Tillblivelsen
Vi är gamla när vi föds.
När vi dör är vi bebisar.
Vi väntade länge på att födas.
Längre än någon kan ana.
Det fanns knappast något så långt.
Sen kom en svärm kometer, eller spermier?
Väntan hette vår arvedel.
Alla som skulle till: morfar och mormor,
farfar och farmor, och hur det blev just de.
Mors födelse, och fars.
Hur de träffades på dansbanan i Mosabacka
under stora gungan.
Blickarna, blygheten, den första kyssen.
Det var vår, småfåglarna blommade, syrenerna
doftade och kvittrade.
De fick ihop det till slut.
Kärlek heter vår arvedel.
Vi är mycket gamla när vi föds.
Äldre än mänskligheten.
När vi föds börjar vi vänta på att få dö.
Så många före oss i kön innan vi får dö!
Så många före oss i tur att dö.
Vad händer sen? undrar många med mig.
Säj det, ingen vet.
Det blir nog att vänta igen.
CLAES ANDERSSON
Löntagaren 26.1.2006 nr 1/06
|
