Men vad gör då våra privilegierade kapitalister? Jo, de fortsätter sina ändlösa jeremiader om hur usligt det är ställt i landet; de sliter sig i håret över de höga skatterna; de strör aska över sig och gråter över de höga arbetskraftskostnaderna. Enda ljusglimten i deras usla tillvaro tycks vara när de lyckas dela ut oförtjänta optionsmiljoner åt varandra.

Får man efterlysa lite sans!

Hur vore det om herrar företagsledare — damer är det som bekant ont om i det exklusiva sällskapet — skulle börja ägna sig åt något konstruktivt i stället för allt gnällande. Som t.ex. att tänka långsiktigt och satsa på att ta den förträffliga konkurrenskraften i företagens och det allmänna bästas tjänst. Erkänna att Finland är en stabil ekonomi där det är tryggt att verka och där investeringar har alla förutsättningar att bli lönsamma.

Styrkan i den finländska ekonomin är de faktorer som belackarna och gnällspikarna klandrar mest. Välfärdssystemet, som ger tillgång till välutbildad arbetskraft och hög konsumtionsnivå; arbetsmarknadspolitiken, som ger lika villkor och förutsägbarhet åt verksamheten; ett välorganiserat samhälle med en infrastruktur, som gör att företagen kan koncentrera sig på kärnverksamheterna. Värdet av detta kan inte förringas.

Det är hög tid att glömma drömmarna om plattskatt och andra nyliberala stolligheter och ta itu med att arbeta i den verklighet och med de möjligheter som står till buds.