Så sammanfattar forskaren Erkki Laukkanen resultatet av den stora organisationsutredning som utfördes inom FFC senaste år.

Över 11 000 medlemmar fick ett digert frågebatteri att besvara. Svarsprocenten steg till drygt 54, vilket gav ett material på drygt 6200 svar att analysera. Elevmedlemmar och över 61 åriga ingick inte i sampeln. Motsvarande undersökningar har med fem års intervaller utförts sedan 1984.

Så många som 23 procent av FFC-förbundens medlemmar har ett atypiskt jobb, dvs. snuttjobb, deltid eller liknande. Hälften av FFC-arna arbetar på en arbetsplats med färre än 30 anställda, dvs. företag som inte berörs av samarbetslagen. Hur intressebevakningen och det fackliga organisationsarbetet skall ordnas för dessa är en kärnfråga för facket.

Facket står för tryggheten

Medlemmarna väntar sig främst av allt att facket skall ge dem trygghet: skydda mot arbetslöshet, trygga arbetslöshetsersättning och erbjuda utbildningsmöjligheter. Över hälften av medlemmarna anser att facket lyckats väl vad gäller a-kassatjänster, arbetstidsfrågor och förbättrandet av arbetarskyddet. Nästan hälften ger godkänt betyg i lönefrågor medan handhavandet av arbetsplatsdemokratin och utvecklandet av arbetet får sämre betyg än tidigare.

Medlemskårens politiska inriktning har ändrat något på fem år. Vänsterförbundet, centern och sannfinländarna har ökat sitt understöd, medan socialdemokraterna gått bakåt. SDP:s understöd är nu 28 procent (2000 var det 33,1), vf 9,3 (8,4), centern 8,8 (7,8), gröna 4,1 (3,9), saml. 2,9 (3,3), sfp 2,1 (1,4), sannf. 1,7 (0,4), kristd. 1,2 (1,3).

22,2 procent hade ingen ståndpunkt och 18,9 ville inte uppge ståndpunkt. Svaren avgavs vintern 2005.

Arbetslösheten är fortfarande hög bland FFC:s medlemmar. På fem år har arbetslöshetsgraden sjunkit med endast en procentenhet, från 16 till 15 procent. Som arbetslösa har då räknats de som var i utbildning var föremål för stödåtgärder. Var femte arbetslös arbetade med sysselsättningsstöd.

Arbetslösheten är fortfarande långvarig, men har förkortats en aning. Återkommande arbetslöshet har inte minskat, i den yngsta åldersgruppen (u 25) har den tom. ökat något. Inkomstrelaterad dagpenning lyftes av 69 procent av de arbetslösa.

Tre av fyra FFC-are har fast heltidsarbete. Regelbundet dagsarbete är den vanligaste arbetstidsformen. Märkbart är att under en längre period, 21 år, har denna arbetstidsform minskat från 71 procent till 56 procent. Skiftarbete och flexibla arbetstidsformer har ökat i motsvarande grad. Distansarbete utför endast få FFC-medlemmar och andelen verkar inte öka. Användandet av ADB i jobbet har däremot ökat. 52 procent använder nu dator i någon form, mot 43 för fem år sedan.

Hård press i arbetet

Fyra av tio upplever sig vara utsatt för hård press under mer än halva arbetstiden. Andelen monotona arbeten ökar något. Varannan av dem som svarat upprepar i sitt arbete ett och samma arbetsmoment. Här är kanske en förklaring till att arbetet inte längre intresserar på sätt man allmänt önskar. En annan är att möjligheterna att påverka det egna arbetet inte förbättrats.

Antalet fackliga förtroendemän har nu ökat, efter att tidigare ha uppvisat en vikande trend. Det finns nu förtroendeman på 71 procent av arbetsplatserna. Medlemmarna ger också förtroendemännen något bättre stöd än tidigare.

Medlemmarnas oro för framtiden har något mattats av. Men ännu uppger sig varannan känna oro för framtiden. Vidareutbildning ingår i framtidsplanerna för allt färre, medan tankar sluta jobba och grunda av eget företag blivit vanligare. De yngre ser mer internationaliseringen som en positiv möjlighet, medan äldre har motsatt hållning. Men beträffande påverkningsmöjligheterna är alla överens: de blir sämre.