Vad sägs om "kritiskt inställd person av valbart kön, utan hänsyn till hudfärg, religion, hårfärg eller skonummer".

För de flesta av oss stannar ungdomsrevolten vid att trimma moppen, palla äppel och slinka in på bio trots att man inte har åldern inne. Andra blir djurskyddsaktivister och börjar äta kaninmat eller också ansluter de sig till Greenpeace.

Är man riktigt på hugget går man med i Svensk Ungdom och slutar som ministermedarbetare. Men som sagt: det är få som är fullt så radikala. Det är liksom inte på modet.

Vi lever i en era när det är betydligt kivogare att gå på trendkrog, att klä sig moderiktigt, spela nätpoker, äta thailändskt och pilla på mobiltelefonen.

Det är här som Papper, den av pappa betalda finlandssvenska nöjestidningen kommer in i bilden. Det fanns en nisch och vi hade en vision, säger chefråddaren Calle Haglund i Bettina S. och berättar — inte utan en viss förtjusning — om läsare som retat upp sig på det faktum att filmen Brokeback Mountain i Papper sorterar under kategorin "bögwestern". Hurja.

Själv hör jag till dem som föredrar begreppet gaywestern, vilket gör mig till en präktig gubbjävel, utan kompetens att uttala mig om Papper. Det kanske också förklarar varför jag har svårt att pricka in den omtalade "visionen".

Det vankas många bilder, mycket färg, möjligast lite text och reportage som man läser på fem röda sekunder. Det är onekligen snyggt, men helt och total harmlöst. Föga aptitretande.

Det är inte utan en viss nostalgi som man tänker tillbaka på svenska Nöjesguiden — och varför inte inhemska Aktivist, kortlivad men ändå — som i tiderna visade att det här med nöjesjournalistik inte behöver vara så himla ytligt och intelligensbefriat.

Nuförtiden är det annat ljud i skällan. Jag tänker t.ex. på Nöjesnytt i SVT, 15-minutersmagasinet som går ut med nyheten om att den nya James Bond, Daniel Craig, är "okänd". Enligt inslaget har karlen gjort en räcka mindre roller, men mest känd är han för att ha haft ihop det med sin bäste kompis (läs: Jude Laws) flamma. Det ni.

För oss som har den dåliga smaken att välja och vraka i utbudet — och som sett filmer i stil med Road to Perdition, Sylvia och The Mother — är Daniel Craig inte alls okänd. Men det räknas inte. För säkerhets skull ska (nyhets)ribban sänkas i nivå med Riket-Petronellas navel.

Detta är den nya nöjesjournalistiken. Var kan man protestera och bränna flaggor?

Nej, jag rattar över till Radio Extrem och morgonshowen. Lyssnar på den uppskattningsvis 14-åriga redaktrissan som kvittrar om sitt möte med Vanilla Ice, den avdankade rapparen som på sistone kommit fram närmast i reality-tv-sammanhang.

Han var ju riktigt sympatisk menar jäntan, och dessutom såg han sååå fräsch ut också. Och plötsligt känner jag mig väldigt gammal och trött.

Men framför allt blir jag arg och förbannad. Alltid nånting.

TV-DOKUMENTÄR
"Doktor Kinsey", amerikansk dokumentär, 1/3 TV2
– Albert Kinsey var den dedikerade forskaren som genom sina studier på 1950-talet revolutionerade allmänhets syn på mäns och kvinnors sexualitet och - fick betala dyrt. Upplagt för en spännande dokumentär.

RADIO
"The Svenska Ord Story med Hasse & Tage", Radio Vega tisdagar
– Helgonförklara dem! Så skrev DN-kolumnisten Maria Schottenius för inte så länge sedan, detta med anledning av Hassesåtages livsverk. En eloge förtjänare också Radio Vega som nu går ut med 36 avsnitt lustigheter. Vi är idel öra.

TV-FILM
"Bröderna Lejonhjärta", Astrid Lindgren-filmatisering i TV2, 10/3
– Vad ska vi med Narnia till när vi har Nangijala. Olle Hellboms oförglömliga Astrid Lindgren-filmatisering från 1977. En vacker och vemodig saga om två bröder och deras resa bortom här och nu. Se upp för Tengil!