Ärligt sagt kan jag inte låta bli att förundra mig över alla dessa otaliga insändarskribenter som får riggandet av en digibox att framstå som rena rama rymdvetenskapen.

Intressant nog är det oftast män — eller rättare sagt gubbar — som står för ramaskriken. Vilket får en att fråga sig vad som egentligen hände med den finländska ingenjörsutbildningen? Det hette ju att vi finnar är så bra på sånt här. Icke.

Nu är det konspirationsteorierna som gäller, ju vildare, desto bättre. Erinrar mig herremannen som i ett av bladen ondgör sig över alla de tevekanaler som försvann i samband med installerandet av en digibox. Personen i fråga misstänker skarpt att det är någon på FST som stjäl hans kanaler, "tills bara FST är kvar".

Joo, och häromdagen såg jag Elvis i snabbköpet (intill apoteket). Han spelade hajdare, dansade schottis och sjöng Benny Törnroos-låtar. Men tror ni att lokaltidningen Åbo Underrättelser skrev ett ord om det. Nix, de skriver endast om körsång — tills bara Florakören och Brahe Djäknar är kvar.

Skämt åsido så är frustrationen helt förståelig. Att som teverevolutionens överstepräster idiotförklara skeptikerna — om inte på så åtminstone mellan raderna — var inte särskilt intelligent. Och så allt detta struntprat om de Fördelar som digitaliseringen medför.

Ta till exempel det här med "supertextteve". Förr tog det sisådär sju sekunder att få fram den inmatade sidan. Nu sker det på nolltid. Snacka om ökad fritid och livskvalitet.

Vad det blev av de utlovade bonuskanalerna vet vi alla. Yle Teema, okej. FST på mera tittarvänlig tid, ja tack. Men var ligger mervärdet i övrigt?

Jag är väl medveten om att det här låter som det sedvanliga gnället, men frågan är om inte den här kejsaren verkligen går omkring med rumpan bar. Om vi bortser från sportfånarna, som aldrig får tillräckligt (stor kula), är jag övertygad om att merparten av tittarna inte suktar efter f-l-e-r-a kanaler.

De vill ha ökad kvalitet på de nuvarande tevekanalerna, är det så himla svårt att fatta? Poängen är att kvalitet (läs: händer och fötter) kostar. Vet man till och med på Rundradion, som nyligen lät kvasten gå på dokumentärredaktionen.

Talande är också att ingen — möjligtvis med undantag för korvstopparna på Atria — längre talar om "innehållsproduktion". Det är de yttre ramarna, de tekniska lösningarna, som gäller.

På tal om det kan jag inte låta bli att meditera över företaget Tv-band Ab som i Hbl lovade att befria oss från slaveriet under sändningstiderna. Upp trälar och så vidare.

Tanken här är att teveprogrammen lagras efter att de gått ut. För en månadsavgift kan man sedan ladda ner skräpet och på så sätt frigöra sig från tevetablåernas tyranni.

Underförstått: bli din egen tyrann. Och släng för guds skull videobandspelaren. Den bara råddar till det.

DOKUMENTÄR
"Super Size Me", am. dokumentär av och med Morgan Spurlock, TV2 29/5
– Vad händer när man klämmer i sig snabbmat och snabbmat endast i en månads tid? Dokumentärfilmsregissören Morgan Spurlock prövade, med den påföljd att hans hälsotillstånd försämrades drastiskt. Fräckt, fascinerande och inte så lite skrämmande.

TV-ARKIVET
"Viktor Hurmio", finlandssvensk pop med glimten i ögat, www.yle.fi/arkivet
– Viktor Hurmio och Fetknopparna var 80-talets stora namn på den finlandssvenska rockscenen. I Rundradions bildarkiv hittar du en intervju med mannen bakom de svarta solglasögonen. Samt en handfull scenframträdanden där bandet framför sina största hittar. Det var då det.

TV-FILM
"101 Reykjavik", isländsk dramakomedi av Baltasar Kormakur, FST5 26/5
– Hejdlöst och träffsäkert om en arbetsskygg slashas som slår runt mest hela tiden, bara för att få ihop det med sin mammas spanska flickvän. Och sen är skadan skedd. Seriöst skruvad oslipad pärla där man inte drar sig för att släppa lös heller naturkrafterna. En amoraliskt moralisk film.