– Lyftlakanen har revolutionerat lyften. Dessutom får vi utbildning i hur lyfta och flytta sängliggande klienter, säger Else-Maj och greppar sin sida av lyftlakanet.

– Nu ska vi vända dig, säger hon glatt till den äldre damen i sängen.

Varpas arbetspar, primärvårdaren Saila Kaitila mäter 178 i strumplästen och måste gå ned i halvspagat för att fixa lyftet. Sänghöjden anpassas efter den kortare, här Else-Maj med sina modiga 155 cm.

Avdelningssköterskan Kaija Lumme refererar lyftet: knäna böj, ryggen rak och bördan så nära sig själv som bara möjligt. Tekniken lär sig alla på kurs, en kunskap som uppdateras vartannat år.

Sibbo kommun erbjuder rehabilitering, och Else-Maj Varpa är nöjd med kursen på Norrvalla hon just deltagit i. I vardagslag håller hon konditionen upp med trädgårdsarbete och snöskottning.

För jobbet trivs Else-Maj Varpa med, och hon tänker hålla på i tre år till, tills hon fyller 63.

– Det här är ett jobb som görs med hjärtat! Såg vi till det som finns i lönekuvertet skulle vi inte orka. Den bästa orken får vi tack vare den goda kamratandan, säger Saila Kaitila ,och får medhåll av de två andra.

Kaija Lumme inflikar att förmansjobbet är en utmaning i sig. Kundresponsen samt feedbacken från personalen ger också ork.

– Det gäller att ständigt utveckla arbetet, och repetera kunskapen. Hjälpmedel finns att fås, vi har mött förståelse hos beslutsfattarna men utan kamp har det inte gått, säger Saila Kaitila, också arbetarskyddsombud.

– Jo, ibland får jag nog påminna om kontentan i arbetarskyddslagen, då vi diskuterar i hälso- och socialnämnden, säger arbetarskyddsfullmäktig Juha Huotari.

För få gör för mycket

Kaija Lumme kämpade sig till två extra medarbetare då de 36 åldringarna tillfälligt inhystes i andra lokaliteter i Nickby medan bäddavdelningen renoveras i hälsocentralen. Högst på önskelistan står mer personal och en bättre arbetsmiljö, vilket återflytten till hvc förhoppningsvis ger.

– Pengar ges till lokaler men inte till att fylla dem med personal. Ekvationen är omöjlig, då klienterna ökar i antal, säger Huotari nästan uppgivet. Efter den senaste bataljen i nämnden lossade fem och en halv tjänst, mot föreslagna elva och en halv. I långtidsplanen finns 21 tjänster.

Han menar att många kommunanställda, inte bara här, ständigt tvingas arbeta på gränsen till sitt kunnande.

– Det här äter på en psykiskt och ger med tiden fysiska problem, säger Huotari som medger att han själv är nära bristningsgränsen. Under förra perioden som arbetarskyddsfullmäktig fick han inte alltid vikarie under de två dagar i veckan som vikts för uppdraget, utan fick lägga in en extra växel för att klara jobbet som vaktmästare för en proppfull högstadieskola och A.I.Virtanen-salen, där han ansvarar för mycket utöver det egentliga jobbet.

– För mig som inte kan säga nej har också förtroendeuppdragen stapplats på hög. Nu har jag skalat bort en hel del men fortsätter som sekreterare och adb-ansvarig för JHL:s fackavdelning Sibbo–Sipoo 432, säger han.

Ojämlikt bemötande ger psykisk matthet

Till årets slut har Huotari nu en vikarie under den tid han tacklar arbetarskyddet för de drygt 600 anställda inom de tekniska och sociala sektorerna samt förvaltningen. En kollega sköter övriga sektorer. De aktiva arbetarskyddsombuden är 40 men borde vara 55 för att täcka 70 arbetsställen.

– Utmattningen är utbredd. Det finns de som bara sitter och gråter hos mig — de orkar inte mer. Det största problemet är ojämlikt bemötande, att en eller ett par i arbetsgemenskapen trycks ned, att dimensioneringen ökas för deras del, säger Huotari som har ett nära samarbete med företagshälsovården.

Också företagshälsovårdaren Solveig Wecksten — kommunens arbetshälsovård ha ett arbetsfält på 100 företag, 40 jordbrukare och kommunens personal på 1150 — pekar på behovet av kontinuerlig ledarskapsutbildning. I en kommun ryms många arbetskulturer och den som passar i ett arbetslag är kanske helt fel i ett annat.

– I jobbet ska samma regler gälla för alla. Vi ska inte heller kritisera varandras arbetsprestationer, om vi inte rätt kan bedöma resultatet. Positiv feedback är däremot viktig, säger Wecksten.

Även om en fysisk krämpa används som biljett till arbetshälsovården kan problemet också ligga på det psykiska planet. Pressen med för njugg tidsdimensionering kan bli ett problem — vem har tex granskat hur mycket jobb datorn med sitt informationsflöde ger speciellt de lite äldre.

– Medelåldern för dem som fötts med dator är än så länge låg, säger hon torrt.

Överraskande ofta är det unga som lider av matthet. Kraven som ställs, både av dem själv och andra, kan vara alltför höga. Och mår man dåligt i jobbet förs illamåendet lätt över till privatlivet och tvärtom. Till slut mår man inte bra någonstans, och då är det illa ställt.

Wecksten opponerar sig mot Luthers tes att man ska arbeta i sitt anletes svett.

– Det är helt tillåtet att trivas på jobbet! Förändringar går att göra, men de tar tid.

Sibbo satsar på välbefinnande

Personalchefen Anne Iijalainen skulle inte heller hon tacka nej till ett personaltillskott på minst 50 personer, om ekonomin det bara tillät.

– Det blir tungt då arbetstakten hårdnar, medan resurserna skärs ned. Vi satsar på att öka välbefinnandet, och har erbjudit ASLAK- och TYK-rehabilitering på arbetstid med lön för bl.a. personalen inom vård, dagvård och städning och på kansliet. Nästa år står teknik och miljösidan i tur, säger Iijalainen.

Uppföljning efter kurserna är också viktig. Ett trettiotal kvinnor — Sibbos personal är kvinnlig till 85 procent — har samlats i Wessmanssalen för att få råd hur de ska sköta sig framöver.

Maja Friström och Viveca Husberg har lämnat bespisning och städning på dagis för några timmar. ASLAK-kursen ger de högt betyg. Den kom i rättan tid för duon som kände sig sliten och trött. Viveca led också av värk i kroppen — felet lokaliserades till fotbotten — medan Maja fått tinnitus av att ha jobbat i sexton år i hög ljudnivå i små utrymmen.

– Hälsan är vi mer måna om, och försöker äta vettigare och motionera mera, säger duon.

I höst erbjuds personalen inom städning, kostservice och kansli — med en medelålder på 50+ — möjlighet att deltar i projektet Alltid bra ålder. Sibbo subventionerar också motion, både med motionssedlar och olika kampanjer, samt deltagaravgifter till Varghoneloppet — Sibboborna är ju som känt "vargar".

Iijalainen har mer hon vill pröva, som arbets- och arbetstidsarrangemang, bättre information och feedback, kanske möjlighet att pröva på ett annat jobb, eventuellt en vikariepool.

– Larmet går om någon har flera än 20 sjukfrånvarodagar spridda över ett år. Genom diskussion med chef och arbetshälsovård försöker få reda på vad som är fel, säger Iijalainen.

Sjukfrånvaron har gått ned. Lägre sjukfrånvaro är i sig ett konkret budskap till beslutsfattarna att satsningar på personalens välmående lönar sig.

INGEGERD EKSTRAND