Det mest anmärkningsvärda i hösten förhandlingar var att arbetsgivarsidan så tydligt tog avstånd från inkomstpolitiken. "Plockade bort Inpon ur verktygsbacken", som Ihalainen uttryckte det. Därmed gick en arbetsmarknadspolitisk era till ända.

Förbunden lyckades dock koordinera sina krav och förhandlingar väl, bättre än arbetsgivarna. Den lönespridning man kunde befara uppstod inte, avtalen sträcker sig i de flesta fall till början av år 2010 med förhöjningar på 4 5 procent; något högre i kommunerna. Leder detta till lika förmånlig utveckling av köpkraften som under föregående period, då en lönekostnadsökning med 4,6 procent gav 10-procentig ökning av köpkraften — det återstår att se. Inflationen befaras nu stiga till 3 procent.

Ihalainen noterade vidare att några steg tagits från eurobaserade påslag till procentbaserade löneförhöjningar, att utrymmet för lokala avtal ökat inom industrin, men minskat något inom servicesektorn och att lönesystemen utvecklats i flera branscher. En betydande kvalitativ förbättring skedde inom servicesektorn där lön för moderskaps- och faderskapsledighet äntligen infördes. Förbättringar i förtroendemännens och arbetarskyddsfulmäktiges villkor kan också noteras liksom vissa förbättringar för snuttarbetare.

Med tanke på framtida avtalsförhandlingar är det skäl för facket att ytterligare samordna strategi och lönekrav. Det finns all orsak att inleda sådana diskussioner genast efter att denna avtalsrörelse avslutats. Risken för galopperande lönekonkurrens är annars överhängande.

En tilltagande osäkerhet i den globala ekonomin och avtagande inhemsk konjunktur gör att avtalsförhandlingarna om två år troligen sker under mindre gynnsamma förhållanden än nu. Ihalainen nämnde speciellt skogsindustrins svåra situation och finansieringen av den kommunala servicen som kommande utmaningar. Han uttryckte också förhoppningen att politikerna av denna avtalsrörelse skulle ha lärt sig att inte blanda sig i lönebildningen.

FFCs fullmäktige slog för sin del entydigt fast att utvecklandet av avtalsverksamheten hör till arbetsmarknadsorganisationernas revir. Vi har ett välfungerande avtalssystem. Det tarvar varken tvångsförlikning eller begränsningar av strejkrätten, men löntagarorganisationerna har nog orsak att sinsemellan precisera strejkdirektiven, inkluderande spelreglerna för skyddsarbete.

HANS JERN

Mer om fullmäktigemötet
  www.sak.fi/svenska

  Inom ramen för det omfattande framtidsprojekt som startat inom FFC fick fullmäktige spana in framtida utmaningar. I grupparbeten ställdes man inför några påståenden om facket och fick bena ut dessa. Övningen avslutades i en opinionsmätning med hjälp av en sk "röstningsmaskin" där fullmäktiges medlemmar fick ta ställning till hur några påståenden håller streck idag och år 2020.

Mätningen visade att fullmäktige både nu och i framtiden ser FFC som intresseorganisation, stark samhällelig påverkare, främjare av solidarisk lönepolitik, trovärdig och pålitlig avtalspart, samarbetsinriktat och sakkunnig i arbetslivsfrågor.

Men det finns också vilja till förändring. Femtiosex procent av fullmäktigemedlemmarna anser att FFC idag handlar partipolitiskt, men endast 37 vill att så är fallet ännu 2020. "Modern förnyare" är ett epitet som 39 är beredda att ge dagens FFC, men 83 procent vill att det skall passa in på organisationen när vi kommer till år 2020. Man vill också att FFC skall kunna betecknas som en diskussionsöppnare.

Nu tror 46 procent att FFC effektivt lyckas befrämja den fackliga organiseringen medan 81 procent hoppas så skall vara fallet i framtiden. Samtidigt vill man att facket skall kännas lockande för unga (73 %), men bara 11 procent tror att så är idag.