Det
händer att min vän frågar vad jag anser om
socialismen.
Då skulle jag inte vilja vara i mina byxor.
Varför övergår du inte till buddhismen i stället?
frågar han (med mat i munnen).
Svälj! Socialismen är ingen religion, säger jag
(utan att vara riktigt säker).
Varför stirrar du sådär anklagande på mig?
frågar han. Som Stalin!
Du inbillar dig, säger jag.
Du kan väl kackla ur dig vad du anser om
socialismen! går han på.
Allt som kräver handling strider mot Buddhas
idé, svarar jag.
(för att säga nånting)
Att skriva är ett tecken på att man misslyckats med
att göra ingenting, säger han.
(tror sig vara nån sorts buddhist!)
Det viktigaste för en författare är att låta bli
att skriva, drämmer jag till.
(nu skall han väl tiga!)
Men han går på: vad anser du om socialismen? vad
anser du om socialismen? Osv.
Det var en av orsakerna till att jag (pacifisten)
drämde till honom tills han teg.
CLAES
ANDERSSON
Löntagaren 1.6.2006 nr
5/06
|
