Återgången till arbetet föregås av medicinsk prövning och en förutsättning är den sjukskrivna själv vill tillbaka i jobb. Vertanen ser det här som ett bra tillskott i verktygsbacken.

– Det här har vi redan tidigare prövat så att en långtidssjukskriven slussats tillbaka in i jobbet med ett par timmars arbetsdag, som sedan förlängts. Men vi måste hitta meningsfullt arbete, och använda bondförnuft så inte arbetskamraterna riskeras, påpekar Vertanen.

En busslast sjuka

Också den här januaridagen då Löntagaren besöker den massiva anläggningen på Alholmen har en busslast pappersarbetare uteblivit från jobbet på grund av sjukdom, i siffror cirka 60 av totalt 1 200 anställda. I cellulosafabriken låg sjukfrånvaron år 2005 i snitt på 5 procent, i pappersfabriken snäppet under medan förädlingsenheten närmade sig 6 procent.

Ända hör UPM i Jakobstad till de fabriker där frånvaron pga sjukdom eller olycksfall är låg. På åtta månader noterade t.ex. pappersfabriken ingen olycka. Olycksfallsfrekvensen för fabrikerna här ligger på 17 mot i snitt 30–40 i snitt i den finländska industrin.

– Moderna anläggningar, 1100 anställda som har redan arbetssäkerhetskort, riskkartläggning som påbjuds av säkerhetscertifikatet, ja, ibland också god tur, räknar Vertanen upp som orsaker bakom den goda statistiken.

Alla olycksfall anmäls till honom i realtid, och gås igenom med olycksoffer och arbetsledning i detalj. Åtgärder föreslås och avprickas.

En tur i pappersfabriken visar att de rent fysiska riskerna att ådra sig sjukdom eller skada har minimerats. Automationen har gjort att arbetarna slipper röra sig i och mellan maskinerna, berättar maskinskötaren och skyddsombudet Ari Ekman, som i en glasbur, isolerad både vad buller och temperaturväxlingar anbelangar, övervakar förpackningen.

– Förr snitslade arbetarna in mellan pappersrullarna i ånga och rök, jobbade för hand..

Men belastningsskador från tidigare år gör sig gällande, stressen gör sitt till.

Tyngdpunkten ligger tydligt allt mer på den psykiska biten. Psykiskt illamående är inte längre tabu, och lyftes upp den nya arbetssäkerhetslagen 2003, påpekar Vertanen.

– Arbetsledningen fick skyldighet att ta i det här, och det har gjorts.

Orsaker outredda

I sjukfrånvarostatistiken för industrin ligger pappersbranschen obönhörligt hack i häl på livsmedelsindustrin.

– Men i slakterier jobbas det i kyla, skärs med vassa blad, jobbas i skift och på ackord, och snuva eller feber ger direkt portförbund. Visst kan orsaker finnas också i vår arbetsmiljö, men nog är här något ruttet att vi är nästan i jämnbredd, säger Vertanen fundersamt.

Den stora frågan är varför. Trots att arbetsgivarna lyfter fram den höga sjukfrånvaron med jämna mellanrum och facket förstås är oroat, saknas förvånansvärt nog egentlig forskning.

– Viktigt är att vi jagar orsakerna, inte jagar de skyldiga, inskärper Vertanen.

Kanske haltar något i sättet att leda. Har arbetet dimensionerats rätt enligt personalmängden. Säkert är att allt tal om lönsamhet och de ständiga saneringarna satt sina spår. Åratals osäkerhet om morgondagen får motivationen att svikta, hos vem som helst.

– Om du vet att pensionsslussen öppnar sig inom kort, att du efter 35 år i huset i princip få sparken, så kan det vara lite si och se med arbetslusten. Det är helt mänskligt, säger Vertanen.

Entreprenörer brister i arbetarskydd

Som bäst tar UPM fram en säkerhets-DVD med tredelad information: om koncernen, om divisionen, om lokala risker som ska förevisas för var och en som kommer in på fabriksområdet. Under produktionstoppen med alla reparationer kan det röra sig om 300–400 personer här på Alholmen.

– Information behövs. Endast 10 procent av 170 entreprenörer uppgav själva sig ha arbetarskydd, företagshälsovård med mera i skick, då serviceproducenterna till storindustrin i norra Finland besvarade en enkät. Ändå rörde det här sig om det som är lagstadgat, berättar Jorma Vertanen, som själv satt med i gruppen vid Uleåborgs universitet.

Däremot hade 95 procent nog korten i ordning, för arbetssäkerhet och heta arbeten. Konkreta saker där risk för kontroll kan motivera, säger Vertanen, som menar att enkäten också gav klart besked om att arbetarskyddsdistrikten har alltför små resurser för effektiv övervakning.

Få arbetsledare hade heller grundutbildning i arbetarskydd. För småföretag kan en veckas kurs vara en alltför stor ekonomisk belastning. Vertanen tycker det vore skäl att anpassa systemet bättre eller kanske ge ekonomiskt bidrag.

Tryggare arbetsväg också viktig

Genom portarna till fabriksområdet rullar en långtradare med råmaterial, trä, kemikalier för cellulosaproduktionen eller torv till världens största biobränslekraftverk Alholmens Kraft, eller stockar för sågen. Transporterna per landsväg har fördubblats på tio år, och är i dag 4,2 miljoner ton i året, som forslas med drygt 100 000 långtradare.

– De sista kilometrarna går färden längs det kommunala gatunätet. Det här en risk under arbetsresorna men också för sjukhus, skolor och bosättning ut efter vägen, säger Jorma Vertanen som räknat ut att arbetsplatserna är drygt 2000 på udden med sin enda väg.

Tillsammans med staden Jakobstad försöker UPM-Kymmene därför få nästa regering och riksdag att bevilja medel för att en väg med stamvägsstatus ända fram i stället för en gata.

– Det behövs en bredare väg, med bättre ramper, färre korsningar och grupperingsfiler vid dem under de tio kilometrarna från riksväg åtta. Kostnaderna för det uppgår 10 miljoner euro, medan här har investerats nästan 500 miljoner euro i biokraftverket och cellulosafabrikens uppsamlingsverk under 2000-talet, säger tekniska direktören Heikki Öhman.

Längs vägen transporteras exempelvis varje år 200 000 ton kemikalier, av dem är 130 000 ton klassade som farligt. De värsta, klorgas och svaveldioxid, har UPM-Kymmene ersatt med andra. Syran i vätskeform har minskat, då en syrefabrik byggts på fabriksområdet.

– Farligast i dag är syror och lut samt klorat och väteperoxid. Syrorna och lutet är inte giftiga men irriterar vid närkontakt. Kemikalier i tät bebyggelse borde undvikas. Breda vägar behövs för snabb sanering om olyckan är framme, påpekar miljövårdschefen Kari Saari.

INGEGERD EKSTRAND

Men inte han har heller svar på frågan varför så många blir sjuka.

– Under de tio år jag var arbetarskyddsfullmäktig på Myllykoski dök frågan upp titt som tätt. Men vi kan endast spekulera. Är arbetsbördan för stor? Brister det i ergonomin eller rehabiliteringen? Är andan på jobbet dålig så tröskeln att komma småsjuk i jobb är högre, kastar han fram.

I den s.k. framtidsgruppen diskuterade Pappers frågan med arbetsgivaren. Bekymret är gemensamt.

– Här hjälper inga hot, utan orsakerna måste redas ut, säger han.

Svaret finns knappast i arbetsolycksfallen. De minskar i antal och är allt mer sällan allvarliga. Mest handlar det om försträckningar, att någon halkar eller snubblar. De personliga skydden används också berömligt.

Arbetsplatserna är också säkrare i dag, såtillvida att inga dödsolyckor skett de senaste åren. Däremot dog en pappersarbetare i en trafikolycka på väg hem från jobbet ifjol.

Men Hannu Ulenius ser flera orosmoln vid horisonten.

– På det senaste året har företagshälsovården lagts ut i vissa företag. Frågan är om utomstående har tillräcklig insikt i arbetsförhållandena så den goda nivån bibehålls?

Pappers har omkring 30 arbetarskyddsfullmäktige som arbetar med frågorna på heltid. De har möjlighet att delta i utbildning och inspektioner. De som sköter arbetarskyddet på deltid, i mindre enheter, har det sämre ställt.

Enligt kollektivavtalet är en förutsättning för att sköta arbetarskyddet på heltid att de anställda är minst 450, även om lokala avtal för färre är möjliga.