När Löntagaren gick i press verkade det klart att en ny inkomstpolitisk helhetsuppgörelse skulle kunna undertecknas på ???. Uppgörelsen förbättrar de uppsagdas situation avsevärt. De löneförhöjningar som ingår i uppgörelsen ger, i kombination med de skattelättnader regeringen har utlovat, löntagarna en stadigt ökad köpkraft under de kommande tre åren.

På central nivå uppnåddes ett förhandlingsresultat, nästan inom utsatt tid, även om gapet mellan parternas synsätt var speciellt stort den här gången. I synnerhet gällde konflikten lönestrukturen och nivån på förhöjningarna. Avtalsperioden är 2,5 år lång så, att den börjar 16.2.2005 och utgår 30.9.2007. Löneförhöjningarna träda i kraft i början av mars 2005 och början av juni 2006.

Solidariska profilen bevaras

Inom FFC har man varit nöjd över att man lyckades avvärja arbetsgivarnas strävan att frångå elementet av solidaritet i löneuppgörelsen.

– Förhandlingsresultatet innehåller ett solidariskt element för vartdera avtalsåret även om hela uppgörelsen ändå inte är lika solidarisk som det gällande helhetsavtalet. Resultatet måste emellertid betecknas som gott, när man beaktar de stora skillnader som rådde vid förhandlingarna, beträffande löneuppgörelsens grad av solidaritet och rättvisa, sade FFC:s ordförande Lauri Ihalainen när förhandlingsresultatet var nått. Arbetsgivarna krävde nästan in i det sista, med stöd av Akava, att man genomdriver endast procentförhöjningar och avstår från jämställdhetspotten.

Köpkraften ökar stadigt

Förhandlingarna om lönestrukturen ledde till en kompromiss. Under det första avtalsåret följer man den traditionella blandlinjen, det andra året genomförs förhöjningarna i procent. Löneförhöjningarnas kostnadseffekt är 2,5 procent nästa år och 2,1 procent år 2006. Löneförhöjningarna innehåller en förbundspott för vartdera avtalsåret. En jämställdhetspott delas ut bara år 2006.

Inom FFC uppskattar man att löntagarnas köpkraft ökar med cirka sju procent under avtalsperioden. Nästa och
följande år är årstillväxten cirka två procent. I och med att sysselsättningen förbättras kan löntagarnas köpkraft öka med
en årstakt på hela tre procent, uppskattar man på FFC.

I likhet med det gällande avtalet innehåller uppgörelsen rekommendationer om riktlöner,
om hur förbundspotten ska fördelas och såväl ett
indexvillkor som en förtjänstutvecklingsklausul.

Omställningsskyddet förverkligas

Ihalainen beskriver inpons kvalitetsreformer som tunga. FFC:s mål beträffande omställningsskyddet förverkligas nästan i sin helhet. Och de förtroendevaldas ställning förbättras konkret. Beträffande beställaransvaret och fackförbundens rätt att väcka talan åstadkom facket en början, trots arbetsgivarnas kraftiga motstånd.

Omställningsskyddet ger de offentligt eller privat anställda, liksom en del av de visstidsanställda, som sägs upp av ekonomiska och produktionsmässiga orsaker, rätt till ett individuellt sysselsättningsprogram. För dem som deltar i programmet utlovas 5-20 dagar avlönad ledighet och förhöjt utbildningsstöd under uppsägningstiden. Arbetsgivarna bekostar det förhöjda utbildningsstödet kollektivt. Arbetskraftsmyndigheterna gör upp de personliga sysselsättningsprogrammen. Det förhöjda utbildningsstödet betalas ut från a-kassan och det finansieras genom att höja den arbetslöshetsförsäkringsavgift som arbetsgivaren betalar.

För att få del av ett individuellt sysselsättningsprogram måste den uppsagda ha en tre års arbetshistoria. Visstidsanställda uppsagda bör ha arbetat för samma arbetsgivare i tre år, antingen i följd eller i repriser. Den avlönade ledighetens längd är beroende av uppsägningstidens längd. Det förhöjda utbildningsstödet kan utbetalas i maximalt 185 dagar. Stödet ökar månadsinkomsterna för en arbetslös som har haft en lön på 2 000 euro med cirka 300 euro. Det betyder att den inkomstrelaterade arbetslöshetsdagpenningen tillsammans med det förhöjda utbildningsstödet är kring 1 408 euro i månaden.

Beställaransvar diskuteras vidare

Beställarens ansvar ökar vid bl.a. underleveranser och användningen av bemanningsföretag, ansvaret gäller anställningsvillkor, skatter och socialskyddsavgifter. Som ett resultat av förhandlingarna tillsätts arbetsgrupper som ska klargöra vilka avtals- och lagändringar som krävs för att öka beställaransvaret, liksom också metoder för att bekämpa den grå ekonomin.

Fackförbundens rätt att väcka talan är uppenbarligen ett rött skynke för arbetsgivarsidan. Ändå kommer frågan att utredas i en trepartskommitté, till den del den berör utländsk arbetskraft. Flera EU-länder har redan gått in för både beställaransvar och fackets rätt att väcka talan.

Jämlikhet för förtroendevalda

FFC nådde framgångar i kravet på att förbättra de förtroendevaldas ställning, i synnerhet arbetarskyddsfullmäktiges ställning blir bättre. Förhandlarnas enades om att förtroendemännens och arbetarskyddsfullmäktiges ställning blir likvärdig. De får lika rätt till utbildning, tidsanvändning och ersättningar.

Parterna enades också om att förtroendemännen och arbetarskyddsfullmäktige får ökad rätt till information om användningen av arbetskraft. Informationen inkluderar uppgifter om avlöning och gällande lönesystem, liksom sättet på vilket arbetskraft används. I framtiden ska alltså de förtroendevalda få uppgifter om exempelvis arbetsplatsens visstids- och hyresanställda. 

De inkomstpolitiska helhetsuppgörelserna brukar också innehålla åtgärder för att främja jämlikheten mellan könen och det gör också utkastet till ny uppgörelse. Bl.a. ska likalönsprogrammen utvecklas, liksom de lönesystem som bygger på arbetsvärdering. En informationskampanj ska främja uppgörandet av jämställdhetsplaner och inpotexten innehåller också en rekommendation om att kollektivavtalen ska granskas ur ett jämställdhetsperspektiv.

Ett nytt element i den aktuella uppgörelsen är att den lokala avtalsverksamheten ska utvecklas. Initiativet var arbetsgivarnas men också löntagarsidan är intresserad. Arbetsgivarnas ursprungliga mål var att kraftigt öka avtalsverksamheten på företagsnivån. Nu enades man om att utreda frågan och på basen av utredningarna öka den lokala avtalsverksamheten på sikt.

Parterna enades också om en förteckning frågor som ska utredas branschvis, bl.a. gäller det arbetstidsfrågor, spelregler för underleveranser, en utvärdering av marknadsläget och utvecklande av löne- och avtalssystemen.

FFC:s webbsidor innehåller ett digert bakgrundmaterial, bl.a. förhandlingsresultatet i pdf-form, adressen är ww.sak.fi/tupo

PIRJO PAJUNEN 

-------------

Arbetsgivarkritik i fullmäktige

Avtalsrörelsen var det självklara diskussionstemat när FFC:s fullmäktige i slutet av november var samlat till höstsession. Fullmäktige stödde kraftigt en inkomstuppgörelse som tryggar Finlands konkurrenskraft i en global ekonomi. Pappersarbetsgivarnas tilltag att redan under pågående förhandlingar ställa sig utanför väckte allmän förtrytelse.

Omställningsskyddet, förtroendemännens ställning och ökat beställaransvar stöddes i flera diskussionsinlägg. Metallarbetaren Lars-Olof Karlström från Jakobstad förundrade sig över arbetsgivarnas njugga inställning till beställarnas ansvar.

– Det är att ge fel signal åt dem som figurerar i ekonomins gråzon. Man frågar sig på vems sida Finlands Näringsliv står — fuskarnas eller de ärliga företagarnas sida.

Byggnads Seppo Koskinen från Pargas förundrade sig över transportsarbetsgivarnas kategoriska vägran att diskutera i samband med den nyss avslutade konflikten. Hur skall man kunna förhandla och avtala om man inte ens diskuterar? Koskinen framhöll att transportarbetarna var ute i ett angeläget ärende. Uppspjälkning av arbetet är verklighet inom många andra branscher också.

Fullmäktiges ordförande, Tuire Santamäki-Vuori från Kommunal, tog fasta på arbetsgivarnas strävan att ändra lönebildningen och öka flexibiliteten. Hon såg det som ett tecken på att företagen blivit mindre beroende av förhållandena i hemlandet då produktion och underleveranser kan förläggas vart som helst i världen.

– Ägarna har blivit den viktigaste referensgruppen och kvartalsresultatet viktigare än långsiktigt arbete, påpekade hon, och varnade för att detta i förlängningen kan leda till att maskinpark och annat baskapital förstörs då företagen inte under trycket av att ständigt göra resultat inte investerar tillräckligt.

Santamäki-Vuori varnade också för överstora skattelättnader. De undergräver den offentliga ekonomin och leder till nedskärningar. Hon citerade den kritiska amerikanska nationalekonomen Paul Krugman som sagt att skattelättnader kan vara som en gåva där gåvogivaren använder ditt kreditkort att betala med.

HJ

De mest ivriga förespråkarna för inpon är tjänstemännen: två tredjedelar stöder en helhetsuppgörelse. Drygt hälften av arbetarna ser inpon som det bästa alternativet.

De svarande välkomnar särskilt den överenskommelse som gäller omställningsskyddet. Åtta av tio menar att det är bra att de uppsagdas situation förbättras.

Finska Gallup intervjuade för FFC:s räkning 500 finländare direkt efter att förhandlingsresultatet nåtts.

Också köpkraftsuppgörelsen får godkänt betyg. Två av tre svarande antar att kombinationen av löneförhöjningar och skattelättnader ger löntagarna en åtminstone relativt god förbättring av köpkraften. Av arbetarna hade fler än genomsnittet önskat ännu större förbättringar i köpkraften. Ändå välkomnar över hälften av dem den uppgörelse som har nåtts.