En vinterdag
En vinterdag i Helsingfors. Söndag, några år
före min död.
Glad stiger röken från krematoriets skorsten.
Livet är mänskans bästa tid säger filosofen
Matti Nykänen.
(det var han som var bäst på att flyga utan plan)
Jag tänker på hur underbar sommaren blir medan jag
stapplar genom snödrivorna.
Åh! Somrarna! då man överfölls av längtan till
kallare trakter.
Somrarna med alla underbara kvinnor vid vatten.
Jag minns hur de smakade, hur det kändes att
dricka dem.
Jag slinter och halkar men tar mig ändå fram.
Det liknar en vandring på månen tycker ekorren
som betraktar mig.
Den lilla gossen på sin kälke är röd i ansiktet:
ett paradisäpple.
Det ser friskt ut tycker jag som betraktar det.
Det tror att jag är en snögubbe.
Hur det känns att långsamt smälta bort?
Varför gör staten ingenting!
Vem är det som stakar ut vår livsväg?
Vem håller i ratten, var är säkerhetsbältet,
varför plogas här inte?
CLAES ANDERSSON
Löntagaren 23.2.2006 nr
2/06
|
