skillnad på mat som tillreds i skolan och mat som förvaras
nedpackad i några timmar före servering.
Husmor förevisar sina trånga arbetsutrymmen med små kylar och förråd. Hörnet där
hon gör sina beställningar är inte avskärmat. Arbetet kräver noggrann organisering
för att allt ska flyta.
Under dagens lopp gör Gunvor en hel del annat än lagar mat. Vid behov hoppar hon in
som vaktmästare, byter lampor och sopar i trappan. Skolans vaktmästare har för få
arbetstimmar för att hinna med allt. Det händer också att barnen tittar in i köket och
frågar om hjälp.
– Jag fattar inte vad de kommunala beslutsfattarna tänker på om de driver igenom
privatiseringen. Billigare blir det nog inte och kvaliteten blir lidande.
SUNNIVA EKBOM
Bild: PATRIK LINDSTRÖM
