Tretusen
Hur många sa du att det
var?
Tja. Sådär tretusen
Vadå sådär?
Ja, plus minus sexhundra, sådär…
Vad med dem?
De får gå.
Gå? Vart då?
Vart som helst. De är fria. Ställda fria.
Sparkade, menar du?
Ja.
Säg det då! Vi kan väl inte bara sparka…?
Varför det? Varför kan vi inte!
Men vi har ju ändå dem att tacka för…
Det är de som skall tacka oss, inte vi dem.
…för allt som vi har uppnått, hela vår välfärd.
Hör nu, vad är det där för svammel!
Är det inte så kanske?
Hördu, utan vårt kapital och vår nöuhau skulle de
fortfarande leva i stenåldern.
Men tänk nu…tretusen mänskor, och deras familjer
…vad ska det bli av dem?
Tänk inte. Vi har våra aktieägare att tänka på.
Aktieägare? Dem går det väl ingen nöd på?
Får de inte sina dividender och optioner blir de
mycket mycket lessna.
Än sen då? Om de blir lessna?
Vem tror du då att får sitta emellan?
?
Just det. Du. Och jag. Och hur går det med våra
egna aktieportföljer.
Du menar inte att vi…att du och jag…?
Klart att det är hemåt! Den enes bröd…
Att vi skulle ha nytta av att sparka
tretusen jobbare!
Ja ja men! Jag tänker skaffa en större motorbåt.
Fy fan! Jag mår illa!
Mamis! Spy inte på min matta, i så fall!
CLAES
ANDERSSON
Löntagaren 23.3.2006 nr 3/06
|
