– För tio år sedan bestod teamet av förman plus fyra lastare, i dag av förman plus två. Minst en till borde karlarna vara, säger förtroendeman Pekka Kähkönen som tillsammans med arbetarskyddsfullmäktige Lilli Ansari och arbetssäkerhetschef Juha Vilkko skjutsat fotografen och mig ut på plattan där dånet från flygplansmotorer kräver hörselskydd.

Alla jobbar för Finnairs dotterbolag Northport, där omkring 400 fastanställda såväl lastar och lossar bagage utomhus, stuvar kärror och fyller bagage i containers i den trånga bagageaulan för transport ut till större plan, som Airbus och MD-11.

Var och en skapar sin ergonomi

På ett par timmar, då flera fullastade charterplan lyfter eller landar hack i häl på varandra, lyfter lastarna, de s.k. rampkillarna flera tusen kilo per man. Resväskor i inrikestrafik väger i snitt 11, i utrikes 13 kilo. Snabbt ska det gå, målet är att passagerarna ska lyfta sitt bagage av bandet inom 12–35 minuter.

Under ett pass på 6–13 timmar kan fastanställda lastare hantera upp till 10 000 kilo, i hetta som köld. Passen startar fyra på morgonen och de sista går hem vid midnatt. Deltidsanställda jobbar 3–5 timmar och kapar ruschtopparna. De här, liksom snutt- och hyrarbetare, blir det allt svårare att rekrytera.

– Fysiskt tungt arbete, med långa arbetsresor och få arbetstimmar, lockar inte unga. Jobbet är också farligt, och ungdomar utan arbetserfarenhet kräver duvning från grunden, betonar Lilli Ansari.

Nya lastare lärs upp på kurs i två veckor och lär sig så genom att jobba i par, något som stressar den ordinarie personalen då nykomlingen ofta försvinner snabbt. Northport skolar upp alla, också snutt- och hyrarbetare.

– Mer ergonomi behövs, de äldre har inte ens fått grunderna på kurs. Alla tar fram sin egen modell, sitter, står på knä, halar sig fram på rygg. Ingen övervakar om greppen sliter, säger Ansari.

Belastningen kunde jämnas ut genom extra pauser — dem finns det sällan möjlighet till. Eller genom att cirkulera mellan olika uppgifter.

– Jobbet är omväxlande, men inte speciellt omväxlande ergonomiskt. Hjälpmedlen är i praktiken summa två, en höger- och en vänsterarm, säger Kähkönen och skämtar med reklamsloganens ord: de bästa produkterna görs av bästa råmaterial som hantverk.

Tyngt jobb i tung luft

Trion är ense om att flygplanslastarnas jobb hör till de tyngsta som finns. Tungt arbete som görs i en förorenad luft belastar ytterligare. Om luftkvaliteten mätts på plattan känner de inte till. Mätningar som SAS gjorde på Kastrups platta nyligen resulterade dock i olika direktiv till flygbolagen för att få ned de oroväckande höga partikelhalterna.

Under 2007 har Huvudstadsregionens samarbetsdelegation SAD parkerat en mobil mätstation invid taxicentralen men den mäter närmast vad de 49 000 fordon som varje dygn kör till och från flygfältet förorsakar. Enligt luftskyddsexperten Anu Kousa på SAD är luftkvaliteten här jämför med den i Dickursby centrum med tät trafik.

– Ogynnsamma väderförhållanden, ofta morgontid samtidigt som många flyg lyfter på kort tid ger högre halt. Gränsvärdena har dock inte överskridits.

Teamchef Tapani Tuomi på Arbetshälsoinstitutet såg för sin del gärna att också Finland fick riktvärden för exponering i arbete i förorenad utomhusluft.

– Att luften är smutsig syns då man som lastare står med en helsvart handduk efter att först tvättat ansiktet, säger förtroendeman Pekka Kähkönen.

Och visst, flygbränslet sticker i näsan. Trion tippar dock att markfordonen som kör bränsle, bagage, mat, städpersonal med mera är de största nedsmutsarna. Planen slår av motorerna.

Finavia bör ta ansvar för den gemensamma miljön

Plattan är i högsta grad en gemensam arbetsplats där tusentals människor rör sig och jobbar för olika företag. Northports trio liksom arbetsmiljöombudsman Pekka Kainulainen på Luftfartsunionen såg gärna att huvudaktören Finavia, forna Luftfartsverket, åtog sig huvudansvaret för säkerhet, ordning med mera.

– Det här kom också klart fram på IAU:s seminarium i april där vi var många i olika yrken, olika förbund och olika arbetsgivare som diskuterade hur lagen om säkerhet på gemensamma arbetsplatser borde tillämpas.

Förtroendeman Kähkönen ser det som så att de flesta är aktörer på hyra på flygfältete.

– Vi arbetstagare är inte odelat nöjda med hur Finavia sköter miljön. Startbanorna går självklart först, men vi andra kommer väl mycket i andra hand, menar Kähkiönen.

Halkolyckor är frekventa, axlar och ben får sedan fixas på operationsbordet. Fingrar kläms, huvuden slår i något, men farligast är den livliga fordonstrafiken, säger för sin del Juha Vilkko.

Sjukfrånvarofrekvensen håller sig kring 10. Frånvarodagarna är i snitt fem, då arbetsolycksfallen sällan är allvarliga. År 2006 skedde 2006 arbetsolyckor, året innan 170. Ett evigt stridsäpple är sambandet mellan njugga personalresurser och höga sjuktal. Arbetstagarna menar arr njuggheten är boven, arbetsgivarna att sjukskrivning tär på resurserna.

Att vara till salu ökar stressen

Arbetssäkerhetschef Vilkko gör riskanalyser och såg gärna att flerdubbelt så många rapporter om närapåögat-händelser än de några tiotal han årligen får.

– Olyckor bör och kan ofta förebyggas. Attityderna till arbetssäkerheten är också ett problem. Varför sker till exempel färre arbetsolycksfall i de svenskspråkiga delarna av Finland, frågar han.

Hetsjakten på effektivitet och produktivitet syns också i statistiken. Stressen späds på av att Finnair vill satsa på kärnverksamheten, flygtrafiken, och söker ny ägare till Northport.

– Olustligt att vara till salu, och dessutom vara svårsålda, formulerar Ansari personalens känslor.

Arbetarskyddsfullmäktige Lilli Ansari såg också gärna ett slut på den onda spiral där mycket övertidsjobb utbjuds. Arbetstagarna räknar med det för att få snömos på lönen som ligger på cirka 2 000 euro men kan fås upp till omkring 2 500 med olika tillägg.

– Alla vill kanske inte inse att fysiken inte egentligen håller för så många arbetstimmar.

Luftkvaliteten framför Helsingfors-Vanda flygstation kan kollas på www.ytv.fi, se luftkvalitet och mätstationer, dock inte hur den är på själva plattan. Informationen ges också på svenska.

INGEGERD EKSTRAND

Behovet att förhindra uppkomsten av belastningsbesvär kom klart till synes under processens första skede, i utlåtanden som EU begärde in vid årskiftet 2004-2005, EFS anser att nytt regelverk behövs medan däremot arbetsgivarnas UNICE vid första rundan ansåg detta inte vara påkallat.

Europafacket EFS har nu bett sina medlemmar ta ställning och i Finland görs detta i samarbete centralorganisationerna emellan.