– Då ska varningsklockor ringa hos både förare och arbetarskyddsfullmäktige. Risk finns för svartimport, att maskinens uppgifter olagligt ändrats och att den aldrig varit avsedd för den europeiska marknaden, varnar överinspektör Harri Patrikainen på Nylands arbetarskyddsdistrikt.

Det här kan sätta också arbetarnas säkerhet på spel. Arbetarskyddsinspektörer landet runt granskar i år särskilt de här maskinerna under sina besök på byggplatser, besök som utsträcks också till maskinimportfirmor.

Tullen bara väger och värderar

Årligen år tas ungefär 3 000 schaktmaskiner i bruk i Finland. Siffran inkluderar många typer, såsom hjullastare och grävmaskiner på hjul. De sistnämnda besiktas, om de lämpar sig i vägtrafiken, inte i övrigt. Andra maskiner granskar inte.

Hälften av årskvoten, ca 1 500, är begagnade men tas nu för första gången i bruk i Finland.

– En stor del är helt OK, men tyvärr inte alla. Risken finns att det runtom i landet finns hundratals, om inte tusentals svartimporterade maskiner, säger Patrikainen.

Det rör sig om maskinerna, ofta tillverkade ii Asien och avsedda för marknaden där. Säkerhetsnivån kan därför vara lägre än den som krävs inom EU och ingen CE-märkning förutsätts naturligtvis.

Som begagnade importeras maskinerna sedan till EU. Fortfarande omärkta, utan tillverkarens försäkran och med samma säkerhetsnivå slinker de obehindrat in över EU:s gränser.

– Jag är förvånad över att tullen inte ingriper. Då jag hörde mig för, fick jag svaret att tullen endast registrera produktens värde och vikt. Inget annat, säger han.

CE och försäkran påhittade

Och hux flux, väl inne i EU, via kanske frihamnar i Holland eller maskinauktioner i Storbritannien, är maskinen helt plötsligt CE-märkt. Den har också fått erforderlig försäkran, som ju den ursprungliga tillverkaren borde ha gett.

– Det här sker utan att maskinen inspekteras, eller ändras. Jo, ändras gör den, serienumret görs oläsligt och ändras, motsvarar inte det ursprungliga. Tillverkarens namn är kanske inte GRÄV, utan plötslig GÄRV. Varför namnet ändras vet jag förstås inte, säger Patrikainen.

Maskinerna köps av finska förmedlare eller importeras kanske direkt av en finsk firma. Och tas i bruk, trots att tillverkarens försäkran saknas om att maskinen uppfyller krav på bl.a. förarhyttens konstruktion, på tillåtna gränser för vibration och buller med mera.

Bakom allt detta ligger pengar. En dylik maskin kan betinga ett pris som är betydligt lägre än det för en laglig, i pengar tusentals, ja tiotusentals euro.

Patriken konstaterar att detta lockar köpare och leder till osund konkurrens med företagare som köper och säljer lagligt.

– Sannolikheten är att köparen är den sista i en underleverantörskedja, som då kan pressa priset på sin entreprenad. På en byggplats kan det finnas både lagliga och svarta maskiner, också av samma märke. Jämför skyltarna sinsemellan och anmäl avvikelser till oss, uppmanar Patrikainen.

Farliga maskiner kan stoppas

Hur maskinen kommit in på marknaden, och om den är trygg att använda, är två olika saker, betonar Patrikainen.

– Men om en maskin, oberoende om hur den importerats, utgör en risk på arbetsplatsen bör varje inspektör ingripa. För oss är det väsentligt att tillverkarens försäkran och CE-märkning finns, och att bruksanvisningen på finska/svenska medföljer maskinen. Annars kan vi inte lita på att maskinen uppfyller kraven och är säker att använda.

Följer inte alla företagare samma regler bör det övervägas att införa ett system så samtliga schaktmaskiner bör behövs kanske en specialmyndighet som granskar alla maskiner då de tas i bruk i Finland.

– För oss inspektörer är det en kinkig fråga, det gäller att gå varsamt fram så inte handelshinder uppstår, då det i EU ska vara fritt fram för varor att röra sig över gränserna, understryker Patrikainen.

En svart maskin,
en misstänkt

Grävmaskiner på larvfötter har visat sig speciellt utsatta för fusk och har satts under speciell granskning.

– Det tiotal maskiner jag granskat har redan en varit ett klart fall av svartimport, en annan en misstänkt sådan, berättar inspektör Timo Pinomäki på Nylands arbetarskyddsdistrikt.

I dag står Nordsjö hamnprojekt i Helsingfors i tur. Pinomäki kliver upp för sandslänten tillsammans med byggchef Paavo Lyytinen. På land finns här just nu närmare 30 schaktmaskiner.

Grävmaskinen slungar en sista skopa sand upp på flaket och lastbilen kör i väg. Pinomäki synar maskinen utvändigt är varningssymbolerna i skick. Han kikar in i förarhytten.

– CE-märkning finns, likaså uppgifter om buller, hydraulik, tillverkare, maskinimportör, försäljare och anskaffningsår, konstaterar han och prickar av på sin lista. – Maskinen uppfyller säkerhetskraven, den är gjord för den europeiska marknaden. Tillverkarnamnet är korrekt, så också en europé förstod det, skrattar han.

Men att svartimporterade maskiner finns är känt faktum. Frågan är bara var.

–Det är lite som att söka en nål i en höstack på byggen. Det lättaste är att fånga upp dem direkt i maskinimportfirmorna, och de kan också räkna med besök av oss, säger Pinomäki.

Lyytinen menar att fackpressen har informerat grundligt om svartimporten. Ingen ska komma och säga att den inget visste.

– På byggherresidan är det nog OK här i hamnen. Men jag får väl börja hålla ögonen på enskilda enmaskinsentreprenörer, säger Lyytinen begrundande.

INGEGERD EKSTRAND

– Tillverkarna borde förutse möjligheterna till missbruk och riskerna bättre redan i sin planering. Det går, men kostar. Arbetsgivaren bör också sköta övervakningen bättre, att arbetaren tar bort ett skydd för att kanske jobba lättare, bör inte godtas.

Marknadsövervakningsprojektets första år, 2004, visade att brister finns. Av hundratalet granskade lyftkranar visade sig tio procent vara direkt farliga, och togs ur bruk. Hälften av kranarna var därtill icke granskade.

Av 120 bakgavelliftar var några riskabla: skador i svetssömmar och nötning syntes med bara ögat. I t.ex. livsmedelsbranschen utgör förpackningsmaskinerna en beaktansvärd olycksrisk. Det här beror ofta på att skydd för rörliga delar avlägsnats vid upprepade störningar. Detta kunde konstateras också under inspektionerna i fjol.

Användningen av andningsskydd granskades i snickeriindustrin. Situationen var i det hela god men uppbevarandet och servicen av skydden kunde vara bättre. De brister som fanns hade samlats på endast några arbetsplatser.

Projekten för 2006 slås fast i vår.