. vane.jpg (302 bytes)

nancy.jpg (3961 bytes)

Nancy LökforsNancy Lökfors

Punkt och slut

pune.gif (67 bytes)  Det finns somliga skribenter som älskar punkter. Andra skyr dem som pesten och skriver meningar långa som nödår och den ena satsen efter den andra utan att hitta tangenten för punkt. Sådana meningar, eller snarare textmassor mellan få punkter, är tunga att läsa, ibland ganska obegripliga. Då undrar jag i mitt stilla sinne om det dunkelt skrivna är det dunkelt tänkta.

Så till dem som älskar punkter, de som någon gång har fått lära sig att man ska skriva kort, man ska skriva klart och man ska skriva svenska. Det var något som vi fick lära oss när jag utbildades till journalist. Men för kort är inte heller bra. Det blir avhugget och svårt att få en uppfattning om vad det är fråga om. Också här är lagom bäst.

Så finns de skribenter, som tror att man måste sätta ut punkt efter ordningstal. Jo, det ska man göra ibland, när man skriver svenska. Däremot ska det alltid vara punkt i finska och t.ex. norska. I svenskan sätter vi ut punkt bara då följande tecken också är en siffra. Alltså 1.12 utan punkt efter tvåan, vi vet ju att det ska uttalas "första i tolfte" ändå. Och skriver vi 1 december, så är det ingen punkt efter ettan. Svenskspråkiga är tillräckligt fiffiga för att inse att det uttalas första och inte en eller ett december. Punkt efter tvåan blir det om vi också skriver ut årtalet; 1.12.2005. Punkten efter årtalet beror på att meningen tog slut där.

Ett streck är heller ingen siffra. Skriv alltså 1-2.12.2005 utan punkt efter ettan.

Särskrivningar har jag nämnt förr. Det är ingalunda ett specifikt svenskt fenomen, finska skribenter gör sig lika ofta skyldiga till sådana fel. Somliga säger att det är inflytande från engelskan, andra säger att sådana fel alltid har förekommit. Märker vi dem mer nu för att allt fler skriver på dator — det är lättare att se mellanslaget än i handskriven text?

Det finns ju en del festliga särskrivningar, som lunchkaféet som serverade levande kycklingar, för så ska väl kyckling lever tolkas? Rena rama gojan blir det när man skriver "en brun hårig sjuk sköterska stod vid en bar disk".

Ett annat fenomen som jag har stött på har garanterat rötterna i engelskan. Där skrivs begynnelsebokstäverna med stora bokstäver i rubriker (förstås med en del undantag, det är ju fråga om engelska). Nu råkar matglada och matlagningsglada jag allt oftare ut för att recept på webben kan se ut så här: 100 g Kantareller, En Klick Smör, Lite Salt och Peppar osv. Stora begynnelsebokstäver hela vägen.

Har t.ex. TV-kanalernas webbredaktioner ingen redaktör som korrekturläser kändiskockarnas recept? Eller är kockarna så heliga att redaktörerna inte vågar rätta till svengelskan i dem? Eller är det så att korrekturläsare faktiskt är ett yrke som inte längre finns — i stil med de hästkarlar vid Elanto som gick i strejk. Den strejken pågår fortfarande.

Vad det blir av receptet ovan? Smörstekta kantareller förstås.

Riktigt god jul och gott nytt år — hoppas ni har tid att njuta av en och annan bra bok under helgerna.

Löntagaren 16.12.2005 nr 10/05

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)

LÖN  nr 10/2005

Till första sidan

runu.gif (924 bytes) Ledaren
runu.gif (924 bytes) Kolumner
runu.gif (924 bytes) Tema
    Allt har sitt pris

runu.gif (924 bytes) Aktuellt
runu.gif (924 bytes) Arbetslösheten
    i Svenskfinland

runu.gif (924 bytes) Arbetsmiljö
runu.gif (924 bytes) Språklåda

Punkt och slut

runu.gif (924 bytes) Utrikes
runu.gif (924 bytes) Kultur
runu.gif (924 bytes) Fritid
runu.gif (924 bytes) Karikatyr

www.sak.fi/på svenska