Trots att lagen om riskkartläggning har mer än tio år på nacken går arbetet trögt. Risker har kartlagts i endast 15 procent av företagen, främst i de större.

– Organisationerna och konsulterna som ger arbetshygienisk service är få. Men vad beror det på att Arbetshälsoinstitutet mätte luftkvaliteten på 6000 arbetsplatser i året för tio år sedan, men nu beställs bara 2000 mätningar per år, undrade han.

Ett växande problem i arbetsmiljön är de småpartiklar som varken öga eller näsa ger besked om. Här måste mätningar till.

Kemikalier största boven

De risker vi exponeras för i arbetet belastar hälsan fysiskt och psykiskt. Liesivuori gav som exempel en svetsare som hanterar rostfritt stål. Han utsätts för kemiska gaser, partiklar, buller och strålning. Ovanpå det kanske hård arbetstakt, tunga lyft, skral ergonomi, en ovänlig chef.

Listan kan förlängas med risker för arbetsolycksfall,, damm, virus, repetitiva rörelser, stress, skiftesarbete o.s.v.

Från och med år 2002 har antalet yrkessjukdomar minskat något, men de ca 4 000 fall som årligen konstateras utgör endast toppen av isberget. Gråzonen av arbetsrelaterade sjukdomar är stor.

Kemikalier är den främsta yrkessjukdomsorsaken. På arbetsplatserna används totalt 30 000 kemikalier, av dem är 6 700 kemiska föreningar.

Över en miljon finländska arbetstagare exponeras för kemikalier, några hundra tusen upplever detta som ganska eller mycket besvärligt.

Företagen tar också i bruk nya kemikalier, som det inte finns tillräcklig kunskap om.

– Greenpeace sysslar med att mäta kemikalier i kroppen. Kemikalier samlas i människokroppen, de kan överföras i en eller annan kedja. Men något klart svar på när de blir till en hälsorisk har vi inte, sade Liesivuori, själv professor i toxikologi, läran om gifterna, speciellt i förhållande till människan, vid Turun Yliopisto, det finska universitetet i Åbo.

En del kemikalier kan ge men för livet; kvarts ger silikos, nickel allergi, bentsen leda till leukemi. Kemikalier undergräver immunsystemet och öppnar vägen för mikrober som kan resultera i tumörer.

– Oftast får vi besked om exponering först då vi får en patient framför oss, sade Liesivuori som såg en tendens runtom i Europa att inte utföra mätningar av arbetstagares blod och urin, trots att dessa förutsätts i lag.

Hälsosam mat framom hälsosamt jobb

Liesivuori pekade på kalabaliken kring akrylamid i chips för några år sedan. Ingen intresserade sig för arbetstagarna.

– Pengar att undersöka maten finns nog, men inte för att undersöka arbetsmiljön, sade han och pekade på att EU plöjt ned 100 miljoner euro för att se hur hormoner påverkar konsumenterna — men inte arbetstagare.

Över 1,5 miljon finländare exponeras i jobbet för fysikaliska faktorer, något som var tredje upplever som mycket besvärligt. Det kan vara köld, drag, hetta, buller, vibration.

– Arbetsrelaterade sjukdomar påverkar nationalekonomin. De har också betydelse för företagsbilden, tex vid nyrekrytering. Det här har fått både konsumenter och beslutsfattare att intressera sig för produkters miljö- och säkerhetsegenskaper, sammanfattade Jyrki Liesivuori.

Arbetarskyddsfullmäktige Riitta Nikkanen berättade om arbetsmiljön på Arabia (se förra numret av Löntagaren). Arbetarskyddsfullmäktige Juhani Topp redogjorde för säkerhetsledningen på ABB medan Ritva Juvonen, Stockmann tog upp psykiska problem på de andra seminarierna där olika experter redogjorde för de teoretiska aspekten.

Social- och hälsominister Tuula Haatainen framförde statsmaktens hälsning.

– Det finns ännu det som måste förbättras i arbetslivet, både gamla och nya risker som nanoteknologin. Alltför ofta är det fortfarande fysiska faktorer, som värme och ergonomi, som påverkar hälsan, sade hon.

I den gemensamma delen av FFC:s 18 arbetsmiljöseminarium fick de 180 arbetarskyddsfullmäktige och -ombuden ytterligare vägkost om hur klara de fysiska och psykiska riskerna i arbetslivet av Arbetshälsoinstitutets regionchef Anna-Liisa Pasanen och utvecklingschef Liisa Saaristo, Föreningen för Mental hälsa i Finland. FFC-juristen Timo Koskinen redogjorde för arbetarskyddet på gemensamma arbetsplatser.

INGEGERD EKSTRAND