Sådana ord är guzz för flicka och keff som betyder dålig. Men de allra flesta som har presenterats i pressen har sitt ursprung i ett mycket litet invandrarspråk, nämligen engelskan. Jag har inte sett siffror på hur många av de svenska invandrarna som har engelska som modersmål, men jag gissar att den gruppen inte toppar statistiken.

Där finns ord som afterwork, mingla, pierca, pusha, promota. Jag har tidigare försökt dra en lans för främja eller säljfrämja för sales promotor, som väl är ursrpunget till promota. Jag tycker fortfarande att främja duger riktigt bra. Hur ska man förresten uttala promota? Pråmoota? Pråmååta? Eller på engelska pråmåuta? Säg de, goa pastorn.

Det är väl skäl att påpeka att Svenska Akademins ordlista är mer beskrivande än normerande. Den tar upp ord som används och det är knappast ordboksförfattarnas fel att somliga av oss älskar att svänga oss med engelska termer.

Med på listan finns också exempel på att världen blir mer internationell. Chorizo och mortadella visar att svenskarna numera har fler slags korv än falukorv och wienerkorv. De sistnämnda är rätt lika våra finländska knackkorvar. Snart går det väl inte längre att säga att varje land har sin egen korv, också dessa mer eller mindre köttrika produkter är numera gränsöverskridande.

Det är faktiskt inget nytt att det kommer in nya ord i svenskan hela tiden. Jag nämnde guss för flicka. Ett annat vanligt ord är tjej, också det övertaget från ett annat språk. Romani, om jag inte minns fel.

Ett nybildat svenskt ord som finns i ordlistan är nakenchock. Det lanserades efter att en svensk grupp uppträdde i synnerligen ringa klädsel inför det som i Sverige kallas schlagerfestivalen. Det lär inte ha blivit bättre, hörde jag i radion i morse — dagen efter att finländska Lordi gick till final i Eurovisan, som vi kallar spektaklet. Någon kommenterade bandet med "det var ju det enda som hade kläder på sig!".

Här i Svenskfinland har vi ett lite annat problem med svenskan, det är direktinflytandet från finskan. Eller med andra ord, dåliga översättningar. Ibland misstänker jag att det helt enkelt är fråga om att skribenten — eller talaren — inte ens inser att det är finska på svenska de skriver eller talar.

Nyligen läste jag att ett hus hade vinge. Det är fåglar och flygplan som har vingar. Hus har flyglar. Men på finska heter vardera siipi.

Till sist en stilla undran. Har körkortsåldern sänkts utan att jag har märkt det? Eller är det 18-åringarna som har blivit mindre. Nu har jag ett par tre gånger i min lokaltidning läst om någon som sitter i ratten i en bil. På svenska sitter vi vid eller bakom ratten. Men på finska heter det ju "ratissa".

Kan inte tidningshusen anställa korrekturläsare igen?