
Katarina Gäddnäs
Oxveckor och vardagsmirakel
Det händer att man längtar
bort ibland
slaskvinter i skärgården
grått och vått. Himlen över oss är
så oändligt gråtrist. Husen blir grå när julbelysningen är nedtagen och människorna
är gråbleka i ansiktena. Bara rutin och arbete från morgon till kväll. Man lunkar sin
väg till arbetet och hem igen, fram och tillbaka i invanda fotspår. Bär matkassar och
våta galonklädda ungar in och ut ur bilen. Klockan tickar och det droppar från kranen.
Aaaargh!!! Jag blir galen! Snart säger jag upp mig, förför sotaren och flyttar till
Brasilien. Eller hoppar bungyjump i bh-banden ner för källartrappan. Eller brer Kalles
kaviar på tandborsten. Kanske jag nöjer mig med att skolka från föräldramötet och
är hemma och äter choklad framför teven istället
var det inte meningen att livet
skulle vara något mer, något större, vackrare, meningsfullare?!?
Det är så lätt hänt att man lockas att smita från den grå
vardagen. Många tror att vara snäll och trofast är ett tecken på tråkighet. Jag skall
berätta en hemlighet. Detta är viktigt. Inte sådant man kan skriva i en
tidningskrönika, man borde viska det tätt intill örat eller skriva det med guldpenna
på vacker pergament: Det lönar sig att stå ut, att uthärda, att vara trogen det lilla
livet. För just när man tror att man håller på att bli vansinnig så slås plötsligt
en hemlig dörr upp på vidgavel i vardagens hårda betong. Glädjen bryter fram som en
liten glad klarinett. Solen kikar fram mellan molnen och får husväggen att glöda.
Talgoxen sjunger vårsånger och det kommer ett trevligt vykort med posten.
Butikskassörskan ler extra vänligt. Ungarna har bakat sockerkaka. Istapparna från taket
gnistrar sagolikt vackert och maken har köpt tulpaner.
Känner du Alfons Åbergs farmor? Hon brukar säga att man måste ha tråkigt först
för att få roligt sedan. Det går inte att ha julafton, födelsedag och cirkusbesök
alla dagar året om. Det händer mycket i vardagen som vi inte ser eller vet om. Vi växer
och mognar, på arbetet och i våra relationer. Så fly inte din partner bara för att
livet går på rutin stå ut, köp blommor! Ge en extra puss! Våga drömma, men
lev med öppna ögon för de möjligheter till mirakel som omger oss.
Vad är meningen med det hela? Varför finns jag till? Det är kanske inte frågor vi
ställer till oss alla dagar, men ibland bränner de till. Vi som har allt vad man kan
önska sig, i alla fall om man jämför oss med den största delen av världens
befolkning, vi som får njuta av ett välstånd som våra förfäder inte vågat drömma
om, inte är vi lyckligare för det. Vi är kanske hyfsat välbärgade om man mäter i
levnadsstandard, men ibland bränner ledan, långtråkigheten. Vi söker mål och mening
med vårt liv. Det hittar vi inte när vi håller på att drunkna mellan soffkuddarna
framför teven, med ena näven i chipsskålen och den andra om ölflaskan. Men det krävs
mod att stänga av teven och möta oss själva och varandra. Mod att låta det tystna
runtomkring oss och lyssna inåt. Men livet är det som händer när man stänger av
teven.
Löntagaren 26.1.2006 nr 1/06
|