En människas värde kan definieras på många sätt, med olika kriterier. Pengar är inte allt, men en viktig faktor — och en mätbar sådan. I vår nya jämställdhetslag förutsätts även att lönekartläggningar görs på arbetsplatser med fler än 30 anställda.

Att euron är värd endast 80 cent i snitt för en kvinna i Finland — för FFC-kvinnor mellan 73 och 84 cent — är en skam för vårt land. Inte minst för att Finland gick i bräschen för att lyfta upp kvinnor i jämbredd med männen. Rösträtt för kvinnor infördes redan 1906, först i Europa och som två i världen, efter Nya Zeeland 1893. Ärkerivalen Sverige slog vi med flera noslängder, Sverige kom sist i Norden, först 1921.

Trots allt tal om likalön har löneklyftan ökat under de senaste tio åren. I dag ligger Finland till och med under genomsnittet i EU vad skillnaden i kvinno- och manslöner beträffar. Att skillnaden är minst i länder som Malta, Italien och Portugal kan te sig något förvånande och helt likvärdig är statistiken inte. Till exempel på Malta är knappt en av tre kvinnor i förvärvslivet, mot två av tre i Finland. Lönelikvärdigheten är dock bättre hos oss än i Storbritannien och Tyskland, där kvinnornas sysselsättningsgrad mera liknar vår.

Diskrimineringen — för det är just vad det är — kan vara av olika slag. Professor Geir Høgsnes vid universitetet i Oslo särskiljer tre typer. Direkt diskriminering är det då kvinnor och män i samma ställning hos en arbetsgivare inte får samma lön. I Norge har den här typen krympt från 11 procent 1980 till 3 procent i dag.

Høgsnes menar att boven därför snarare står att söka i ställningsdiskriminering och värdesättningsdiskriminering. Det första innebär att kvinnor ofta har kortare anciennitet, kortare tjänsteålder, än jämnåriga män och därför får lägre begynnelselön och mer sällan når positioner med topplön.

Värdesättningsdiskriminering är det då yrken med kvinnodominans tenderar att vara sämre avlönade än mansdominerade, även om kompetenskrav och andra lönebestämmande faktorer är lika. Detta är inte okänt heller hos oss.

Regeringens likalönskommitté har satt som mål att minska löneklyftan med 5 procent senast 2015. FFC:s medlemsundersökning visar att kvinnorna väntar sig att facket jämnar ut löneskillnaderna. Jämställdheten vägs också vid kongressen i juni.

Men även facket kan putsa upp sin jämställdhetsbild. Kvinnorna utgör i dag 46 procent av medlemmarna i FFC, men endast en av tre förtroendemän är kvinna. Kvinnor på fackliga topposter är lätt räknade, ja, de har rentav blivit färre under de senaste åren.