
Nancy Lökfors
Vem ska skyddas?
Arbetsmarknadstermerna är
svåra och krångliga. Ibland önskar jag att jag fick gå och fästa små ilsket gula
lappar på folks datorer. På en lapp skriver jag "arbetarskydd" med ar
understreckat. Det är ju arbetarna som ska skyddas, inte arbetet. På en annan förstås
kollektivavtal och arbetsavtal. Och så en ny stor lapp med ordet "anställning"
eller "anställningsförhållande" för finskans työsuhde. Det är den term som
äntligen blev allmänsvensk, när den infördes i vår nya arbetsavtalslag. Eller nya och
nya den lagen är faktiskt nästan sex år gammal. Då kunde man tycka att
arbetsförhållanden äntligen börjar använda endast då det handlar om det, alltså om
de förhållanden, den miljö vi arbetar i.
Många av oss har bläddrat i skriften Työmarkkina-avain på finska och
den svenska motsvarigheten Arbetsmarknadsnyckeln. Den har utkommit i en ny, upparbetad,
version på vartdera språket. Tyvärr har också en helt ny term smugit sig in. Det talas
om anställningsavtal men av texten att döma är det faktiskt fråga om det gamla,
hederliga arbetsavtalet. Arbetsmarknadsnyckeln finns på webben som pdf-dokument. Kan man
tänka sig att detta termfel kunde rättas till i denna elektroniska version? Likaså
kommer den utmärkta förteckningen över medlemsförbunden i respektive
centralorganisation att snart behöva dateras upp. Det sker den dag Servicefacket PAM inte
längre är Finlands största fackförbund utan får se sig distanserat av det nya
förbundet för offentligtanställda JHL. Varken namnbyten eller fusioner torde sluta
där, därför vore det verkligt bra om webbversionen ständigt uppdateras.
Jag har tidigare skrivit om skrytfenor. Nu har en ny sådan blivit mer frekvent i vissa
avtalstexter. Den är ett lån från statistikens värld. Det talas om ansiokäsite. Av
beskrivningen att döma är det helt enkelt fråga om inkomst. I något enstaka fall bör
det kanske översättas med "begreppet inkomst" eller
"inkomstbegreppet". Varför ska man säga något enkelt när det kan sägas
krångligt?
I våras hade FST en utmärkt TV-serie med korta program som hette "De trettio
byarnas stad" och handlade om stadsdelar i det som nu är vår huvudstad Helsingfors.
Mycket intressant och lärorikt. Kanske något för Svenska Yle (eller som en kollega där
uttryckte det "svenska ylet" med långt y-ljud) att också trycka i likhet med
de program som ingick i radioserien Ordsnoken. Upphovsman till båda programmen är Erik
M. Snellman. När jag firade den bilfria dagen med att åka buss upptäckte jag att han i
alla fall hade missat en stadsdel i Helsingfors. För enligt ljusskylten inne i bussen var
den på väg till Äggelby. Eftersom jag aldrig hört talas om den byn så steg jag för
säkerhets skull av i Hagnäs. Undrar vad den gamla Ågelikunden Jacke Söderman tycker om
felskrivningen?
Löntagaren 7.10.2005 nr 8/05
|