Att göra ingenting är svårare än att
göra nånting
Hur tänker man på ingenting?
Hur fyller man sig med tomhet?
Hur uppfylls man av nånting som inte finns?
Det är lätt
Man låter helt enkelt bli
Man låter bli att städa undan
Man låter allt vara som det alltid har varit
(ljus syns dåligt i mörker)
Man tömmer inga askkoppar, diskar inte, plockar
inte upp glasskärvorna
Man torkar inte upp blodspåren
Man låter kropparna ligga där de ligger
Man låter kråkorna och råttorna ta för sig
Man försöker inte ta reda på hur saker
hänger ihop
(inte ens om man misstänker sig själv)
Man vill helt enkelt inte veta vem mördaren är
Och om det skulle vara man själv, varför skulle
man bråka om sånt?
Någon på gatan kommer fram och frågar: har
vi dödat någon idag?
Vad svarar man på sådant?
Oförskämda mänskor har det alltid funnits
Borde de alls få finnas?
Uppstår inte problemet i och med att
någon frågar?
Och i och med att man inte svarar
Man kan tappa besinningen för mindre
Men man gör det inte
Man låtsas att det regnar och slår upp
paraplyerna
CLAES ANDERSSON
Löntagaren 24.5.2007 nr
5/07
|
