Parmanne vet vad han talar om, för han har länge varit med och byggt upp den finländska pensionspolitiken. Den senaste byggstenen lades i slutet av januari, då en trepartskommitté under ledning av chefen för försäkringsbolaget Ilmarinen, Kari Puro, föreslog att man gör en behärskad ökning av aktieinvesteringarna av den privata sektorns arbetspensioner. Parmanne var medlem i kommittén. Avsikten är att öka aktiernas andel av investeringspotten stegvis från nuvarande 25 procent i snitt till 35 procent och senare kanske till ytterligare 40.

Det som kommittén vill uppnå är att pensionsmedlen ska ge bättre avkastning, vilket skulle bidra till att dämpa trycket på att i framtiden höja pensionsavgifterna. Tryck på höjda avgifter uppstår i och med att människors livslängd har förlängts och det finns allt fler pensionstagare. Samtidigt finns det allt färre människor i arbetslivet som betalar pensionerna eftersom åldersklasserna har blivit mindre med åren. Ekonomins allmänna utveckling och särskilt sysselsättningen är ändå viktigast för att arbetspensionssystemet ska kunna finansieras. Ju fler som arbetar, desto fler är det som betalar pensioner.

Det finländska arbetspensionssystemet har enligt Parmanne utvecklats långsiktigt och med god beredskap för förändringar. På det viset har man kunnat undvika plötsliga stegringar i avgifterna. I den stora pensionsreform som trädde i kraft i fjol beaktade man finländarnas längre förväntade livsålder genom en s.k. justeringskoefficient som tas i bruk 2011. Det nya arbetspensionssystemet syftar också till att sporra människor att stanna kvar längre i arbetslivet.

Riktlinjer för investering av pensionsmedel stakades förra gången upp år 1997. Då luckrades reglerna för investering av arbetspensioner upp för att motsvara den rådande situationen.

Pensioner aktuell fråga i Europa

Över allt i de västliga industriländerna debatteras som bäst pensionssystemen och finansieringen av pensionerna. I motsats till Finland har man i många EU-länder skjutit fram den nödvändiga översynen av pensionssystemen. Ett kapitel för sig utgör USA där hundratals arbetare har förlorat sina pensioner i samband med storföretagens konkurser. Vid t.ex. Enrons konkurs gick många arbetstagares pensioner upp i rök. Ett motsvarande scenario är otänkbart i Finland. Av de medel som här samlas in för framtida arbetspensioner fonderas en fjärdedel med tanke på framtiden och också till den del medlen investeras är riskerna mycket kontrollerade. Och så bör det vara för arbetspensionen är ju löntagarens framtida inkomst och därmed en del av det finländska socialskyddet, betonar Parmanne.

Puros kommitté utredde inte bara möjligheterna att öka aktieinvesteringarna, utan också åtgärder för att behärska de ökade riskerna. Bland annat vill man öka riskstyrningen med hjälp av en buffert som är bunden vid avkastningen på aktier. Parmanne berättar att man också vill öka insynen i arbetspensionsbolagens ekonomi. De här frågorna utreds närmare av en utredningsman, bankdirektör Matti Louekoski.

Rättvis behandling av generationerna

Enligt långsiktsprognoserna når vi kulmen när det gäller utbetalning av pensioner 2020–2030. Purogruppens förslag till åtgärder för att jämna ut toppen går ut på att man också jämnar ut fonderingen av pensioner enligt åldersgrupp. Genom de nu föreslagna åtgärderna förverkligas också rättvisan generationerna emellan, intygar Parmanne.

Han anser att de krav som arbetsgivarna har ställt ibland, om ett tak på pensionsavgifterna och det därav följande behovet att skära ner på pensionerna i framtiden, är mycket tendentiösa. I arbetsgivarnas intressesfär finns det bl.a. bolag i vars intresse det är att öka försäljningen av privata pensionsförsäkringar.

En av de viktigaste utgångspunkterna för det finländska arbetspensionssystemet är att se till att pensionsavgifterna utvecklas jämnt och det har också arbetsgivarna förbundit sig till, säger Parmanne och påminner slutligen om att man i praktiken ändå alltid har lyckats förena parternas intressen då pensionssystemet har utvecklats.

PIRJO PAJUNEN