Mest iögonenfallande är att medan ekonomin nu går på högtryck minskar löntagarnas tilltro till arbetet. Det upplevs idag som mindre meningsfullt än tidigare. Vi får gå ända till år 1992 för att finna lika låg notering på arbetets vettighet som den nu aktuella mätningen ger.

"Den medicin arbetsgivarna
skriver ut är förödande för arbetsgemenskapen"

Forskarna förklarar detta med att globaliseringen ger en allmän osäkerhetskänsla. Mer konkret uttryckt: det hjälper inte att man gör bra ifrån sig, man kan ändå när som helst få sparken. Och sådan är ju realiteten för många idag. Osäkerheten gäller inte bara industrin, den har brett ut sig till alla sektorer och gäller alla åldersgrupper.

FFC:s färska organisationsutredning stöder uppgifterna i arbetsbarometern. Arbetsgivarnas attityd mot arbetstagarna har hårdnat och färre arbetstagare än tidigare upplever att arbetsgivaren uppskattar arbetstagarnas insats. Möjligheterna att påverka arbetsprocesserna och arbetsmiljön har försvagats.

Får arbetsgivarna (EK) som de vill, dvs. om de teser de presenterar i sin förnyade version av satansverserna förverkligas, har vi ännu att vänta många barometrar med sjunkande trivseltrend. För enligt de visioner som presenteras i satansverserna, eller "EK:s arbetsmarkandspolitiska linjedragningar" som det så vackert heter, är det med hjälp av osäkerhet och piska arbetsgivarna vill driva löntagarna till bättre resultat. Kollektivavtalen skall försvagas, uppsägningsskyddet luckras upp och löneskillnaderna ökas. Det är EK:s framtidsstrategi; kamouflerat i begrepp som flexibilitet och lokala avtal.

Men det är inte mer makt åt arbetslivets småpåvar och tyranner vi behöver. Sådant ökar bara maktfullkomligheten och godtyckligheten och driver arbetstagarna allt längre från ett sant engagemang för sitt jobb. I stället för tyranni behöver vi äkta samarbete kring utvecklandet av arbetet — det meningsfulla arbetet.

På lång sikt är den medicin arbetsgivarna skriver ut förödande för arbetsgemenskapen. I slutändan får vi en arbetskraft som är föga inspirerad eller engagerad. Och man måste ju för all del inte förvekliga sig själv genom sitt arbete. Människan är anpassbar och livet bjuder många möjligheter. Vill arbetsgivarna ha anställda som gör så lite som möjligt och tar för sig så mycket som möjligt, borde de väl få sådana.

Det är ju förövrigt det exempel många chefer bjuder på idag.

HANS JERN

FFC har traditionellt skött relationerna till sina svenska medlemmar väl. Denna tidning är ett talande exempel på detta. Både förbunden och centralorganisationen har anställda som arbetar med svenska frågor, ordnar svenska kurser och bedriver organisationsarbete på svenska. Men svenskans officiella ställning är inte särskilt stark. Den finns inte bekräftad i centralorganisationens stadgar. I kongressdokumenten har man vanligen nöjt sig med några allmänt formulerade fraser om nödvändigheten av svensk medlemsservice.

Hittills har allt fungerat till belåtenhet på det sättet. Det oaktat kunde det vara på sin plats att FFC inför sin kongress i sommar skulle fundera på om den svenska verksamheten borde ges en mer förpliktande ställning.