Krav på minskat kväveutsläpp fick Lahti Vesi att sanera avloppsverket. Arbetarskyddsfullmäktige Valto Tanhula vann gehör för idéer som gav en bättre arbetsmiljö.

Metangasen värmer upp hundra egnahemshus förutom avloppsverket. Det renade vattnet pumpas ut i Borgå å, och får ån att strömma. Torra, heta somrar späds ån ut med sjövatten direkt från Vesijärvi — hur rent avloppsvattnet än är så får det inte överskrida hälften av vattenmängden i ån.

– Vi smutsar inte ned Borgå å, tvärtom. Vi håller den ren genom att behandla avloppsvattnet från 100 000 invånare i Lahtis, plus industri och jordbruk, påpekar arbetsledaren Markku Dahl.

Reagera snabbt

Avloppsreningsverket smälter nära nog samman med novemberdiset. Husen är grå, bassängerna omges av gråmålade räcken. Enda färgklickar utgör är de gröna stuprännor och foderbräden och några män i blå overall som servar och mäter.

På avloppsverk om någonstans görs konkret miljöarbete för att skydda naturen. Valto Tanhula, JHL:s arbetarskyddsfullmäktige i Lahti Vesi, säger att de största utmaningarna kommer utifrån.

– För oss gäller det att hålla processen igång, att reagera snabbt då det kommer något från avloppen, gift eller vad som helst, säger Tanhula.

Vad som helst, ja, det mest makabra är människofoster och hundvalpar, råttor, löständer, leksaker, julgranar modell mindre, blomkrukor. Penningtvätt har här också idkats, då sedlar dumpats. En och annan cykel har också plockats upp. Hur de klämts ned i avloppen förundrar de garvade arbetarna.

– Systemet har lagts om, och efter den senaste saneringen ser vi knappast dylikt mer, säger Tanhula.

Skräddarsydde ny arbetsmiljö

Det avloppsverk Valto Tanhula kom till 1978 var litet och primitivt. Det mest gjordes för hand, skräp krattades ur, slam och sand flyttades med skottkärra längs plankbroar över bassängerna. Processen övervakades med hjälp av lukt- och synsinne.

– Pumpen gick kanske en timme, så krafsade vi upp stockning i en halv. I dag övervakar vi via skärmar, mobilen i fickan larmar om det blir problem. Jour hemifrån har vi vartannat veckoslut. Verket är högautomatiserat, säger Tanhula.

Under de fyra år avloppsverket sanerades för tio miljoner euro — medan processen var igång, en utmaning som klarades med den äran — diskuterade arbetarskyddsfullmäktige Valto Tanhula med entreprenören varje vecka. Det gällde att skapa en trygg arbetsmiljö för sanerarna, men framför allt för arbetstagarna framöver.

– Våra åsikter beaktades, vi föreslog förbättringar i skyddsanordningar, skydd, rengöringsluckor i apparaturen. Importören beaktade våra förslag,
säger Tanhula som är mer än nöjd med slutresultatet.

Både mannar och miljö mår nu ännu bättre. En ny kompressor har sänkt bullernivån från drygt 85 decibel till ett svagt surr. Lite lukt känns endast i processens början.

– I många fall har vi varit en föregångare, och Lahti Vesi, kommunägt affärsbolag, sanerar nu det andra avloppsverket, Kariniemi, enligt samma principer som här, berättar Valto Tanhula.

Yrkesutbildning körs i gång

Folk står inte direkt i kö för att jobba på avloppsverk, "skitverk" på yrkesslang

– Folk har fördomar och slår långa lovar omkring, säger Dahl som är bekymrad över bristen på arbetskraft.

Ett sätt är att informera om avloppsverket. Öppna dörrars dag lockade ett 50-tal personer, och skolklasser kommer på besök.

För att främja rekryteringen och höja yrkets status premiärkörs en första egentlig yrkesutbildning. Eller egentligen byggs den upp, på basen av erfarenheter som Valto Tanhula och dussintalet erfarna kolleger från avloppsverk runtom i Finland gjort.

– Den fungerar som läroavtalsutbildning i två år. Vi är försökskaniner och vet inte ens vad vi får titel då vi blir klara nästa höst, skrattar Tanhula.

Varför inte verkonom — "nomer" av olika slag produceras ju i stor mängd?

Omsorg om miljön finns alltid med i jobbet vid ett verk som detta. Tanhula liksom Dahl är glada över att miljömedvetenheten ökat rejält, både hos myndigheter och allmänhet, under de senaste tio åren.

– Avloppsverken är viktiga, och kraven skärps hela tiden. Men de är bara en del av kedjan. Mera satsningar behövs. Både industri och jordbruk smutsar ned vattendragen, liksom grannländer vid Finska viken. De danska sunden gör också att vattnet byts oerhört långsamt i Östersjön, säger duon vid Borgå ås övre lopp.

INGEGERD EKSTRAND

Hälsoriskerna är mest påtagbara i dag, då automationen gjort arbetet mindre tungt rent fysiskt. Skyddskläder är ett måste, och riskerna är störst i samband med underhåll.

Bakterier finns givetvis och nybörjardiarré kommer som ett brev på posten. Använda sprutor kan lura i stockningar. särskilda direktiv finns om HIV och vaccination mot stelkramp och hepatit är obligatoriskt,

Hälsan kontrolleras med jämna mellanrum. Magbesvär förkommer också senare. Cirka 39 lider procent av magbesvär då och då, visar den undersökning av avfallshanteringsbranschen som Arbetshälsoinstitutet gjorde år 2003. I branschen arbetar ca 5000 personer, av dem 560 vid avloppsverken.

– Men undersökningen visar att hälsan är god, och motståndskraften rentav bättre än hos finländska män i genomsnitt, påpekar Yrjö Nuutinen, miljöexpert på JHL.

I den kraftigt mansdominerade branschen har dock fler blodtrycksbesvär, fler röker och färre motionerar.

De största olägenheterna i jobbet är buller, lukt, vibration, hetta, köld och fukt.

– Arbetet är som helhet inte särskilt riskfyllt, och satsningar görs hela tiden på en bättre arbetsmiljö, säger Nuutinen.

Facket bör höja profilen i miljövården

Avfallshanteringen förändrades rejält på 1990-talet över hela linjen: avfallsinsamling, transport, behandling och slutförvaring. Kommunerna började uppmärksamma miljön mer, och i dag har omkring hälften egna miljöprogram.

Nuutinen räknar med att kommunreformen ger ett lyft åt miljöarbetet, genom att storkommunerna sannolikt samlas kring de bästa avfallssystemen i någon grundkommun.

För KAT:s räkning sammanställde Nuutinen ett miljöprogram år 2000. Det uppdaterar han som bäst för efterföljaren JHL:s räkning.

– Vad jag vet är miljöprogrammet det enda i FFC-rörelsen, och ett av få i hela fackföreningsrörelsen, säger Nuutinen som också leder uppskattade miljövårdskurser på Raseborginstitutet, som en del av arbetarskyddsutbildningen. JHL ordnar också årliga miljödagar, nästa gång i Lahtis i februari.

Nuutinen, egentligen chefsförhandlare för kyrkans avtal, går i pension i vår men JHL torde då också utse en person som tar över miljöarbetet.

Men fler miljöaktivister behövs, i hela facket. Tickande miljöbomber finns, säger Nuutinen och pekar på ca 500 nedlagda, ännu icke sanerade sågar. Också dagens industrier smutsar ned, att de kanske fått 80 procent av utsläppen bort är inte nog, menar han.

– Önskvärt vore att FFC — som är med i kommittén för hållbar utveckling — tog på sig rollen som facklig spjutspets i miljöarbetet, säger Yrjö Nuutinen.

IE