– Under fartygskölen rör sig jag mig på en rullbänk. Med en fjärrkontroll sköter jag transportör och reglerar svetsströmmarna, berättar Väisänen, svetsare och skyddsombud på Aker Finnyards i Helsingfors. Och nyvald andra vice arbetarskyddsfullmäktig för perioden 2006–2007.

Mekaniseringen förbereddes grundligt, på ritbordet och i praktiken. Tillsammans med tre arbetskamrater provsvetsade Väisänen plåtar nere i docken i flera veckor för att finna ut ett bra arbetssätt. I dag torde Aker Finnyards Helsingforsvarv vara ensamt i Finland om att svetsa fartygsbotten från utsidan.

– Mekaniseringen gjorde arbetet trevligare och mångsidigare. Och svetsare är fortfarande herre på täppan, den som stänger av mekaniken, ler Väisänen.

Också robotsvetsningen togs fram i Helsingfors. Den drar nu Åbovarvet nytta av då stålsektionsprodukten flyttat dit. Endast slutproduktionen är kvar i Helsingfors.

– Vi fick fram en bra, moderna svetsningsmetoder här i Helsingfors som man överlag var nöjd med, konstaterar Mika Poikolainen, arbetarskyddsfullmäktig sedan åtta år och just omvald enhälligt för ytterligare en tvåårsperiod.

Vid förra valet var antalet röstberättigade cirka 1400, nu 470. Och flera får gå, besked ges före nyår. Inklusive tjänstemännen är arbetstyrkan 540 men dimensionerad för bygge av bilfärjor krymps den sammantaget till under 500.

Större riskmedvetenhet

Duon lotsar Löntagaren runt i hallen, drygt 300 meter lång, där torrdockan är inrymd sedan trettio år. Även om kylan får näsan att droppa slipper varvsarbetarna att pinas av väder och vind.

Kaffepausen är slut och hallen fylls snabbt av blåklädda arbetare, med den gula hjälmen stadigt på hjässan. Gänget kliver snabbt upp till däcket på nybygget, ett arktiskt containerfartyg beställt av ett ryskt rederi. Leveransen sker i februari och därefter ska det kraftigt isförstärkta fartyget gå på Murmansk.

Fartyget äntras också en tiomannagrupp som varje tisdag granskar säkerheten ombord.

– Representanter för arbetsgivaren och arbetstagarn a kontrollerar tillsammans säkerhetssituationen överlag ombord, säger Poikolainen. – Ansvaret att meddela om brister vilar dessutom förstås på envar. Arbetstagarna är i dag mer medvetna om riskerna, de kräver åtgärder också genom att ta direkt kontakt med sina förmän.

Ju tidigare riskkunskap ges, desto bättre. Poikolainen kallar det för en investering för framtiden, både för den enskilda och arbetsgivaren. Själv har han ringt upp yrkesskolor för att höra hur arbetarskyddet och arbetsmiljön tas upp på schemat.

– Svaret är oftast att säkerhetsfrågor finns inbakade i den övriga undervisninge. Det räcker inte, man borde överväga en speciell säkerhetsexaman redan i skola, om man vill köra in säkerhetskulturen redan då folk kommer ut i arbetslivet.

Vrvet kräver att såväl de egna arbetstagarna som underleverantörerna kan visa upp ett arbetssäkerhetskort och ett kort för heta arbeten i början av nästa år.

God arbetsmiljö första prioritet

Poikolainen understryker att god arbetsmiljö ska planeras grundligt, inte så att brister och problem åtgärdas då olyckan redan varit frammet. Tillsammans med Institutet för arbetshygien har ett flertal arbetsplatsutredningar gjort, där svetsarnas arbetsmiljö granskats: ångor, buller, ergonomi, luftkvalitet.

– Vi har mätt vissa toppar då gränsvärden överskridits. Men inga överskridningar beträffande cancerframkallande ämnen.

Dock kräver jobbet en ordentlig skyddsutrustning. Varvsarbetarna har aktivt medverkat i projekt för att förbättra den. I praktiken är svetsarna skyddade från topp till tå, från hjälmen till skyddskorna. Svetslågan når temperaturer över 1000 grader. Gnistor och svetssmälta pareras med brandsäker overall, som också skyddar mot ultraviolett strålning.

– Overallen på min icke brandsäkra overall fattade eld. Lågor slog ut på axeln då jag svetsade i en hisstrumma på ett fartyg. Jag hade tur, en kamrat utanför trumman nappade till sig en brandsläckare och släckte elden, berättar Väisänen.

Det här hände för sju år sedan.

– Ofarligt är arbetet inte heller i dag, men det har blivit bättre. Det största problemet svetsröken och gasen, men vi använder ventilerade masker. Var och en bör komma ihåg att beakta också miljön i övrigt, säger svetsare Väisänen.

Knäet svetsarens ömma punkt

Arbetarskyddet fungerar enligt en lokalt överenskommen modell: avdelningarna, produktionens huvudavdelning och ledningsgruppen. Avdelningarna diskuterar problem under sina skyddsombuds ledning minst en gång i månaden. Om så behövs kan arbetarskyddsfullmäktigen delta i mötet och föra ärendet vidare.

– Riskkartläggningen har hög prioritet .Ett konkret problem är snubbelrisken med otaliga kablar och slangar, och förstås eldfara och lyft. Bullret ska jag syna nu igen, arbetsgivaren måste ta itu med det på allvar. Släggor mot stål kan kan stundtals ge decibeltal på upp emot 140, säger Poikolainen.

Hittills i år har olyckorna varit rekordfå jämfört med tidigare år: 43, av vilka 17 krävt minst en dags sjukledighet. Svetsarna har råkat ut för nio olyckor. År 1998, visserligen med större personal, skedde t.ex. 350 olyckor.

Mekaniseringen har gjort svetsarens jobb lättare men stöd och rörelseorganen tar stryk. Knäna är värst utsatta. Arbetsställningen är sällan bra.

– Antingen svetsar vi uppåt och klänger i taket, eller så kryper vi på golvet, konstaterar Esko Väisänen.

Bland de populäraste på varvet är därför fysioterapeuten, som personalen kan vända sig till med lgratis på arbetstid. Läkarremiss krävs. Syftet är att förebygga sjukdomar i stöd- och rörelseorganen.

Pokaler i arbetarskyddsfullmäktigens rum vittnar om aktivt idrottande, som satts på undantag under turbulensen kring jobben.

– Men här har jag ett färskt förslag från personaldirektören om hur höja välbefinnandet. Resultat blir det, om vi i arbetsgruppen jobbar hårt och man verkligen lyssnar på oss, säger Poikolainen.

Intentionsavtalet mellan Akers Finnyards och Viking Line om att bygga en passagerarfärja resulterade i en beställning den 30 november. Det här gav tilltro till framtiden.

– Vi har varit i en sådan turbulens, så nyheten om att fartyget ska monteras och utrustas här på Helsingforsvarvet är en synnerligen välkommen nyhet, konstaterar arbetarskyddsfullmäktig Mika Poikolainen.

Skeppsdockan, tillsammans med Chrichton-Vulcans varv i Åbo, grundat 1741, övergick i Wärtsiläs ägo 1965. Varven döptes då om till Helsingforsvarvet respektive Åbovarvet.

Som Masa-Yards inlemmades varven i norska norska Kvaerner 1991, för att i början av 2005 slås ihop med Aker Finnyards varv i Raumo.

INGEGERD EKSTRAND

– Metoden är lönsam men problemet är att den endast kan användas vid vågrät svetsning. Bättre ergonomi fås enkelt genom att vrida och vända på arbetsstycket, säger arbetshygieniker Bernt Engström vid Åbo regioninstitut för arbetshygien.

Svetsrobotar är igen till god hjälp med längre fogar och större serier. Men handhållna elektroder och svetspistoler är oundvikliga i många arbeten.

Engström påpekar att nya metoder behövs, också för att väcka intresse för svetsaryrket. Med dagens brist på yrkeskunniga svetsare borde också arbetsmiljön få större plats i utbildningen, inte överskuggas av utlärandet av teknik.

– Det är viktigt att svetsarna har tillräcklig kunskap om riskerna med elektricitet vid mycket höga strömstyrkor och brandriskerna, betonar Engström.

Ny teknik — andra risker

Men ny teknik kan medföra nya risker. Engström forskar som bäst i om den ökande användningen av plast och färger i ytbehandlingen på metaller kan leda till allergiska reaktioner hos svetsare.

Vid skärning och svetsning används laser allt flitigare. Institutet för arbetshygien i Helsingfors testar t.ex. strålningsrisker och buller.

Skydd behövs. Svetsrök och gas är svetsarens ständiga följeslagare. I Finland har flera välfungerade s.k. ventilerade svetsmasker tagits fram. Viktigt är att maskerna underhålls och används på rätt sätt.

– En bra arbetsorganisation, utvecklad arbetsmetodik, fungerade arbetsmetodik och goda tekniska lösningar behövs för att minska riskerna i svetsaryrket. Information behövs också, den fungerar ofta i större företag men webben är en god hjälp speciellt för mindre företag och enskilda svetsare, säger Bernt Engström.

Regioninstituten inlemmas i Institutet för arbetshygien från nästa år. Engström hoppas på bättre möjligheter att få ut information, men också att satsa på forskning i nära samarbete med svetsföretagen.

Gränsvärden och exponering

Allt fler utländska svetsare jobbar i Finland, och de är en ny utmaning för arbetarskyddet, menar arbetarskyddsombudsman Raimo Kärnä på Metall.

– Vi utgår givetvis från att gästarbetarna bör följa gällande direktiv, men de kommer från en annan arbetskultur och kunskapen om riskerna lämnar mången gång övrigt att önska.

Ventilationen är oftast det som får svetsare att kontakta Kärnä. Skyddsutrustningen är vanligen i skick, och användningen övervakas. Hålls därtill gränsvärdena och exponeringen minimeras minskar hälsoriskerna rejält.

– Största risken löper svetsare som hanterar rostfritt stål. Långvarig exponering kan ge cancer i näsa och struphuvud. Problem kan uppstå tex i cisterner där dammet plötsligt tiodubblar den tillåtna mängden järnmalm i luften, påpekar Kärnä.

Sjukdomar som drabbar svetsare är t.ex. astma och svetsarfeber, plötslig och snabbt övergående frossa som kan ge febertoppar på 40 grader. Orsaken är zink eller koppar som används som rostskydd.

INGEGERD EKSTRAND